RONNIE ATKINS, Amager Bio, Köpenhamn den 30 maj 2022 – en Pretty Maids-sångare med uppriktighet och nerv och ett band i toppklass

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Tidigare frontmannen i Pretty Maids, Ronnie Atkins , levererade en stark och högst personligt färgad konsert på Amager Bio i måndags. Efter otaliga konserter med sitt band var tiden slutligen inne för det egna namnet att stå på affischen, och Atkins klarade uppgiften på scen på bäste stil med ett backande band av god klass.

Viljan till livet och musiken

Då ska man ändå komma ihåg att det sista två åren varit en omvälvande tid för sångaren. För i samma ögonblick som Pretty Maids gav ut sitt senaste album Address Your Madness 2019, och var redo att åter intaga världen fick han reda på att han hade lungcancer. Sedan dess har cancern spritt sig, och den har nu nått fjärde stadiet, vilket betyder att den är obotlig.

I det läget hade de flesta garanterat vänt sig inåt, men Ronnie valde att leva i nuet, och har sedan dess gett ut två kritikerrosade album med personliga sånger. Sånger som inte minst sätter ord och känslor på den situation han befinner sig i. Föst ut var One Shot 2021 mitt under pandemin, och därefter släpptes uppföljaren Make It Count i början på året. Detta ledde sedan slutligen fram till den nu pågående svenskdanska miniturnén som nådde Amager Bio i måndags.

Ronnies dreamteam

Att publiken uppskattade Atkins besök rådde det för övrigt knappast någon tvekan om. Uppslutningen var god, och det var bra drag bland de närvarande fansen genom hela den 90 minuter långa konserten. Sångaren valde dock att tacka alla redan från första stund, frågade om alla hade det bra, och deklarerade att han tänkte göra det ännu lite bättre.

Real utgjorde startskottet för kvällens övningar och gav en tydlig antydning om det skulle bli en fin och givande kväll, något det backande bandet hade en stor del i. Gänget spelade nämligen som en dröm. Vilket kan ha att göra med att keyboardisten Morten Sandager, trummisen Allan Sørensen och kapellmästaren Chris Laney på gitarr alla har ett förflutet i Pretty Maids, och figurerar samtidigt i projektet At the Movies, som tolkar gamla filmhits. Där medverkar även basisten Pontus Egberg, som även spelar med en viss Kim Diamond.

Slutligen, sist men inte minst hade Atkins lånat gitarristen från Danger Danger, Rob Marcello, och summan av denna kardemumma blev ett starkt band med en hög lägsta nivå som kunde dra nytta av det exemplariska ljudet som ljudteknikern för kvällen fått till.

Blandad kompott från hela karriären

Vad sedan gäller repertoaren bestod den av en blandning av sånger från soloskivorna och godbitar från karriären med Pretty Maids. Man pendlade ständigt mellan det melodiska och det rockorienterade, men helhetsintrycket var likväl av det mera dämpade slaget vid en jämförelse med Pretty Maids. Det var ju inte för inte som Atkins var känd som den mjuke grabben i gänget.

Den känsliga balladen Make it Count, som påminde oss alla om att komma ihåg att alla ögonblick måste räknas var en given höjdpunkt denna kväll… tala om starka ord från en man med en obotlig sjukdom. Här satt rösten som i gamla goda dagar, och inte nog med det. Sångaren uppvisade även upp en allsidighet men inte var van vid att se under en konsert med Pretty Maids. Atkins sjöng helt enkelt med en uppriktighet och nerv som imponerade, och när One Shot och Little Drops from Heaven plockades fram var det svårt att inte känna en liten klump i halsen.

Den röda tråden som fanns här fortsatte i sånger som I Prophesize och den energiskt häftiga Rising Tide, som präglades av mer tyngd och snyggt gitarrspel av Rob Marcello. Under kvällens gång avverkas som sagt även pärlor från Pretty Maids-katalogen. Särskilt A Place in the Night från Red, Hot & Heavy (1984) fick nytt liv denna kväll. Självklart serverades vi även Future World i en version som lät precis som man önskade. Uppenbarligen hade Marcello repat ordentlige medan resten av bandet säkert hade kunnat spela sången i sömnen redan innan.

Slutligen sätter Atkins och bandet punkt med Tina Turners hit We Don’t Need Another Hero, från filmen Mad Max Beyond Thunderdome. Sången ifråga är inkluderad på At the Movies-projektets första album på vilken alla i bandet utom Marcello medverkar på det aktuella numret. Vi talar superläcker avslutning på en fin kväll här.

Respekt och hopp inför framtiden

Det här var fanimej bra gjort Ronnie! Respekt till dig för att du trots alla oddsen du har emot dig gav oss en härlig kväll i ”Bion”, och både avverkade dina härliga solonummer och kryddade dem med lite godbitar från Pretty Maids. Visst hade jag räknat med att det här skulle bli bra, men det tedde sig helt klart bättre än jag förväntat mig. Inte minst levererade det duktiga bandet prestationer av toppklass på alla fronter.

Man kan bara hoppas att Ronnie Atkins okuvliga vilja är en indikation på att vi snart ser honom igen och att hälsan ska bli bättre med tiden. Så låt oss tro på att One Shot ska bli till More Shots. Men till dess; tack för sångerna vi fick den här gången, Ronnie och bandet.

Foto: Henrik Hildebrandt

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners