HOLLYWOOD UNDEAD – platinasäljande “bröder” som hanterat succén

En gång i tiden någonstans i Los Angeles var det fem “bröder” som bildade ett nu metal/rap rockband vid namn Hollywood Undead. 2005 var året, och nu dryga dussinet jordsliga omloppsbanor runt solen senare är de aktuella med sitt femte album. Det är således bara logiskt att deras senaste verk bär just titeln V. Lika logiskt som att kvintetten fortsätter på den inslagna väg som en gång i tiden inleddes med den platinasäljande debuten Swan Songs, för övrigt.

Ett komplett album

– Ja, du vet, V utgör ännu ett steg framåt, säger sångaren Johnny 3 Tears. När vi skriver försöker vi aldrig att göra något annorlunda. På samma gång vill vi inte göra samma sak igen, så det är en svår balans. Men för mig är det det rätta sättet att göra det på.

Johnny, som i det civila heter George Ragan säger att V känns som ett komplett album och “bland det bästa vi gjort”. Samtidigt är han noga med att påpeka att allt bandet gör är spontant, de har aldrig vetat vad de ska göra och säga i förväg. Det viktigaste för alla inblandade har alltid varit att vara ärliga mot sig själva. Vad kritikerna tycker spelar helt enkelt inte det minsta roll.

– Nej, jag bryr mig inte. Kritikerna spelar inte själva, så de är som vilka andra folk som helst. I slutänden kan vi ändå bara göra det som gör oss lyckliga. Sedan har vi fått en del kass kritik på sistone, vilket är upprörande, men egentligen spelar det ingen roll.

Olika känsloregister

– Fast oavsett vilket, så bjuder V på en tämligen blandad mix. All från tunga raprockspår till förvånansvärt popiga saker finns på menyn. Var kommer denna variation ifrån?

– Vi är ett av de där banden, som inte låter likadant hela tiden. Vi är allihopa olika som människor, så varför skulle bara samma sorts känsloyttring betonas i musiken? För mig spelar det ingen roll vilken känsla det gäller, jag skriver en låt oavsett vilken känsla som avspeglas i den. Stilen spelar ingen roll, en bra sång är ändå alltid en bra sång.

Rak lyrik

Fast även om nu känsloregisterna skiftar från spår till spår, så är en sak alltid säker; lyriken är alltid rakt på sak i Hollywood Undeads värld. Ett medvetet grepp, menar Johnny, som inte ger mycket för att sväva på målet när texterna skrivs.

– En del av det där har att göra med att växa upp, som ung vill man vara tydlig. På samma gång skriver en del artister nonsens och säger till fansen “ni får själva komma på vad det här handlar om” utan att själva ha en aning. Så skulle vi aldrig göra. Varför göra det mer komplicerat än nödvändigt? Sedan gillar jag verkligen det abstrakta när vissa band gör det, men då verkar de också veta vad de vill säga.

Musiken eller Gud vet vad

Hollywood Undeads första stapplande karriärsteg började alltså halvvägs in i förra decenniet. Då laddade de nämligen upp ett antal sånger på på MySpace, och skrev kontrakt med dess skivbolag strax efter. Ett år senare var debuten Swan Songs redo för utgivning, men då nätsajten ville censurera texterna tackade kvintetten för sig. Ytterligare två år förflöt därefter innan Universals underetikett A&M Octone Records tog sig an bandet. En lättnad för alla inblandade förstås, men Johnny säger att de redan från början tog musiken på största allvar.

– Vi var absolut seriösa från första stund. Vi hade ju hållit på med några band innan dess också, så vi hade bestämt oss att det var det här vi ville göra. Vi hade ingen plan B. Det var antingen musiken eller Gud vet vad. Om vi inte hade lyckats hade vi varit körda. Det var en risk, men det finns ingen belöning utan att ta risker.

Hanterade framgången

– Ni slog ju igenom direkt med er första skiva, inte minst sålde Swan Song platina på hemmaplan. Hur hanterade ni framgången?

– Aaah, det var lätt. Vi höll varandra i schack. Om någon gjorde någonting dumt sade alltid någon annan till, så vi hade egentligen inga problem. I andra band kanske man varit tyst eller haft jasägare omkring sig, men det är inte så det fungerar hos oss. Vi säger “Hallå, du är ett arsle” istället.

Nyckeln är ett öppet sinne

– Tretton år har gått nu sedan ni slog era påsar ihop. Hur ser du på allt som hänt sedan dess?

– Det finns saker vi gjort som jag är väldigt lycklig över, och det finns sådant jag önskar vi aldrig gjort. De flesta har en förutbestämd syn på vad som kommer att hända, så nyckeln är att alltid ha ett öppet sinne, och spela för människor som bryr sig lika mycket om musiken som jag gör. Sedan ibland får jag frågan om jag inte önskar jag att vissa saker gått bättre? Och visst gör jag det, men jag tänker inte sitta och älta det.

Slutar utan lusten

– Vad gör ni om tio år? Kommer ni att finnas kvar?

– Om jag lever om tio år kommer jag att vara lycklig eftersom vi, typ har kommit överens om att bara lägga av om lusten försvinner. Vi har bestämt oss för att aldrig fortsätta bara för lönecheckarna. Fast I dagens läge är det mycket roligare än i början. När jag var yngre var jag förvirrad och olycklig. Idag är jag på ett bättre ställe än någonsin tidigare. Jag älskar det.

Inget skojband

– Slutligen; vad är den största missuppfattningen om er?

– Att folk tror att vi bara skämtar och tramsar oss. En del har fått för sig att vi är ett skojband, men åttio procent av det vi skriver är om allvarliga ämnen. Därför tror jag att vi är underskattade. Men det är okej eftersom det gör det lättare för oss att överraska folk.

Skriven 2018-03-05

Skriv ut sidan