CECILIA KALLIN – ep-aktuella sångerskan om succén med Timoteij: “Det har varit skönt att se den tiden som ett avslutat kapitel”

Annons

Klicka för att se hela bilden

De kom, de sågs och segrade – i alla fall gick det ganska bra – två gånger på Melodifestivalen innan de så småningom försvann från den stora offentligheten frivilligt. Namnet var Timoteij, och de fyra unga damerna Bodil Bergström, Johanna Pettersson, Elina Thorsell och inte minst frontkvinnan Cecilia Kallin och slog igenom till synes över en natt med sitt skamlöst catchy Mellobidrag Kom, och det tillhörande albumet Längtan som nådde högst upp på den svenska topplistan.

Hade nått vägens ände

Därefter följde några intensiva år med idel turnerande, tv-framträdanden och diverse inhöstande av priser och utnämningar, däribland Stikkanpriset till minne av ABBA-managern/textförfattaren Stikkan Andersson. Men som det heter alla goda ting måste få ett slut, och 2016 var sagan över trots att publiksuget fanns kvar, och en andra skiva betitlad Tabu också visat sig nå goda framgångar. Ändå hade man nått vägens ände. Oväntat, kan tyckas, men det fanns trots allt fullt logiska förklaringar.

– Ja, jag ville jag göra något mer personligt säger Cecilia Kallin. Det hände att vi hade skrivit jättebra poplåtar, men sedan frågade jag mig “Hur får vi in dragspel och flöjt i det här?”. Sedan var vi på väg utomlands flera gånger utan att det blev något av det, och när det inte funkade var det inte lika kul längre.

Avskedsspelning på Nyårsafton

Sångerskan tillägger att alla hade ett behov av att komma framåt, och när det inte blev så låg det nära till hands att lägga ner. När uppbrottet skedde hade violinisten Johanna Pettersson redan hoppat av 2014 för att satsa på en danskarriär. Därefter fortsatte gruppen som en trio, och släppte så småningom också engelskspråkiga ep:n Under Our Skin, men mer än så blev det alltså inte. Avskedsturnén avslutades med en spelning i Skara, platsen där allt började då det begav sig, på Nyårsafton 2016.

Album någon gång under nästa år

Men som det heter; livet går vidare. Fast den enda i sällskapet som valde att fortsätta satsa på musiken var Cecilia, och man behövde inte vänta särskilt länge på första livstecknet som soloartist. Låten Runaway släpptes i januari 2018. Därefter har ytterligare åttta sånger släppts, den senaste Music Won´t Stop så sent som förra månaden. Som kreativ slutkläm knöts sedan säcken ihop med releasen av en ep där årets alla releaser samlats på ett bräde förra veckan. Men blir det inget album då, undrar måhända vän av ordning? Jodå, enligt Cecilia blir det ett sådant “någon gång under nästa år”.

Skriver om det som betyder något

Fast trots all denna produktivitet: det var inte helt lätt för vokalissan att hitta sin kreativa röst efter Timoteij.

– Alltså, det tog absolut tid att göra det. Allvarligt talat prövade jag mig fram när jag släppte de första låtarna 2018. Jag skrev med många olika låtskrivare. Sedan ska jag inte säga att det var svårt, men jag visste inte riktigt vad jag ville och tyckte. Nu kan jag känna mig mer självsäker. Jag vet hur jag vill att det ska låta och kan därför tycka till mer under både skrivandeprocessen, produktion och mix. Också tror jag att i och med att jag är med och skriver allt blir det mer jag. Jag skriver om det som betyder något nu

Camp på Kreta, Lene Marlin och Natalie Imbruglia

– Sedan verkar du äntligen ha hittat de rätta låtskrivarna för dig i veteranen Bobby Ljunggren och David Lindgren Zacharias?

– Ja, precis. Vi kör liksom som ett litet team. Vi har ett jättebra samarbete. Vi var på Kreta och hade ett litet camp förra året. Det var väldigt roligt. De är så jätteproffsiga, och det är givande att vi alla är födda olika årtionden, och därmed har olika influenser.

– När jag lyssnar på det de här senaste singlarna får jag intrycket av att du influerats av sådana som The Corrs, Lene Marlin och Colbie Caillat. Det är väligt popigt, men samtidigt också både organiskt och luftigt?

– Ja, exakt. Det är jättebra referenser. Lene Marlin finns alltid med I tankarna liksom Natalie Imbruglia, och jag tycker mycket om Astrid S. Men jag gillar 90-talet. Det är luftigt och gött eller vad man nu ska säga.

Hög aktivitetsnivå med “egen grej”

Cecilia berättar att hon alltsedan (solo)starten gett ut sin musik i egen regi via distributionstjänsten Awal (en del av Kobalt), men att hon nu har “några saker på gång” som kan ändra på den saken. För, som hon säger, även om hon gillar att arbeta själv räcker inte tiden till. Ända sedan uppbrottet från Timoteij har aktivitetsnivån varit väldigt hög på alla sätt, och det har varit ett fullt medvetet drag.

-Ja, absolut. När det var slut med bandet var jag sugen på att göra min egen grej. Första året arbetade jag mycket med att skriva själv, det var skönt att inte behöva kompromissa. Sedan kan det vara jätteroligt att samarbeta också. Att bara åka bort några veckor och testa att skriva med olika låtskrivare är väldigt roligt. Det är en stor frihetskänsla i det också.

Satt i Parislägenhet och skrev själv

– På tal om det. Du verkar resa en hel del. Jag har sett bilder på dig i Sydafrika, Sri Lanka och Paris. Vad är grjenen med det? Att förena nytta med nöje?

– Ja, men det kan man absolut säga. När jag är ute passar jag alltid på att göra roliga saker haha. Att arbeta som artist är verkligen jättekul, så jag mår jättebra.

– Det låter som om du satsar på en internationell karriär. Har du hunnit få några kontakter i utlandet än?

– Nej, alltså det finns inga än som jag skrivit med, men det finns några jag arbetat regelbundet med. Senast jag var i Paris i september sammanföll det med deras restriktioner, så då nätverkade jag ingenting med tanke på Coronan. Jag hade egentligen tänkt göra en låt med fransk touch, men nu fick jag sitta i lägenheten och skriva själv istället.

Fast Frankrike i all ära hade Cccilia fått välja själv precis vem hon hade velat samarbeta med, så är det svenska kollegan Christian Walz. Hon säger sig alltjämt spela hans hit Wonderchild hämtad från 2004 års album Paint By Numbers.

En “modeling globetrotter” som fokuserar på musiken

Med allt detta sagt finns det med andra ord ingen anledning att tro annat än att musiken är högsta prioritet för Cecilia, men på det imaginära visitkortet skulle det förutom “Swedish singer/songwriter” även kunna stå “Modeling globetrotter”. Båda titlarna figurerar i alla fall på diverse plattformar på nätet.

– Ja, just det. Men jag gör inte så mycket modelljobb längre. Men jag älskar att resa. Det ger så mycket inspiration. Sedan har jag gjort en hel del som modell tidigare. Det var en kul grej att kombinera med musiken, men på senare tid har jag verkligen försökt prioritera den. För egentligen är det så mycket jag vill göra. Men det är bra för mig att fokusera på musiken.

Omtumlande slå igenom över en natt

Fast i ärlighetens namn går det väl knappast att komma ifrån att Cecilia trots allt inte gjort mycket annat än just fokuserat på musiken. När Timoteij bildades 2008 var hon bara sjutton, och på den vägen är det. Idag ser sångerskan tillbaka med stolthet på tiden med sina forna bandkollegor, som hon träffade på gymnasiets musikprogram Music and Production i Skara.

– Det var en jättebra skola för att komma in i branschen. Vi var jätteglada för alla möjligheter vi fick, och Melodifestivalen var genuint kul. Sedan att komma från ingenstans och slå igenom över en natt var omtumlande på många sätt, men jag tycker vi hanterade det förvånansvärt bra för att vara så unga. Det berodde nog på att vi var så nära vänner och alltid backade varandra.

Ville inte samarbeta med före detta manager

– Innan ni splittrades släppte ni en tredje skiva på engelska också, Under Our Skin, men det var nog inte mångs som visste den existerade?

– Jo, vi släppte en ep, och på den gjorde vi allt själva. Det var kul, och ett äventyr att göra den på engelska.

– Men då hade ni inget skivbolag längre?

– Nej, exakt. Vi började arbeta med *Erik Linder. Han hade eget skivbolag, och då körde vi med honom. Vi ville inte samarbeta med vår före detta manager, så då bröt vi med vårt skivbolag också.

Det är inga “hard feelings”

– Ni gjorde ju en avskedsturné 2016. Vad var din känsla efter den där sista spelningen på Nyårsafton i Skara? Det måste ha varit konstigt och vemodigt?

– Ja, det var det väl. Men vi var väldigt tacksamma att vi kunde göra det i just Skara på just Nyårsafton. Sedan kunde vi känna “Det var sista gången vi gör den här låten ihop”. Vi hade sagt till varandra innan att vi inte skulle tacka ja till eventuella spelningsförfrågningar senare och det har varit rätt skönt att se den tiden som ett avslutat kapitel.

– Har du någon kontakt med de andra idag?

– Inte så mycket faktiskt. Väldigt sällan. Men vi springer på varandra då och då. Vi har mycket gemensamt, så det är kul när vi träffas. Men vi umgås inte regelbundet. Det är inga “hard feelings”, men vi arbetade så länge tillsammans att det var färdigt. Nu är det skönt att umgås med andra vänner också.

Första spelningen på torget i Falköping

– Men så här efteråt; vad tycker du var höjdpunkten med gruppen? Ni fick ju en del erkännande med olika priser?

– Åh, ja. Alltså, alla priserna var jättefina, men vi blev förvånade varje gång. Men jag tänker på en annan sak. Det var inte ett pris, men vi hade vår första spelning på torget i min hemstad Falköping. Jag har aldrig sett så mycket folk där tidigare, och det var det finaste vi kunde få. Också såklart att vi kunde gå vidare i Mellon. Det hade vi aldrig trott.

Tacksam för att hon hade Timoteij i ryggen

– Med tanke på allt det där måste det trots allt ha varit lite jobbigt att börja om från början som soloartist?

– Ja, det är klart att det var jobbigt på det sättet, och bara en sådan sak som att fixa en egen hemsida fick mig att känna mig kaxig och det gillade jag inte. Med Timoteij var allt redan klart och så “självklart”. Samtidigt är jag så tacksam för att jag hade Timoteij I ryggen redan. Jag hade ju en massa folk som fortsatte följa mig och med tiden har jag lärt mig att inte vara lika försiktig.

Vill leva och jobba så här

– Du har ju hållit på ett tag på egen hand nu. Du ångrar inte att det tog slut med Timoteij?

– Åh nej, absolut inte. Det är så här jag vill leva och jobba. Att hålla på med det här är mitt liv. Vi lade ner i rätt tid samtidigt som jag är jätteglad för allt det gav mig. Det bästa med att jobba solo är att jag får full kontroll över både resultatet och hela vägen dit. Den konstnärliga friheten är viktig för mig.

– Det låter som om du ser positivt på framtiden?

– Ja, absolut. Det är trist med Coronan, men man får tänka om och ha rimliga förväntningar. Sedan känner jag att jag är inne i en bra fas. Jag är orädd för att släppa nytt material. Sedan är jag klart nervös, men jag är säkrare på min musik nu.

Skriven 2020-11-24

*Bobby Ljunggren: *David Lindgren Zacharias: låtskrivare med bland annat Eagle Eye Cherry, Darin och Sanna Nielsen på meritlistan.

*Christian Walz: låtskrivare och sångare som gett ut tre album i eget namn, men även samarbetat med folk som Veronica Maggio och Tove Styrke.

*Erik Linder: sångare och låskrivare som slog igenom TV4:s Talang 2009. Han har gett ut fyra album hittills, och har medverkat i såväl Melodifestivalen somm Diggiloo.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners