TONIGHT ALIVE, Pumpehuset, Lilla Salen, Köpenhamn den 17 mars 2018

Det finns så vitt jag kan se absolut inget som tyder på att Tonight Alive har sitt ursprung i Australien. Istället har soundet amerikanska rötter fullt ut. Ett band som Paramore utgör en lämplig utgångspunkt för en jämförelse. För precis som dessa kollegor blandar de influenser från emo till powerpop med poppunk någonstans där emellan och rör ihop det till en välsmakande ungdomlig gryta. Utan att för den sakens skull låta som en kopia av de amerikanska kollegorna, bör kanske tilläggas.

Inte alldeles ruffigt

Det bör också noteras att den här genren långt ifrån går den alldeles ruffiga och mest ösiga vägen. Därför är det också bara fånigt att gnälla över att tyngd och politisk relevans saknas av den typ gamla kämpar som Bad Religion och Rancid står för. Syftet med band som Tonight Alive är att använda punkens energi i en ofta utpräglat popig förpackning med texter de yngre generationerna kan identifiera sig med.

Vettiga statements

Sistnämnda kan för all del någon som i likhet med undertecknad befinner sig i den mogna medelåldern sedan ha svårt att ta till sig till hundra procent, men jag kan ändå ha förståelse och beröras för både sökandet och de undranden som uttrycks. För att inte tala om de vettiga statements om uteseendefixering, om att vara sig själv och vikten av att vara stark för att undgå manipulering och välja själv vad än det nu gäller. Naivt? Kanske en aning, men på ett bra sätt. Det är uppenbart att sångerskan Jenna McDougall och hennes bandkollegor tänkt till på allvar, vilket är ett stort plus i min bok. Så sämre förebilder kan man onekligen ha. Det här gänget ger om inte annat ungdomligt hopp inför framtiden

Jennas breda vokala palett

Sedan är jag alltid en så kallad sucker för goda melodier, och i fallet Tonight Alive finns det en hel del sådana på repertoaren. Som kvällens öppningssång Book of Love, uppspeedat punkiga Listening, powerpopiga Lonely Girl och frustrerat emomelankoliska Crack My Heart, hämtad från nya albumet Underworld.

Eller för den delen balladerna i form av den sällan (live)spelade Amelia och For You – båda i opluggad form för övrigt. Här uppskattade jag även att McDougall uppvisade ett större register. Att hon kan ta de höga tonerna vet vi redan, men tjugofemåringen har onekligen mer på sin vokala palett än så. Hennes låga tonläge är både nyanserat och varmt och kontrasterar fint mot de mer kraftorienterade inslagen.

Värda ett större genombrott

Överhuvudtaget är vokalissan en stor tillgång för Tonight Alive. Hennes röst betyder som sagt mycket, men karisman och den positiva utstrålningen är också avsevärd. Addera sedan ett hårt arbetande gäng vänner, som redan spelat till sig avsevärd samspelt rutin i ett decennium, och vi har ett band som borde slagit igenom på betydligt bredare front vid det här laget. Knappt tvåhundra personer hade sökt sig till Pumpehuset denna afton. Vilket kanske inte är uselt, men definitivt inte lysande heller. Fast kanske ger kvartettens ihärdighet resultat till slut, och då förhoppningsvis förr snarare än senare.

Skriven 2018-03-18

Skriv ut sidan