Kjell Alinge åter i etern

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Denna tidnings redaktör (OBS: saligen nedlagda Premiär, Megastorekedjans magasin) envisades med att jag, Kjell, skulle skriva om att jag återvänt till etern. Eftersom han mutade mig föll jag till föga och gör skamlös reklam för mig själv.

Idogt släpper jag ett litet tips: Med lite tålamod hittar man “Kaleidoskop Alinge” fredagar kl 10 00 – förmiddagar vid tiden för tåget över Stora Bält cirka. Nu börjar jag om i P2 och siktar mot stjärnorna. På frekvens P2 Stockholm = 96.2. Malmö på 100,6. Och på nätupplagan av P2 HYPERLINK “http://www.sr.se” www.sr.se. Resten av planeten kan höra direkt på webben.

Det är bara andra gången detta sekel jag gör radio i hyfsat helformat. Så jag gör skamlös reklam. Fredagar framöver är det tänkt att forsätta. Med denna sändningsplats och tid. Ett typiskt program innehåller röntgenvibrationer med John Oswald, en snillrik musiksabotör eller kanske rent av konstnär. Plunderphonics är en helt svindelskapande samling av hans mixade musikstölder. Det finns 60 stycken på en dubbel-CD. Ett par *fanns med i ett av höstens program. Som också innehöll IBM-reklam (hick) och hypnosinstruktioner indränkta med Brian Eno och Daniel Lanois. Och så där håller det på.
*Det är en bra tid för riksp2 talar vi om. Detta är vad som finns nu.
Alla synpunkter på ändringar och förbättringar (repris!) skickas lämpligen till Christer Eklund på kanalen = chefen.

Också idag finns mycket musik från digitaltechnokulturens lekstugor och experimentkabiner. Art möter Digitalt. Nya plagiaristiska spår börjar synas. Ljudmassorna väller in. Troligen ett systemskifte på gång. Som när psychedelia tog världen med electrostorm. “Kalejdoskop Alinge” kartlägger virusvokalister och samplingssymfoniker.

Radio är ett medium som inte riktigt fötts ännu. När folk talar om radio menar dom oftast något från ett annat medium som hällts ut i radio. Modell föredrag uppläst framför mikrofon. Musik uppspelad från ljudbärare och ut via broadcasting-nätet. Eller teaterpjäs – framförd i radio.

Generellt gäller att radio ännu parasiterar på dramatik, journalistik, musik med mera. Men har ännu väldigt lite medie- (radio-) specifikt. Så radio finns knappt. Och verkligen inte på nätet. Men man kan ju kalla vadsomhelst för radio. Vi kan påstå att denna artikel är radio. Spraydio (jag gav dom namnet) kan säga att deras skivjukebox är radio. Och lägga till att lyssnarna får önska, och allt. Det är precis som på ett gammalt raggarfik – gästerna fick välja låtar i jukeboxen och trycka på D21 för Chuck Berry. Så nog om radio och nätet. Inte illa ment. Men. När det gäller ålder: Glöm det. Det finns inte med. Jag är för ung eller för gammal – vartefter folk pratar. Men det är en fel-väg. Jag gjorde radio till årsskiftet 95-96 och träffar 20-åringar som tycker jag är väldigt märkvärdig. Så kartan är en röra.

“Hemma hos” var början. En gång i tiden gjorde jag ett program i radion som hette “Hemma hos”. Det gjordes på Pilvägen 70 i Helenelund där jag bodde. Längst ner. Ovanpå oss bodde en kvinna som skrek sönder sina barn och gav material till många sketcher med grymt innehåll. “Hemma hos Kjell” alltså. Grannarna undrade nog. Det blev väldigt bråkigt ibland. Under inspelningarna alltså. Vi hade alldeles för roligt. För detta fick vi frilanspengar. Sjuhundra per skalle och program tror jag. När vi gjorde sketcher om Grupp 8 och nån annan feministiskt laddad fråga la ungdomsredaktionen ner programmet. Alltså – våra så kallade vänner la ner oss. I god despotisk/demokraturisk anda fick vi inte vara med på mötet där det bestämdes.

Programmet var en frilansprodukt som slängdes ut av en grupp fanatiskt vänstriga anställda inom SR. Och det skrev ingen om. Det är bara jag som konstrar med att ibland påpeka att det gick till så här. Men det kommer inte att fastna i historien. Den skrivs av banditer och radhustorskar (var god tolka välvilligt).

Det finns hundratals programtimmar. Dom kan sända dom. Men – jag är själv rätt färdig med fallet och det finns nog inget intresse från SR att lyfta fram det här. 3 CD är utgivna på Diesel-etiketten, som Mauro Scocco är delägare i. Han var en stor fan av programmet. Här går det att ge ut en resväskestor CD-box. Om man öser upp ur arkiven. Själv har jag tyckt att dom som gjort urval satsat på för säkra kort. Men det är jag det. Jag gillade dom mest flippade sketcherna. Dom som låg längst från traditionell Hasse&Tage-humor.

Manusen finns hos Janne. Jag skrev dom – satt framför en Underwood och vi pratade fram innehållet. Annars vill jag göra sånt här material – fast i nuform. Nån som känner nån köpare? Medieläget nu är en grummelpåse. God helg! Se “Castaway” med Tom Hanks på video. Jag har blivit mycket godare på dom dryga två timmar Hanks simmade runt. Svag för skicklig och slow-mo-senti-rullande Hollywood. Lyssna på Nitin Sawhneys “Prophesy” på CD. Det är en väg ut ur retro-korridoren. Kent som gör världens bästa design tycker hans förra var bättre, men jag är inte så petig. Ny musik. Mata öronen. Nitin är nåt annat än Sheila & Nusrat. Nyare. Och skymningsdisig.

Ät inte för mycket. Västerlandets drog är mat. Därför blir många feta. Bantning funkar inte eftersom drogen är tung och bantarna återfaller i missbruk. Det finns en enkel observation att göra när det gäller alla viktprojekt i och utanför media. Nämligen: inget funkar. Banttips året runt. Om nåt tips funkat skulle hela tipsbranschen gått ka-pow.

En enda lösning gives. Ät inte så mycket. Det är det hela. Sverige sväller liksom resten av västerlandet eftersom mat blivit vår vanligaste drog. Här är abstinensbesvären enorma. Men det dröjer några sekler innan det hamnar varningstrianglar på “food”. Ni har ätit för mycket. Bara så enkelt. Lägg av med det. Sug på detta och känn sanningen landa.

Kjell Alinge
skriven 2001-11-17