QUEEN + ADAM LAMBERT, Royal Arena, Köpenhamn den 22 november 2017

Queens originalmedlemmar Brian May och Roger Taylor gjorde sin första spelning tillsammans med Adam Lambert 2012. Två år senare gjorde de sin första regelrätta turné i Nordamerika. Succén var massiv, och sedan dess har segertåget bara rullat på. Det är alltså bara fullt logiskt att det i bekantskapskretsen alltjämt talar i drömmande ordalag om giget på Sweden Rock förra året.

Ny spektakulär show

Fast nu har det blivit dags att gå vidare. För när gruppen nu återvänder till Europa, så har de inte bara rumsterat om en del i låtlistan, utan också arbetat fram en ny spektakulär show som gör tydliga blinkningar åt fyrtioårsjubilerande och tillka bästsäljande albumet News of the World. Roboten Frank, som pyder omslaget på albumet ifråga fick till exempel tidigt sitt enorma huvud uppskickat genom scengolvet med Adam Lambert sittandes lekfullt på dess skult sjungandes Killer Queen. Underbart over the top med stil och glimten i ögat därtill om ni frågar mig, och samma sak kan sägas om sångarens tilltag att köra omkring på en trehjuling till tonerna av – vad annars – Bicycle Race.

På samma sätt bidrog Brian May till excesserna genom att ställa sig på en platå högt upp i luften till synes stående i näven på ovanämnda robot till (gitarr)tonerna av sin egen instrumentala Last Horizon. Addera sedan en enormt tjusig ljusshow och ett genomarbetat varierat videoflöde på LED-skärmarna bakom bandet, så förstår säkert var och en att der här var en tillställning av överdådigt pampiga och bombastiska slaget.

Lågmälda ögonblick

Fast det fanns förstås lågmälda ögonblick också. Som när May gjorde en akustisk version av Love of My Life samtidigt som Freddie Mercury figurerade på en liveupptagning bakom honom på en av videoskärmarna. Eller när Lambert gjorde en smakfullt vacker och känslig tolkning av Who Wants to Live Forever.

Lambert bäst för jobbet

Lambert å sin sida avväpnade tidigt standardgnället om att ingen kan ersätta Mercury genom att hävda att han “är en fan som alla andra”. Må så vara, men för egen del blir jag allt mer övertygad om att han är den bäste för jobbet May och Taylor hade kunnat få. Amerikanen har ett utlevande scenutspel av påfågelssnitt, den rätta attityden, som suktar efter uppmärksamhet, en klädsam ärlig ödmjukhet och inte minst det nödvändiga omfånget och attityden i rösten.

Lysande (rock)överdåd

Sångaren är också en del av en helhet som bara fortsätter övertyga. Recensionerna från sommarens USA-vända har också mycket riktigt varit lysande. Helt rättvist, vill åtminstone jag påstå. Därför har det också blivit dags att sätta högsta betyg. Visst, även solen har sina fläckar, man hade kunnat vara utan Roger Taylors trumsolo och obskyra felsteget Get Down, Make Love. Men överlag var det här en alldeles lysande tillställning präglad av odödliga hits i parti och minut, vitaliserad professionalism och ett (rock)överdåd av ett slag som nog dessvärre får sägas är på väg att dö ut.

Det finns alltså ingen som helst anledning att ta notis om surmagade Stockholmskollegors onyanserade von obengnäll över för sammanhanget tämligen futtiga detaljer.

Skriven 2017-11-23

Skriv ut sidan

Våra vänner