JOHN AJVIDE LINDQVIST : SKRIFTEN I VATTNET – byter övernaturligt mot standard

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Ordfront
Serie: Blodstormen (del 1)
Genre: Deckare
Antal sidor: 472
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-10-19

Hur känns det att få uppdraget att skriva den nya trilogin i Millennium serien? Att kämpa med att skriva den? Och att sedan bli grymt refuserad? Det vet John Ajvide Lindqvist. I sin nya bok, Skriften i vattnet låter han sin nya huvudpersonerna vara med om samma sak.

Turerna kring allt mygel i förlagsvärlden är roliga. Deckarförfattaren Julia Malmros får exakt samma förbryllande avslag som John Ajvide Lindqvist. Jo, det här var väl en bra roman, men kan du skriva om den, med en helt annan handling?

Avreagerar sig hos Malou i TV4

Julia Malmros avreagerar sig hos Malou von Sivers, vilket får som konsekvens att både Stieg Larssons släktingar och förlaget vill stämma henne, och sedan bestämmer sig Julia för att återanvända bokens handling. Hon ger huvudpersonerna nya namn och låter dem byta plats. Samma plan som John Ajvide Lindqvist själv lanserar i denna bok. Blomkvist och Salander byter plats, så nu är Blomkvist en äldre kvinna, Julia Malmros, och Salander är en ung man, en rik knös vid namn Kim Ribbing. Skriften i vattnet är alltså väldigt meta.

Resultatet är inte banbrytande

Felet är att det inte är så konstigt med äldre kvinnliga journalister som är duktiga, vi ser massor av dem i TV, och det är väldigt vanligt med yngre manliga datanördar. Switchen är alltså inte så häpnadsväckande och normbrytande. Det är snarare “back to basics”. Skulle det förresten inte vara kul med en hacker som är jättegammal? Det finns. Men det syns sällan i populärfiktionen.

Felet är också att Kim Ribbing är en sådan där uppblåst vigilante som det kryllar av i fiktionen idag. Ett slags seriefigur. Som Huntress. Det vimlar förresten av karaktärer som har ihjäl sina släktingar (eller förmyndare) på grund av pedofili. Liksom psykologer som förgriper sig på barnen de ska behandla. Det har blivit till en trop.

Redan i prologen blir sex personer ihjälskjutna, en fjortis överlever, vilket är synd, för Kim har redan fyllt kvoten av föräldralösa fjortisar i boken, och två egenkära och asociala surpuppor är för mycket för det magra persongalleriet.

Problemlösare med diagnos

Ofta framställs problemlösare i svensk fiktion som asociala genier med en diagnos – men det normala numera är asocial. Tekniken har gjort att färre och färre kan basic social skills som alla behärskade för några decennier sedan.
Vad som är imponerande med Sherlock Holmes (originalet) är inte hans slutledningsförmåga utan att han kan prata med alla möjliga människor om allt möjligt. ”Är du intresserad av boxning? Jag med! Då snackar vi boxning!” Typ.
“One trick pony” typer som bara kan prata om en enda sak (som datorer) är sömnpiller. Speciellt i romanform.

Internationell beställning

Eftersom det står klart att morden är en internationell beställning, ett par småväxta hitmen har skickats ut, är det inte exakt någon pusseldeckare i skärgårdsmiljö. Alla över hela världen kan beställa hitmen som flyger runt och skjuter folk. Med stor collateral damage som resultat. (Mysteriet är snarare varför man inte bara mördade den man ville bli av med, utan en hel hög andra också.)

Som utlovat på bokomslaget blir det Kina, Kuba och Norge som står på menyn, vilket innebär att vi förutom hyrda hitmen kineser också får en skurk i lusekofta.

Gissar motivet innan kapitel ett

Motivet? Gissningen efter att ha läst prologen, och vilka länder som är med i handlingen, är att det rör miljö, övervakning, olja och utsläpp. Och bingo. Alla rätt.

En bekant påpekade att hen blev less på boken redan efter inledningen (fjortis plus klimattema – igen!) och att det inte var konstigt att Millennium blev refuserad, om den bara skulle handla om klimatet. Det är jätteintressant och viktigt och bevakas med verkliga rapporter i nyheterna – men klimat i deckare brukar aldrig bli bra. Klimat i dystopier har blivit tjatigt.
Waterworld floppade av en anledning.

Byter övernaturligt mot standard

Det här är John Ajvide Lindqvists första deckare i serien Blodstorm, och tillika hans första roman utan övernaturliga inslag. Det är lite sorgligt att Sverige bäste skräckförfattare nu också har blivit mainstream deckarförfattare. De skola alla den vägen vandra?

De första hundra sidorna, när de handlar om debaclet med Millennium, är både intressanta och roliga. Deckaren är mer amerikansk standard. Och när det hoppas mellan olika länder känns det som om man är i en Jason Bourne film. Visst, Black Widow har också varit i Norge. Liksom James Bond. De skola alla den vägen vandra.

print

Våra samarbetspartners