Titeln säger ibland allt men det beror också på hur man tolkar det. Titeln till denna film liksom låten som de lånat titeln från var ju ganska mångbottnad om man är insatt i Whitney Houstons privatliv. “Oh, I wanna dance with somebody. I wanna feel the heat with somebody. Yeah, I wanna dance with somebody. With somebody who loves me”. De raderna beskriver väl Whitneys desperata jakt efter att bli omtyckt och älskad av någon som hon själv tycker om och älskar.

Whitneys jakt på att bli accepterad som hon var är ett genomgående tema i denna dramatiserade film som bygger på stjärnans allt för korta liv. Bara för ett par år sedan kom dokumentären Whitney som verkligen gav oss en inblick i hennes liv. Delar av händelserna i dokumentären återkommer här och även en hel del nytt ur Whitneys privatliv dyker upp. Ett par av dessa är att hon använde sig av en hel del peruker, åtminstone i början av hennes karriär, vilket nog de flest inte alls hade någon aning om. Det andra är om hennes professionella förhållande till skivbolagsdirektören Clive Davis, ypperligt gestaltad av Stanley Tucci. Filmen följer i stort sett hela karriären från uppgången till fallet.

Filmen är välgjord och de har även med en hel del autentiska klipp från vissa situationer och en annan positiv grej är väl att när det sjungs så är det Whitneys röst som hörs och inte Naomi Ackie, som gör en helt ok tolkning av Whitney Houston. Det är ingen kritisk granskning av historien vi får se utan snarare ett fanporträtt.