Josef Král

Illustration framtagen av Josef Král.

Innan sin död, ansågs Vincent van Gogh inte vara en alltför vällyckad konstnär, åtminstone inte av den etablerade konstvärlden och den konstintresserade allmänheten, alltså den som köpte konst. Han sålde mellan noll och ett stycke tavlor (experterna är oeniga därom) och detta trots att han tillhörde en känd konsthandlarfamilj.
Konstnärer, musiker, författare et cetera kan presentera hundratals berättelser om oförstådda, missförstådda och oupptäckta själar som kan uppvisa liknande öde som van Gogh, med den skillnaden att de med stor sannolikhet aldrig blir lika högt värderade som han.

Men, konstens och litteraturens et cetera parnass kan även peka sitt styva finger även på diametralt motsatta öden, alltså sådana som under sitt liv ansågs vara nästan lika stora som gudarna själva och bara efter par decennier är de eller blir de begravda under ett sånt lager av historiens glömska att ingen och intet kan gräva fram dem. Och sådana geniförmågor föds fortfarande dagligen med samma intensiva takt och samma varaktighet som överflödiga färggranna plastsugrör än så länge åtnjuter.

Romarbrevet 11:33 uttryckte det hur träffande som helst: Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar! Det var 1917-års version. Bibel 2000 har sin egen lydelse: aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. (Som om visdomen handlade om något som svenska politiker gömde under den ogenomträngliga stämpeln arbetsmaterial.)

Min tjeckiska bok ”Kdo mě okradl o mého bratra?” (Vem bestal mig på min bror?) tillhörde under en kort period de mest utlånade böckerna på Stadsbiblioteket i Prag, och i samband med det fick jag en massa, vad på nysvenska heter likes. En av dessa var en författare som skickade till mig ”Střemhlavý let v kleci“ (Huvudstupa flykt i bur), en drygt halvt kilo tung bok som det tjeckiska postverket tog 198 kronor för i porto. Jag tänkte snabbt bläddra igenom den, för att artigt kunna svara och tacka för den oombedda vänligheten, men när jag började läsa den var jag fast. Och dessutom under en längre stund, eftersom bokens stil och presentation av tankar påminner i mångt och mycket om Nicolas Chamforts ”Maximer & tankar” och ”Porträtt & anekdoter”.
Så vi började korrespondera med varandra, något som pågår till dags dato.

Författaren jag pratar om heter Josef Král och är 86 år gammal. På grund av sin ålder och sitt hälsotillstånd, börjar han summera sitt liv och samla sina tankar i det som han är övertygad om kommer att vara hans sista verk. I förrgår fick jag manuskriptet till det. Det heter ”Otevírání duší : kniha hovorů a vzpomínání” (Själarnas invigning : en bok med samtal och minnen) och är på cirka 250 sidor. Mycket av materialet är återgivning av personliga samtal samt brevsamtal med andra författare och konstnärer. Exempelvis Miroslav Holub, Jiří Dědeček, Zdeněk Thoma, Marie Kubátová, Zdeňek Svěrák, Ludvík Vaculík, Bohumil Hrabal, Jiří Pechar, Ivan Vyskočil och Vladimir Oravsky, alltså mig själv. Några är för den svenska allmänheten okända, andra åter är kända över hela världen.

Det jag känner till om herr Josef Král är bara det som jag läste i hans böcker, och det som han berättade i sina brev för mig. Så jag googlade honom för att få veta mer, för att läsa i exempelvis Wikipedia om honom. Men han finns knappast på nätet. Emedan någon som uppträder under namnet Pewdiepie är känd över hela världen, tjänar miljoner och inte direkt förmedlar världsomvälvande visdom, lever poeten, författaren, historikern, bokhandlaren och den levenade encyklopedin Josef Král utfattig, och utan den publik som skulle må bra av att vara bekant med honom. Huru outgrundliga äro icke

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

Skriven 2019-05-09

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners