IDA NIELSEN & THE FUNKBOTS, Victoria, Malmö den 28 februari 2024 – svängigt värre med funk/hiphop och en skvätt reggae

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Danskan Ida Nielsen som i sitt CV kan skryta med att varit Prince basist från 2010 fram till hans död 2016 är på turné och spelade två utsålda kvällar på Victoriateatern. Med sin coola framtoning iklädd i solglasögon visade hon var basen skulle stå. Fast turligt nog stod den inte på något ställ utan hängde runt halsen på den här übergrymma bassisten.

Återhållsam funk i Prince anda

Gillar man Prince funkiga låtar gillar man absolut hennes musik. Med sin funktumme svänger hon loss på ett imponerande sätt. Fast samtidigt är musiken ganska återhållsam och man tänkte ibland ”Ska hon inte komma igång riktigt?”. Ja, hade hon som Prince brukade ha, ett 10-mannaband på scen hade det säkert kunnat blir mycket, men efter några låtar så insåg man att det här var precis lagom. Med lyhörda musiker blev detta en väldigt trevlig tillställning.

Influenser av Miles Davis

Materialet som framfördes var ju egenskrivet och förutom influenser av hennes tidigare arbetsgivare fick jag mycket vibbar av det funkiga sound som Miles Davis hade på 80-talet. Med låten Internet Crush fick bandet med sig publiken på lite allsång samtidigt som Ida kunde briljera lite. Den funkige gitarristen Oliver Engqvist hade schysst sound och lade in schyssta små licks. Bakom trummorna satt den taktfaste Jens Östergard och höll takten.

Gott humör och bas solon

Danskan verkade på gott humör och pratade på mellan låtarna dock tyvärr med en väldigt svårförstådd danska. Förmodar det var roligt då många i publiken skrattade. Allt uppblandat med ekvilibristiska basslingor. Rock the Bass, Showmewhatyougot och Throwback gick på ett snyggt sätt ihop och Ida stod för det mesta av sången uppbackad av Kuku Agami som var vår rappande sångare.

Det blev ett ganska kort första set på cirka 30 minuter med ytterligare som jag uppfattade potpurri på hennes musik där de flesta låtar hette inte oväntat något med ”funk” i titeln.

Känslosam musik

Andra setet inleddes med Ida på klaviatur där hon mycket känslosamt framförde It’s Gone. Kan texten måhända handla om saknaden av sin forne arbetsgivare? Det blev även lite reggaebaktakt i Give Me a Bit of… och Kuku Put Some Sauce on It. Bägge dessa var från senaste plattan, More Sauce, Please!. Det här var mycket mer åt fusionjazz. Återhållsamt och coolt. Och självklart med bas solon här och där.

Mera bas och potpurri på eget material

Bandet började nu bli varmt i kläderna och det kändes som intensiteten ökade en smula för varje låt. Med ytterligare bas solon blev det många spontana applåder mitt i låtarna. Ida presenterade nästa set med låtar som The Classics och det blev åter ett potpurri på hennes produktion. Heart of Stone lät som en hitlåt, men jag kan inte minnas att jag hört den någon gång.

Princecover

Purple Interlude var ju en egen komposition men influenserna var tämligen klara, och det blev lite uppvärmning inför covern av 1999. Fast lite tam tyckte jag nog ändå den var om jag nu ska klaga på något. Slutet på konserten närmade sig och sist Go Play Youself och Free You Mind fick avsluta kvällen.

Lite tyckande kanske?

Att Ida Nielsen är grymt duktig är inget att ifrågasätta. Hennes eget material håller hög klass. Dock skulle jag önskat att bandet hade tryckt på lite mer. Vet inte om det kanske är mer tryck när de spelar på ett ”vanligt spelställe” än som nu på en picknickkonsert där folk vill sitta ner och äta sushi och dricka vin utan att det blir stökigt.

Hade dessutom varit roligt om hon berättade lite anekdoter från tiden då hon lirade med Prince.

print

Våra samarbetspartners