SHAZAM!

Regi: David F. Sandberg
I rollerna: Zachari Levi, Mark Strong, Asher Angel, Jack Dylan Grazer, Adam Brody

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2019-04-05

Vilken superhjältekraft är bäst? Att kunna flyga? Att bli osynlig? Eller att plötsligt bli vuxen och slippa skolan och fosterhemsplaceringen och att kunna göra PRECIS vad man vill?

Att bli stor är vad Billy Batson ser fram emot mest av allt. Superhjältar är han inte ens intresserad av. Han är trött på alla fosterhem. I likhet med berömda barnhjältar som Oliver Twist, Annie och Tracy Beaker så är han på jakt efter sin mamma, och han är övertygad om att hon är helt underbar.

Små krav på tillvaron

När filmen Shazam! börjar har ännu ett fosterhem tröttnat på Billy Batson och han flyttas till ett gruppboende i Philadelphia, som är känt för bredbar ost och den Oscarsbelönade filmen Rocky.
Billys rumskompis Freddy är handikappad och helt besatt av superhjältar. Tänk att kunna flyga! Tänk att kunna gå utan krycka! Tänk att slippa bli mobbad i plugget!

Egentligen har de här killarna ganska små krav på tillvaron. Billy Batson vill hitta sin mamma. Freddy Freeman vill ha någon att sitta med på lunchen och slippa bli misshandlad i plugget.

Freddy blir Billys bästis – mot alla odds. Det är Freddy som är besatt av superhjältar, men det är Billy som blir Den Utvalde, den som en uråldrig trollkarl ger sina krafter. Billy behöver Freddy som sitt samvete, precis som Pinocchio behöver Benjamin syrsa som sitt.

Klädvalet – inget val alls!

Genom att säga “Shazam!” förvandlas Billy till ett vältränat muskelberg, iklädd röda trikåer, guldfärgade boots och en vit mantel. Billy är inte alls nöjd med klädvalet. Däremot är han nöjd med den frihet som den vuxna kroppen ger honom. Han kan tjäna pengar, köpa ut öl, gå på barer och strunta i skolan. Allt detta är den ultimata friheten – men inget av detta har ju egentligen med superkrafter att göra.

Det är Freddy som får agera som Billys samvete och förklara att “with great power comes great responsibility”, fast på DC-språk. Freddy försöker också komma på ett namn för Billy Batsons vuxna superhjälte alter ego.
Det håller han på med under hela filmens gång. Ett “running gag”, eftersom alla vet att Billy Batson förvandlas till Captain Marvel enligt den ursprungliga seriemytologin, men DC får inte längre använda det namnet (hur kan man glömma att varumärkesskydda ett namn?) för nu tillhör det Marvel istället.
Under filmens gång kallas superhjälten allt från Captain Glitterfingers till The Red Cyclone.

Filmen heter Shazam! men Shazam! är egentligen inte superhjältens namn, utan den trollformel som Billy uttalar för att byta skepnad, och det är en trollformel som ska hållas hemlig – till skillnad från ett officiellt superhjältenamn. Shazam! är också en trollformel som fungerar för fler utvalda …

Omständlig origin story för ointressant superskurk

Filmens svaghet är att skurken, spelad av Mark Strong, tar för mycket plats. Hans origin story inleder hela filmen, och hans story avslutar också hela filmen, och det hade varit bättre, snyggare och renare om man hade börjat och slutat med Billy Batson. Ramhandlingen kring hans motståndare och dennes luddiga motiv är distraherande och inte speciellt bra uppbyggd. (Om din innersta dröm är freudianskt fadersmord är detta inget du behöver en tillkalla en mindre armé av demoner för att genomföra).

Mellan 1974 och nutid letar Trollkarlen upp och ratar en hel rad med olika personer … kunde inte Trollkarlen räkna ut att någon av dem skulle växa upp och bli en superskurk, törstig på de krafter som de bara fått se, men sedan så grymt snuvats på?

Vilka är de verkliga magiska orden?

– Du duger inte! Du kommer aldrig att duga. Du kommer aldrig att bli bra nog!, säger Trollkarlen till den blivande skurken. Som av allt av döma är en helt vanlig mobbad unge med glasögon och pottfrisyr år 1974. Inte alls något skalligt, maniskt, ondskefullt geni.

“Du duger som du är! Du är mänsklighetens sista hopp!” säger Trollkarlen till Billy Batson, för vid det här laget är det slut på tid för att testa potentiella hjälteobjekt.Trollkarlen får ta vad han får och vara nöjd med detta.

Billy vet mycket väl om att han inte är god och renhjärtad och allt det där andra som Trollkarlen letar efter. Han har just snott Freddys superhjältekula för att sälja den för att få pengar så att han kan rymma igen. Hade Billy blivit testad av de onda demonerna och blivit lockad med att träffa sin mamma igen, hade han förmodligen gett vad som helst för att få uppfylla denna sin innersta dröm.

Förvirrade, missförstådda pojkar

Till en början ser skurken och hjälten precis likadana ut. Förvirrade, missförstådda pojkar, verklighetens “lost boys”, som sällan får höra något positivt från sin omgivning.

Båda två har de svikits grymt av sina respektive familjer. Ingen Peter Pan flyger in för att rädda dem.

Det är Trollkarlen som skapar både skurken och hjälten. Genom att säga “Du duger inte” respektive “Du duger!”.

Det är det som är de magiska orden: “Du duger!”. Inte “Shazam!”.

Eftersom Trollkarlen skapar både skurken och hjälten, hade det inte varit bättre om han struntat i att göra något alls?

Sådana tankegångar är lika förvirrande att ge sig in på som att konstatera att vad Indiana Jones gör i filmen Raiders of the Lost Ark inte har någon effekt alls på hur filmen slutar. Han skulle lika gärna ha kunnat göra ingenting. Eller inte ha varit med i filmen alls.

Effektiv body swap komedi och fin personkemi

Behållningen i Shazam! är personkemin mellan Billy och Freddy, ungarna är verkligen bra, uppbackningen av fyra andra fosterhemsbarn (Darla är så klart favoriten!) och humorn som kommer automatiskt när det gäller “body swap” komedi. Filmen har en hel del gemensamt med Tom Hanks komedin Big (scenen med pianotangenterna finns med, som en liten blinkning), men även med den nyare succén Jumanji: Welcome to the Jungle. Det är roligt att se “The Rock” säga “Oy Vey” och vara skiträdd för ekorrar. För även om den lille killen förvandlas till ett gigantiskt muskelberg så är han fortfarande samma rädde judiske nördige tonåring inombords.

På samma sätt behåller Billy Batson sin personlighet när han förvandlas till “Captain Glitterfingers” … Han är precis lika självisk, omogen och vilsen som han är när han är tonåring. Det är både roligt och tragiskt på en och samma gång.

Du får universums starkaste superkrafter och det första du vill göra är att köpa ut öl.

Inga förkunskaper krävs!

En stor fördel med Shazam! är att den inte alls kräver några förkunskaper, till skillnad från så många andra superhjältefilmer. Alla referenser till andra filmer, som Man of Steel, Big, Aquaman, Justice League, olika Batman filmer … görs så subtilt att det inte förstör handlingen eller spänningen om man inte uppfattar dem.

Shazam! har också en helt egen look och en helt egen färgskala som gör att den står ut från mängden. Filmen utspelar sig strax innan jul och ser ut som en julig smällkaramell i klara primärfärger, med extra mycket glitter på.

Shazam! fungerar som ett fristående äventyr och en fristående komedi för de flesta åldrar – och är extra kul om man är lika barnslig inombords som Captain Glitterfingers!

Svenskintresse i filmen: Detta är den dyraste film som en svensk någonsin regisserat – och det kan också bli den mest inkomstbringade!

Skriven 2019-04-04

Skriv ut sidan

Våra partners