JUNGLE CRUISE – Emily Blunt roligast i äventyrsfilm full med CGI-djur, historieslarv och skurkaktiga tyskar

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Jaume Collet-Serra
Skådespelare: Dwayne Johnson, Emily Blunt, Edgar Ramirez, Jack Whitehall, Jesse Plemons, Paul Giamatti
Land: USA
År: 2021
Genre: Action, Komedi, Äventyr
Längd: 127 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: Walt Disney Pictures
Betyg: 3

Året är 1916. Dr. Lily Houghton (Emily Blunt) är en orädd upptäcktsresande som tillsammans med sin snygge lillebror MacGregor (Jack Whitehall) hyr skojaren Frank (Dwayne “The Rock” Johnson) för att ta dem längs Amazonfloden i sin skraltiga gamla båt. Målet är att hitta en värdefull rosa blomma som kan bota allt. I rätt händer kan blomman bli ett vinnande vapen för att lindra lidandet som det första världskriget orsakar. I fel händer … kan blomman vara förödande. Och ingen har hittat den magiska blomman sedan conquistadorernas tid. Deras 400 år gamla spöken är fortfarande på jakt efter blomman, eftersom den också sägs kunna bryta en förbannelse.

Grundintrigen påminner om Jumanji. En massa olika stationer och nivåer i spelet, en massa olika monster, muterade djur, spöken och annat som angriper hjältetrion i nivå efter nivå, med jämna mellanrum, ledtrådar i form av en diktad gåta och en slutgiltig lösning där en magisk lysande sten (rosa denna gång, inte grön) ska sättas i en annan sten eller klippa för att … göra någonting. Hokus pokus filiokus! Och så trollas nya specialeffekter fram!

Dwayne Johnson har huvudrollen i båda franchises, Jungle Cruise så väl som Jumanji, och även här får han ge en bunt statister pisk på en marknad, där olika frukter, korgar, kryddor, blandade varor och ömtåliga marknadsstånd flyger runt och går sönder.

Den modemedvetna dandyimagen framhålls med råge

Under tiden som trion färdas längs Amazonfloden gnabbas och smågrälar Lily och Frank med varandra hela tiden. Frank har dock perfekt personkemi med MacGregor – vilket gör att man hoppas att det för en gångs skull i en mainstream komedi kan bli en bra kärlekshistoria mellan två gaykaraktärer. (Frank samlar i hemlighet på modemagasin med det allra senaste från London – herrmode så väl som snygga dandybilar – så visst har Frank och MacGregor ett gemensamt design- och modeintresse …) Men i sista stunden svänger det och vi är tillbaka i en heterokärlekshistoria igen.

Skämten som MacGregor utsätts för i filmens berättande är ofta ganska grymma och mossiga. Gaykillar har så klart för mycket packning, för mycket smink och hudkrämer med sig, för många koffertar med kläder … och den modemedvetna dandyimagen för gaykillar fastställs med råge. Hur många skämt ska utföras på sidekickens bekostnad egentligen? Och vem har med sig en tjock, rosarutig jacka till djungeln?

Ett överflöd av påhittade djur och tyska skurkar

Filmens största problem är dock alla CGI-effekter och CGI-djur. Det finns gott om verkliga fantastiska djur i Amazonas djungler, så varför hitta på rosa delfiner och en massa ilskna ormar och andra konstigheter? Dessutom … Amazonfloden är inte rätt miljö för en massiv tysk första världskriget ubåt, och tyskar som skurkar känns så Indiana Jones och passé. Indiana Jones-franchisen körde i alla fall med nazister och inte tyskar i allmänhet – under första världskriget var tyskar bara “vanligt folk” och hade inte fått superskurkstämpel än så länge. Superskurken här är barnbarn till Kaiser Wilhelm II, alltså en ättling till Drottning Victoria, som funnits i verkligheten – fast allt i den här filmen är påhittat. Underkänt.

Det här är bara en enda stor härva av historieslarv. Och den tyske påhittade kunglige skurken spelas av en amerikan, Jesse Plemons, med suspekt brytning. Tyskar pratar givetvis amerikanska med tysk brytning. Underkänt. Och underkänt igen. Historieförfalskning, “fake news” och “fake history”, är bara toppen på det miserabla isberget. “Fake animals” är ett annat problem.

Skåda Édgar Ramírez täckt av CGI-ormar

Det bestående minnet av Jungle Cruise är mestadels en massa fiktiva “creepy crawlies” och mängder av ormar. Huvudskurken av alla de döda skurkarna (tyskarna är levande skurkar) är en skurk som består helt av ormar. I grund och botten spelas han av Édgar Ramírez, en i vanliga fall gedigen och duktig skådespelare, som här knappt syns för alla specialeffekter. Ramírez ormskurk hade passat utmärkt i Jumanji, som bland annat hade med en djurkontrollerande skurk i ettan. I en film som ska utspela sig i den här “verkliga världen” och inte i ett fiktivt speluniversum är det dock för många knepigheter. Och varför uppträder folk som spelavatarer? När det inte är ett spel?

Afrikas drottning och Baby är tillbaka

Minns ni förresten Katharine Hepburn när hon grälade med Humphrey Bogart medan de var ute på vildmarksäventyr i Afrikas drottning? Det här är så likt! “The banter” mellan Emily Blunt och Dwayne Johnson är lite löst inspirerat av gamla actionkomedier och screwballkomedier – som Bringing Up Baby där Katharine Hepburn spelade mot Cary Grant och en leopard som hette Baby, som spelades av den verkliga leoparden Nissa.

Föredrar kanske brottas med en CGI-katt

Även Jungle Cruise har med en fläckig mordisk jättekatt med i rollistan och i båten … en jaguar som heter Proxima. Men här är jättekatten en CGI-effekt. Vilket märks. Den är halvt antropomorfiserad och det är lite störande. Men medan Katharine Hepburn hade full leopardkontroll så gillade inte Cary Grant att agera mot verkliga, eventuellt blodtörstiga, jättelika rovdjur … så vem vet. Dwayne Johnson kanske föredrar att brottas med en CGI-katt, försäkringspremien för filmbolaget blir lägre, och uppföljaren är i hamn – med en huvudperson som fortfarande är i ett stycke . Jaguarer har förresten kattvärldens hårdaste bett, och är ännu farligare och ännu dödligare än leoparder, som är lite smalare, lite snällare och lite elegantare.

Ännu en åkattraktion har blivit filmfranchise

Filmen Jungle Cruise är liksom filmsuccén Pirates of the Caribbean baserad på en åkattraktion som finns på Disneyworld. Karaktären som i filmen heter Frank finns med som ciceron även på den åkturen och drar sina pinsamma “Göteborgsvitsar“. (I Disneyvärlden kallas dock inte den här typen av ordvitsar för “Göteborgsvitsar” – och alla göteborgare är nog tacksamma för det!). Den åkturen tar ungefär tjugo minuter och inte över två timmar. Två timmar är lite väl lång tid för de minsta kidsen att koncentrera sig – och så har de fått ormfobi på köpet.

Jungle Cruise är en av de dyraste filmer som någonsin gjorts, men 200 miljoner dollar plus klarade filmen av att spela in och uppföljaren är redan i hamn! Fast så många uppföljare som Pirates of the Caribbean producerade kommer det förmodligen inte att bli … ?!

Katharine Hepburn möter Indiana Jones …

Roligast i filmen är så klart Emily Blunt, som simultant lyckas kanalisera både Katharine Hepburn och Indiana Jones. Det är ingen tvekan om vem som bär byxorna i den här filmen …! Hepburn är nu inte den enda modeikonen som ser oförskämt bra ut i kakifärg och långbyxor.

Amazonas djungler är den verkliga skatten – och 200 000 tunnland försvinner varje dag!

Det verkliga Amazonas förlorar förresten 200 000 tunnland – per dag! Snart är det för sent att “rädda regnskogen”. Sådana hot får även de otäckaste CGI-skurkar att blekna. Finns det ingen magisk blomma för att rädda regnskogen? Eller behövs löftet om en magisk blomma för att vi ska bry oss om att rädda den?

Förhoppningsvis bjuder nästa Jungle Cruise på en mysig kryssning, verkligt djurliv och en räddningsexpedition för att ta tillvara själva Amazonas oskattbara miljö … För 200 miljoner dollar borde väl räcka till för att rädda några tunnland i alla fall? Det är Amazonas regnskogar i sig själva, och inte en magisk hittepåblomma, som är den riktiga skatten som kan rädda mänskligheten.

Skriven 2021-10-05

print

Våra samarbetspartners