Klicka på bilden, för att se hela bilden
Ida Nielsen är den danska basisten som hade jobbet som tusentals musiker hade gått över lik för att få – det som musiker åt Prince. En position hon höll i hela sex år. Världsturnéer, TV framträdanden och album gav henne tonvis av erfarenheter, nätverk och en plattform för den solokarriär under vilken hon nu släppt fem album.
När vi för nästan två år sedan senast träffade Ida var det december och årets sista spelning. Hon hade nyligen hamnat på ännu en topp 10 ranking av de just nu bästa bassisterna, vilket jag då inledde med att gratulera henne till. Hon frågade artigt och lite genant vilket magazine eller sida det var. Det var uppenbart mycket för hennes då. Efter ett år fyllt av spelningar över hela Europa, såg hon nu fram emot ledigheten hemma i Danmark.
Vilan visade sig på grund av covid-19 att bli längre än vad hon önskade, När hon nu åter står på skandinavisk mark, är det med en spelglädje och massiv urladdning det inte går att värja sig mot. 34 spelningar på två månader kors och tvärs över Europa är ett svar på en ömsesidig abstinens hos Ida såväl som hennes funk- och soultörstande publik.
Tung obönhörlig funk
Innan spelningarna i Oslo och Stockholm, mellanlandade Ida och hennes The Funkbots på Tivoli i Helsingborg. Att arrangören var Jazz i Helsingborg märktes det inte mycket av. Möjligen att snittåldern för kvällen var högre än vid en vanlig Ida Nielsen spelning, men från scenen levererades via inledande Internet Crush, tung obönhörlig funk från första stund.
Självlysande markeringar på basen
I den intervju vi fick med Ida på dagen innan spelningen, berättade hon om den bas med självlysande markeringar, som hon lätt tillverka under sin tid med Prince. Då Prince sällan höll sig, eller ens hade en setlist, var hon tvungen att snabbt fånga upp signaler eller korta utrop.
Dessa skedde som regel mellan låtarna, då det oftast var mörkt på scen, och för att snabbt hitta rätt lät hon tillverka en bas med självlysande markeringar längs halsen – vilken hon än idag använder.
Improvisationskonsten visade sig komma till väl till hands, då trummisen Jon Grundtvig halvvägs in i spelningen fick tekniska problem. Iklädd ett leende fann hon sig snabbt i situationen och gav oss på egen hand i stället två lugna nummer, under det att problemen åtgärdades och funkmaskineriet åter mullrade igång.
Rap på inga sätt malplacerade
Ida Nielsen live årgång 2021 bjuder på färre individuella cirkuskonster med basen, till förmån för det tajta bandet där den talangfulle gitarristen Oliver Engqvist gives mycket utrymme. Därtill raparen Kuku Agami, som följsamt broderar och förstärker det rytmiska ljudlandskapet. Kukos rap och chants känns på inga sätt malplacerade eller i vägen, vilket ibland kan vara fallet när talangfulla instrumentalister behöver en paus från rampljuset, eller desperat vill omfamna hip-hopens målgrupp.
Basgångar i världsklass
Bästa numret för kvällen var Different Person från 2019 års album Time 2 Stop Worrying, samt publikfavoriten You Can’t Fake the Funk, under vilka även de mest coola och inbitna jazzkatterna reste sig från bänkraderna och gungade i takt till basgångar i världsklass.
Ida visar med eftertryck att hon är så mycket mer än enbart en förre detta musiker till Prince, eller en hyllad teknisk basvirtuos. Den egna låtskatten är allt starkare, bandet tajtare och stunderna när hon sätter sig vid pianot visar även på smittsam emotionell tyngd mitt i det blytunga funkpartyt!
Skriven 2021-10-31
