Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Paul Thomas Anderson
I rollerna: Daniel Day-Lewis, Lesley Manville, Camilla Rutherford, Vicky Krieps, Jane Perry
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2018-02-23
Hur är det nu man brukar säga? Man kan göra 99 goda gärningar och en dålig men vilken tror ni eftervärlden kommer ihåg? Jag har alltid andats ut när mina filmfavoriter sätter punkt med en minnesvärd film. John Wayne gjorde det (The Shootist), Henry Fonda så också (On Golden Pond) medan Peter Sellers och Clint Eastwood gjorde en film för mycket. När nu Daniel Day-Lewis säger sig ha stått framför kameran för sista gången pustar man ut när han nu avrundar sin karriär med ett avslutande mästerverk i samma klass som “There will be blood” också signerad Paul Thomas Anderson.
Daniel Day-Lewis har genomgående rört sej obehindrat mellan olika roller med den gemensamma nämnaren att han är lika trovärdig i alla. Som Reynold Woodcock, hovleverantör av luxuösa kreationer till grevar och baroner och annat jet set i 50-talets London bjuder han frikostigt på skådespelarkonst av den högre skolan. Egotrippad och självfixerad dandy som betar av kvinnor enligt löpande band principen. Inte så att han hatar kvinnor men tröttnar på dem så fort han fått bekräftat att de rättat in sej i ledet av erövringar. Att skapa sina kreationer gör han likt en religiös ritual som inte får störas av mänskliga svagheter som att raspa med en reservoarpenna eller äta frukost med onödigt tuggande.
En dag förändras emellertid bilden när han för första gången stöter på patrull med den betydligt yngre servitrisen Alma. Till en början går allt efter ritningarna men efterhand börjar Alma växa med uppgiften att sätta den självupptagne “mullige mansgrisen” på plats. Det blir en fascinerande och underhållande kamp mellan könen och relationer i en tid då FI inte ens fanns på kartan.
Dialogen är vass och välskriven och Day-Lewis lyfter hela tiden ett snäpp tack vare den inte mindre lysande omgivningen med ett extra plus för Lesley Manville som Woodcocks syster Cyril som likt Kardinal Richelieu i Frankrike styrde och ställde bakom ryggen på kungen. Även Vicky Kneps som Alma lever i ett kärleksförhållande med kameran inte minst i de scener hon dominerar solo i. Som sagt ett värdigt filmtestamente av Daniel Day-Lewis med en film som bara är målfoto från ett mästerverk.
Skriven 2018-02-20
