KRYPTONITE, Kryptonite (Frontiers)

The Poodles är historia, hälsa Kryptonite välkomna. För den oinvigde må detta låta kryptiskt, men för andra betyder det att den melodiösa hårdrockens kanske främsta fanbärare, skivbolaget Frontiers slår till igen. Dess in houseproducent Alessandro Del Vecchio och VD:n Serafino Perugino har nämligen slagit sina påsar ihop med ”pudlarnas” ex-sångare Jakob Samuel, och brainstormat fram ett band som tagit sitt namn efter Supermans enda svaghet.

Stark laguppställning

Förutom Samuel figurerar Pontus Engberg numera basist i både King Diamond och Treat, Robban Bäck till vardags trummis i Mustasch och slutligen unge lovande gitarristen Mike Palace. Vi talar i termerna högst respektabelt gäng, helt enkelt.

Mycket riktigt utgör denna självbetitlade skapelse, också ett gott hantverk. Produktionen omfamnar åttiotalet i första hand, inte minst klaviaturerna får mig att associera till tidiga Bon Jovi. Här finns dock en del sjuttiotalsstänk i anrättningen också även om producenten Del Vecchio aldrig någonsin släpper ut det överdrivet mycket bluesgroove i det fria.

Jämntjockt låtmaterial

Sedan ska villigt erkännas att låtmaterialet tedde sig en aning jämntjockt efter första lyssningen. Aningen för många sånger av samma midtemposort och refränger som saknar de där starka hookarna drog ner intrycket. Några fler energiska rockers, typ Get Out Be Gone och riffiga Better Than Yesterday hade inte skadat

Samtidigt går det inte att komma ifrån att ett visst lyft skedde när skivan fick en andra chans. Sådant som Keep the Dream Alive visade sig till exempel vara en stark kandidat som bästa spår medan Knowing Both of Us framstod som en powerballad med kvalitet nog att knocka som cigarrettändarfavorit live.

Gedigen helhet

Fast detta till trots, någon riktig femetta är det här inte. Gediget? Absolut, men världen skakas knappast i sina grundvalar. Dock rekommenderas alla de vanliga vännerna av den här typen melodisk hårdrock alternativt hair metal att kolla in det här. För hyfsat lovande är det här trots allt ändå.

skriven 2017-08-22

Skriv ut sidan

Våra vänner