KATHARINA ORAVSKY SANDSTRÖM : FLAMINGOKVINDEN: FORTAELLINGER OM MENNESKER, HELBRED OG ARBEJDSLIV

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Forlaget Hedwig
Omslag: Simone Hollmann Pedersen
Genre: Kropp och själ, Noveller
Antal sidor: 242
Format: Häftad, E-bok
Utgivningsdatum: 2021-08-24

ISBN-139788793880177 (häftad)
ISBN-10 8793880170 (elektronisk resurs)

Vad har följande namn, gemensamt?
Katharina Oravsky Sandström, Sigmund Freud, Carl Gustav Jung, R. D. Laing, Axel Munthe,Anton Tjechov, Michail Bulgakov, Taslima Nasrin, Nawal El Saadawi, Monther Alkabbani, Asael Lubotzky, Siddhartha Mukherjee, Danielle Ofri, António Lobo Antunes, Louis-Ferdinand Céline, A. J. Cronin, Tess Gerritsen, Khaled Hosseini, Carlo Levi, Arash Sanari, Georg Klein, Lena Einhorn, Jerzy Einhorn, Stefan Einhorn, P.C. Jersild, Lars Gyllensten, Eva Ström, Richard Fuchs, Salomon Schulman, Åsa Nilsson, Fedon Lindberg, Johan Frostegård, Christina Doctare, Karin Wahlberg, Ola Schenström, Ejnar Smith, Raimo Heino, Göran Grip, Melvin Morse, Michael B Sabom, John Locke, Brian L Weiss, Ian Marshall, Miroslav Holub, Josef Nesvadba, Vladislav Vančura, František Langer, Benjamin Spock, Deepak Chopra, Clarence Crafoord, August Timoleon, Robert Hahn, Raymond A Moody, Thomas Krishnananda Trobe, Gérard Encausse, kallad Papus, Janusz Korczak, André Breton, Friedrich Schiller, Kōbō Abe, Michael Crichton, Arthur Conan Doyle, Oliver Wendell Holmes Sr., William Carlos Williams, John Keats och W. Somerset Maugham

Samtliga dessa är eller var läkare och dessutom författare.
Förutom de ovannämnda finns det ytterligare cirka 200 läkarförfattare, om man börjar räkna från och med Ktesias av Knidos, dvs. från antiken. [Nästan alla läkare och i alla fall läkare som doktorerade är författare, men här upptar jag bara dem som skriver eller skrev skönlitterära verk eller drama eller poesi. Det vill säga sådana som exempelvis den faktabokförfattande läkaren Anders Hansen är inte inberäknad.]

Läkarförfattare har egna sammanslutningar. Den största är ”Union Mondiale des Écrivains Médecins” och på deras sida https://umem.net/ kan man bland annat få information om nya skönlitterära böcker skrivna av läkare, mestadels från Frankrike, Tyskland, Schweiz, Belgien, Nederländerna, Italien, Spanien, Portugal, Brasilien, Bulgarien, Grekland, Rumänien, Polen och Sydafrika, alltså länder som har sina egna nationella unioner av författande läkare. Den engelskspråkiga världen har flera egna förbund för denna exklusiva samling författare på båda sidor Atlanten.

Kopplingen mellan medicin och författarskap har en lång tradition, som sträcker sig ända till de urgamla mytologierna. Apollon, exempelvis, var både ljusets och konsternas gud men han var även orakel och dessutom läkare.
Athena eller Pallas Athena som hon också kallas, var inte bara poesins gudinna utan även healingens.
I den keltiska mytologin, den som kallas Goideliska, var gudinnan Brigit beskyddarinna av poeter och dessutom helbrägdagörare.

Man kan lätt förstå varför läkare är synnerligen lämpade till att vara författare och dramatiker. Vilket annat yrke har en så nära kontakt med livets mest avgörande händelser så som befruktningen, fostrets utveckling, födelse, kroppslig och psykisk sjukdom, konvalescens och död?

Jag tycker att man kan identifiera en läkare bakom hennes eller hans litterära texter, ungefär som man kan identifiera en regisserande målare bakom hans eller hennes spelfilmer. Det finns en gemensam igenkännande atmosfär i läkarnas skönlitterära böcker. Det handlar om inkännande och empati – de bokstavligt andas Hippokrates ed. [”Jag svär vid Apollon, läkaren, vid Asklepios, vid Hygieia och Panakeia samt vid alla gudar och gudinnor, tagande dem till vittne att jag så vitt jag förmår och mitt förstånd räcker skall hålla denna min ed och denna min förpliktelse. (…)”]
Skrivande läkare kan uppvisa objektiva kunskaper om kroppens och själens smärtor och de ställer sig till bärare av dessa som varje bra läkare ställer sig till sina fysiska patienter.

Undantag finns naturligtvis. Jag tänker på Axel Munthe som förhandlade med självaste Hermann Göring om att till honom sälja sitt livsverk San Michele, som redan då var känt över stora delar av världen genom Munthes egen bok Boken om San Michele. Fast Munthe var ingen fanatisk anhängare av nazismen, snarare tvärtom. Louis-Ferdinand Céline, som lär ha influerat exempelvis Nobelprisförfattarna Jean-Paul Sartre och Samuel Beckett, var det däremot. Han samarbetade med de tyska ockupanterna, han var ett öppet judehatande antisemit och dessutom förnekade han Förintelsen. Vill man läsa om Carl Gustav Jungs anknytning till nazismen, rekommenderas James E. Goggin och Eileen Brockman Goggins Death of a ”Jewish Science”: Psychoanalysis in the Third Reich utgiven av Purdue University Press.

[Dessvärre förhåller det sig på det sorgsna viset att läkare som grupp är som människor är mest, det vill säga opportunister som inte har något som helst problem med att glömma bort Hippokrates ed och i stället lova trohet till statens vilja och mål. I början av 1940-talet var inte mindre än 45 % av medlemmarna i Deutscher Ärtzevereinsbund dvs. Tyska läkarförbundet, även medlemmar i nazistpartiet, NSADP. Rasbiologisk forskning, steriliseringslagarna, eutanasiprogram, massavrättningarna av judar, zigenare et cetera, allt detta genomfördes med läkarnas goda minne.

Den svenske läkaren, socialdemokraten Herman Lundborg, känd för sin rasbiologiska forskning i statens tjänst och chef för Statens institut för rasbiologi låg i framkanten med denna syn på mänskligheten. (Se Murderous science : Elimination by scientific selection of Jews, Gypsies and others. Germany 1933–1945 av Benno Müller-Hill utgiven av Oxford University Press.) [Professor Lundborg skriver i sin ökända bok Rasbiologi och rashygien: ”Vårt folk är av kanske renare germanskt ursprung än något annat folk i världen. Utseendet vittnar också härom. Svensken är mestadels lång och välväxt, med blont hår, hög panna och ljusa ögon. Dessutom är han långskallig (dolikocefal).”] [”’Först mäter vi skallens bredd. Så här: vi placerar passarens ben nedanför tinningarna. Sedan fastställer vi höjden. Man delar höjden med bredden och multiplicerar med hundra… Och här har vi tabellen med värdena. Allt enligt fadern och sonen Anders och Gustaf Retzius kranologiska system. Professor Gustaf Retzius nominerades inte mindre än 23 gånger till Nobelpriset i fysiologi eller medicin, så mer pålitligt kan det knappast bli… Önskar Herr direktör låta mig företa en mätning?’” (Från min kommande bok Samhällets olycksbarn.)]

Under Covid-19 pandemin, fanns det en och annan läkare i Sverige, som var av den dödsbringande åsikten att en del gamla människor inte var värda läkarvård och lämnades att dö utan behandling eller till med lät de påskynda deras död.]

Utbildning och gediget kulturintresse skyddar nämligen ingen kultiverad Dr. Jekyll från att vara en brutal och hänsynslös Mr. Hyde. Det bekräftas av filosofie doktor, honoris causa Gustav Heinrich Ernst Martin Wilhelm Furtwängler, som är förevigad i Gottbegnadeten-Liste, det vill säga i en förteckning av Gud-begåvade och för Deutsches Reich, viktigaste konstnärer.

Det bekräftas av Richard Strauss och Hans Erich Pfitzner och Richard Wagner och Herbert von Karajan och Carl Orff och Carl Moll och Friedrich Nietzsche och Filippo Tommaso Marinetti och Pietro Mascagni och Emil Cioran och Knut Hamsun och Gustav Vigeland och Luigi Pirandello och Thomas Stearns Eliot och Ezra Loomis Pound och Martin Luther och Walter Ruttmann och Robert Brasillach.

Det bekräftas även av Hanns Johst, Maurice Bardèche, Georges Remi alias Hergé, Sir Pelham Grenville Wodehouse, Pius IX, kallad Pio Nonno, Ambrogio Damiano Achille Ratti, det vill säga Pius XI, Eugenio Pacelli med andra ord Pius XII, David Wark Griffith, Harry S. Truman, Howard Hawks, Charles Lutwidge Dodgson, mera känd som Lewis Carroll, Pierre Drieu la Rochelle, Wallis Simpson, Edvard, hertig av Windsor, Albert Speer, Hans von Euler-Chelpin, Philip Johnson, Hugo Boss, Coco Chanel, John Galliano, Eugène Schueller, André Bettencourt, François Coty, Leni (Helene Bertha Amalie) Riefenstahl, Thea Gabriele von Harbou, Emil Jannings, Lars (von) Trier, Emil Nolde, Domingo Felipe Jacinto Dalí i Domènech, 1st Marqués de Dalí de Pubol, mera känd som Salvador Dalí, Alice Bailey, François Coty, Rudolf Steiner, Rudolf Laban, Martin Heidegger, Gottlob Frege, Pierre-Auguste Renoir, Radovan Karadžić, Malcolm X, Bobby Fischer, Peter Handke, Roald Dahl, Henry Ford, William (Bradford) Shockley, Mary Wigman, den paranoid schizofrene nobelpristagaren John Nash, Günter Grass, Patricia Highsmith, Brigitte Bardot, Juan Antonio Samaranch Torelló, Charles Augustus Lindbergh, Zarah (Stina) Leander, Erik Axel Karlfeldt, Ernst Ingmar Bergman, Per Olof Sundman, Hugo Alfvén, Arthur Engberg, Stig Cederholm, Kurt Atterberg, Albert Engström, Ossian Elgström, Sven X-et Erixson, Verner von Heidenstam, Wilhelm Peterson-Berger, Sven Hedin, Anders Zorn, Astrid Cleve, Ellen Key och Ingvar Kamprad.

Ingen av dessa tvekade, att åtminstone under en del av sitt yrkesverksamma liv, förskjuta en människa, en ras, en nationell tillhörighet eller en tro, till förmån för en annan och bevisade således därmed att en nära på gudomlig talang och hög intelligens inte är tillräckliga egenskaper för att komma fram till slutsatsen att världen bör tillhöra alla.

Raden av författande läkare som jag sammanställde i början av denna betraktelse, inleder jag med namnet Katharina Oravsky Sandström. Det är nämligen hennes bok Flamingokvinden : Fortællinger om mennesker, helbred og arbejdsliv som är anledningen till denna.

Katharina Oravsky Sandström är en av mina två skrivande döttrar, och man således skulle kunna misstänka att jag möjligen inte besitter objektiva förutsättningar till att uttala mig om hennes verk. Jag vet dock vad jag vet, och jag är övertygad om att de föräldrar som blint prisar sina barns skapelser och göromål, i syftet att förstärka deras självkänsla, gör barnet en björntjänst om barnet passerat femårssträcket. Varje friskt barn förtjänar nämligen att behandlas av sin släkt efter förtjänster, liksom alla människor.
Att Katharina Oravsky Sandströms bokmanus blev antagen för utgivning av ett professionellt, kommersiellt förlag, är bevis nog att hon hennes alster ingalunda behöver luta sig mot mitt omdöme. Katharina Oravsky Sandström publicerar sig dessutom i flera välrenommerade publikationer som exempelvis Læge Magasinet – ”Magasin for praktiserende læger og speciallæger” och Ugeskrift for Læger samt dagstidningarna som Politiken och Berlingske. Med andra ord, varken Katharina Oravsky Sandström eller hennes bok Flamingokvinden är i behov av någon favoriserande och förskönande beskrivning, både hon och hennes författarskap kan gott och väl stå på sina egna, stabila, litterära läkarben.

Det skall Gudarna veta att det inte är lätt att läsa sina barns böcker. Man projicerar och tolkar och söker samband där det möjligen inte finns något. Man tror att allt innehåll är självbiografiskt även om barnet skriver fabler där det inte förekommer några människor och handlingen utspelar sig i rymden två tusen år framåt i tiden. Man tror att det måste finnas någon anledning att man fick läsa sitt barns bok, förutom den uppenbara att barnet vill visa att det skrivit en bok.

Jag vill minnas att när jag visade min första bok till min far, som liksom min dotter Katharinas också var utgiven i Danmark först, hur han mödosamt översatte den till ungerska med ett lexikon i handen, ord för ord. Eftersom året var 1985, allmänheten ägde inga datorer och Google translate var inte uppfunnen än, så klart. Boken hette Lykkens ost, den handlade om en mus, och verkets sista mening var ”… selv den mørkeste nat afløses af en solopgang.”
Min far tittade på mig och undrade ”tycker du verkligen att din barndom var så förfärlig att du fortfarande, efter alla dessa år, längtar efter ett ljus på andra sidan en hopplös barndomstunnel?”
Jag hade absolut inte föreställt mig att min far skulle kunna tolka min bok på detta beskyllande vis, men från den stunden var jag fast besluten att göra ytterligare restriktioner i mitt skrivande, ovanpå alla de andra. Jag var nämligen flykting från dåvarande Tjeckoslovakien och följaktligen undvek jag att skriva om allt som dåvarande regim skulle kunna tolka som en kritik av mitt födelseland, för att inte skada min familj som var kvar i Tjeckoslovakien. Detta betydde att jag var tvungen att undvika att skriva att exempelvis en svensk eller en dansk ost smakade bättre än någon slovakisk ost, eftersom en sådan mening skulle kunna tolkas inte bara som kritik av den socialistiska osten utan även av socialistiska kor, gräs, mjölk, bönder och heroiska socialistiska osttillverkare.

Jag är inte annorlunda än min far, och jag finner självupplevda belägg på sanningshalten i ordspråket ”sådan fader, sådan son”. Således tolkar jag en hel del i Katharinas bok direkt riktad till mig. Och det är bland annat det, som upphöjer litteratur till bra litteratur. Eftersom den ställer upp en spegel som så gott som varje människa kan se sig i, oavsett kön och allt annat särskiljande. ”Madame Bovary, c’est moi” kunde inte bara dess författare Gustave Flaubert bekänna, utan även dagens moderna läsare kan blixtra till med denna observation.

Förlagets presentation av Katharina Oravsky Sandström: ”født 1985 i Sverige, uddannet læge fra Københavns Universitet og har primært arbejdet med psykiske og arbejdsrelaterede lidelser. Hun interesserer sig for menneskers sind og skæbner og har en særlig ømhed for samfundets sårbare grupper. Flamingokvinden er hendes første bogudgivelse.”

Förlagets presentation av Flamingokvinden:
”I Flamingokvinden blandes skønlitterære noveller med vidensformidling, med fokus på psykologiske og komplekse helbredsmæssige problemstillinger. I novellerne fortæller fem forskellige mennesker om deres personlige oplevelser af at blive ramt af sygdom, og hvordan det påvirker deres hele livssituation; relationer, arbejde, økonomi, selvbillede. Fortællingerne giver læseren indblik i, hvordan det kan opleves at få rollen som patient og blive afhængig af hjælp, både fra pårørende og den offentlige sektor, og hvilke tanker og følelser denne situation kan give ophav til. I bogens faktuelle del får læseren letforståelig viden om de især psykiske tilstande, som bliver berørt i fortællingerne, samt om de samfundsmæssige systemer, som kan være relevante, når man har brug for hjælp. Bogen er relevant for alle med interesse for det hele menneske, helbred og samfund, ikke mindst for personer, som selv er patienter eller pårørende, samt professionelle og studerende inden for det sundheds- og socialfaglige område.”

Förlagets utdrag från Flamingokvinden: ”Når jeg ser tilbage, var det, som om noget ændrede sig mellem os allerede den eftermiddag på vej hjem fra skadestuen. Som om vores virkeligheder delte sig, ekspanderede i modsatte retninger. Vi havde fået nye problemer, vi så dem forskelligt. Mit største dilemma var firmaet – at redde det. Hendes største problem var mig. Det var en barsk indsigt. Ligesom indsigten af, at jeg vitterligt var alene med mine smerter, mine bekymringer. Jeg kunne ikke dele dem med hende. Det var, som om hun ikke forstod min reaktion, nu hvor jeg åbenbart ikke var alvorligt syg. Som om hun syntes, at jeg bare skulle tage mig sammen.”

En lång rad iakttagelser nedtecknade i Flamingokvinden bär prägel av epigrammatisk tidlöshet. Här upptar jag bara några av dessa:
· ”Folk burde prøve smerter selv, før de giver råd om det.”
· ”Smerten var som en fangevogter.”
· ”’Har du følt, at livet ikke var vært at leve? Har du tænkt på døden, overvejet selvmord?’
Lægen stillede disse spørgsmål så let som ingenting, som om hun spurgte hvad jeg kunne tænke mig at spise, eller om jeg brugte mælk i kaffen.”
· ”’Jeg var sikker på, at du ville forstå det. Jeg er glad for, at du tog det så pænt.’
Hvad vidste han om, hvordan jeg tog det?”
· ”’Depression er ikke en forkølelse’, som min sygeplejerske tit siger. Det er ikke en virus, man bare skal lade immunforsvaret slås med. Den påvirker hele mennesket, hele tilværelsen.”
· ”Hvordan min fremtid bliver, ved jeg ikke. Jeg har ingen magisk krystalkugle. Vi vil alle så gerne have fortællinger, der ender godt. Ligesom godnathistorierne, vores forældre fortalte os, da vi var børn. Lykkelige slutninger er trods alt de bedste.”
· ”Vores selvbillede er vi sjældent aktivt bevidste om. Vi bærer rundt på ideer om os selv, som vi betragter som virkelige fakta. Vi udfordrer sjældent vores egen forestilling om hvem vi er, og hvordan omgivelserne ser os.”
· ”Det er ikke let at leve efter sit indre kompas. Det er ikke let, men det er sværere at lade være.”
· ”Min hjerne er kontrolleret af et trafiklys. Igennem flere år har det været sådan, at grønt, gult og rødt signal har været bestemmende for, hvordan min dag bliver.”
· ”Da min far kom ind på mit værelse og tvang mig til at slukke spillet, havde jeg det, som om det var mig, der blev slukket for.”
· ”Dem der har ro i sindet og kan falde i søvn, aner ikke deres held.”
· ”Han fortalte mig om principperne for søvnhygiejne og det er nemt at huske, da det er cirka det modsatte af alt jeg gør.”
· ”Hun havde kigget på mig, som om hun prøvede at finde en skjult meddelelse skrevet i mit ansigt.”
· ”Mor ringede i går, hun råbte ’du spilder din tid!’ ind i øret på mig, inden jeg lagde på. Jeg kan virkelig ikke bruge hendes ord til noget.”
· ”Far talte videre, mens han fyldte munden op med slik. Det var, som om han havde brug for smøremiddel for at kunne snakke.”
· ”Sygdommen ville have ro til at stille og roligt invadere mig, og gøre mig til sin – og det fik den.”
· ”At blive patient, er en øvelse i tillid.”
· ”Det kan være nemt at give diagnosen skylden for uopfyldte drømme.”
· ”Hvis du for eksempel har lænderygsmerter, så skal du som udgangspunkt have løftet 8-10 tons dagligt i mindst 8-10 år for at ryglidelsen skal kunne anerkendes som arbejdsskade.”

Som nämnt ovan, är Flamingokvinden uppdelad i två delar:
Del ett utgörs av olika människors berättelser i jagform, och i bokens del två ges ”et overblik over nogle af de tilstande, som personerne i fortællingerne er påvirkede af” samt var och vem man kan vända sig till för att söka hjälp.
Dessa tillstånd är:
· Depression
”Det første du skal vide er, at du ikke er alene! Depression er desværre en hyppig tilstand i vores del af verden, og der er hjælp at få.
Tal med nogen, du har tillid til, om det. Tag selv kontakt til din læge, eller bed om hjælp til det, hvis du selv synes, det er svært. Lægen har mødt rigtig mange med depression, og vil slet ikke tænke, at du er underlig. (…)”
· Posttraumatisk stress-syndrom, PTSD
· Stress
· Kroniske smerter
· Psykose
· Når man bliver krænket på arbejdet
”Mobning, chikane og andre arbejdsmiljøproblemer bør aldrig være den enkeltes ansvar. (…)”
· For stort forbrug af alkohol
· Selvskadende adfærd
”Man ser desværre tendens til, at selvskadende kan være ’smitsom’ i nogle grupper, hvor personer kan inspirere hinanden til adfærden. Men det er vigtigt at huske, at man ikke vælger at skade sig selv, med minde man har det dårligt indeni.”
·
Selvmord og selvmordstanker
”I dette afsnit vil jeg kort nævne selvmord og selvmordsforsøg, især med formålet at informere om hvor man kan henvende sig, for at få hjælp.
Desværre begår helt op til omkring 500-600 personer selvmord i Danmark hvert år, og cirka 6.500 personer forsøger at begå selvmord, én eller flere gange. Langt de fleste der begår selvmord, har en psykisk lidelse, oftest en depression, men også andre psykiske lidelser samt misbrug og alvorlige fysiske sygdomme, øger risikoen.

En person som forsøger at begå selvmord, har langt fra altid et reelt ønske om at dø, men kan være desperate omkring sin livssituation, eller sine svære følelser, og i øjeblikket ikke se andre løsninger et at forsvinde.
Man kan have selvmordstanker uden at have konkrete planer om, at faktisk begå selvmord. Der findes ikke tal på, hvor mange der har eller har haft selvmordstanker, men sådanne tanker ses ofte ved psykisk lidelse, blandt andet ved depressioner, så som i Margits fortælling. Margit havde det rigtig dårligt, da hendes depression var som mest alvorlig, og hun så døden som en måde at slippe for hendes tunge tanker. Men hun ønskede egentlig at få det bedre, og få et godt liv.

Det er især, når en person har konkrete planer om at begå selvmord, at risikoen er større for at personen vil have et selvmordsforsøg. Personen har måske tænkt ud en måde, bestemt en dag, eller skrevet et afskedsbrev. Mange har søgt hjælp, eller været indlagte, i perioden op til selvmordsforsøget. Undersøgelser viser, at de fleste som begår selvmord eller selvmordsforsøg, har forsøgt at vise omverdenen dette via udtalelser eller adfærd, men at det ikke er altid, at omgivelserne har forstået signalerne. En person som tidligere har forsøgt selvmord, er i stor risiko for at gøre det igen.

Du tænker måske, at det er farligt at spørge ind til selvmordstanker og planer, men det er faktisk netop det, man skal gøre, for at finde ud af, hvad personen tænker på. Man ’skubber’ ikke en person til at begå selvmord, ved at spørge om det, faktisk omvendt. (…)”

Varför prövades den Gammaltestamentlige Job så hårt att även dagens människa minns det? Flamingokvinden är inte en teologisk skrift och ger följaktligen inte något svar på det – men den ger ett annat, ett för dagens samhälle mera adekvat och viktigt svar: Att den som är drabbad av psykisk eller somatisk sjukdom kan i månget fall få hjälp och kan förvänta sig ett ”upprättelse”, som teologer och andra uttolkare av Jobs provningar skulle kalla det, det vill säga att man helt eller åtminstone partiellt kan bli botad och återställd.

Flamingokvinden är skriven och utgiven på danska. Jag har dock svårt att tänka mig att en svensk (eller en norsk för den delen) inte skulle förstå den. Visst finns det enstaka ord som en svensk skulle kunna missuppfatta, mestadels för att i svenska finns exakt samma ord, men som betecknar något helt annat, de så kallade ”falska vännen”, men läser man dessa i boktextens sammanhang, då är deras betydelse solklar.
Ett av dessa ord är ”Skånehensyn”, som på svenska betyder det samma som OSA, ”Offentligt skyddat arbete”.

Ett annat ord är ”flamingo”, som i ordet Flamingokvinden.
Ordet ”flamingo” används i Flamingokvinden på två olika sätt:
1/ Symboliskt, det vill säga där ”flamingo” betecknar fågelart, och
2/ ”Flamingo”, som namn på ett material som på svenska heter ”frigolit”.
Flamingokvinnan i Katharina Oravsky Sandströms berättelse är en kvinna som ser sig som en frigolitprovdocka som andra kan hänga på olika peruker et cetera.
De symboliska egenskaperna av flamingofågeln är de som oftast tillskrivs denna fågel: Flamingon som inte så sällan ses stå på bara ett ben, är en given symbol för perfekt balans – ”Jeg havde opnået en slags ny balance” – samtidigt som den är en symbol för en invant kollektiv samvaro, då i flamingos kolonier kan leva upp till en miljon individer tillsammans.

Flamingon är känd även som en fågel som har lätt att anpassa sig till sin livsmiljö, då den kan leva både i grunt, salt och bräckt vatten.
Allt detta nyttjar Katharina Oravsky Sandström mycket skickligt, ungefär som Ettore Scola använder en papegoja i filmen Una giornata particolare / En alldeles särskild dag, eller som Henrik Ibsens använder en vildand i pjäsen Vildanden. (Det finns flera exempel på detta, så som Henry Becques olycksaliga ”korparna”, Jean Anouilhs ”lärkan”, Tjechovs ”måsen” och Strindbergs ”pelikanen”, men Scolas och Ibsens användning, passar bäst i detta sammanhang.)

Flamingokvinden är inte bara en modern bok utan onekligen även på modet, och detta trots sin otidsenlighet. Svenskarna som är omåttligt, omättligt törstiga och hungriga efter hjärtekrossande,såriga livsberättelser, samt framgångssagor i jagform, som serveras i hur många radio-, tv- och podd-program som helst, så som Sommar i P1 och Vinter i P1, borde skyndsamt skaffa sig option på en svensk översättning av Flamingokvinden.

När jag läste framställningen Blinkende lygter – Tobias´ fortælling, tänkte jag på att den starkt påminner om den ovannämnde nobelpristagaren John Nash sjukdomsberättelse, och som filmades och hade premiär år 2001. Filmen, som fick heta A Beautiful Mind, var nominerad till åtta Oscars statyetter och erhöll Oscar för bästa film, bästa regi, bästa kvinnliga biroll och bästa manus efter förlaga. Flera av berättelserna i Flamingokvinden är solitt lämpade för filmatisering, på grund av dess starka och drabbande human-interest story. Det kommer inte att vara några påkostade Hollywoodproduktioner, utan snarare produktioner som påminner om Mike Leighs, Ken Loachs, Ildikó Enyedis, Ísold Uggadóttirs, Dagur Káris, Grimur Hákonarsons, Aki Kaurismäkis, Juho Kuosmanens, Peter Grönlund, Sebastián Lelios, Yôjirô Takitas, Marja Koks, Felix van Groeningen, Andrea Arnolds, François Ozons, Michael Hanekes och bröderna Jean-Pierre och Luc Dardennes filmer, som ett nordiskt land eller mellaneuropeisk utan problem kan hantera.

Boken Flamingokvinden fick sitt namn efter berättelsen Flamingokvinden – Christines fortælling. De övriga fyra berättelserna heter Når man falder – Martins fortælling; Pigen med blikdåsenMargits fortælling; Ingen er stærkere end farSamirs fortælling och Blinkende lygter – Tobias´ fortælling. Berättelserna längd varierar mellan 15 och 25 sidor.

Det finns metervis av antaganden varför just den eller den novellen bestämde en novellsamlings namn, eller varför en låt gav namnet till ett helt musikalbum. Michael Jacksons studioalbum Thriller fick namn efter låten Thriller. Och det är varken albumets längsta låt eller den mest prisade och uppburna. Det blev som bekant Billie Jean och Beat it Inte heller inleder Thriller albumet, något som är brukligt i sådana fall, utan den är placerad som sista låt på sidan ett. Likaså är Thriller inte det mest publikfriande namnet med den största säljpotentialen. Thriller är inte det nummer som är mest representativt för hela albumet, inte minst med tanken på att inte färre än sju av albumets låtar lanserades som singlar. Och det mest anmärkningsvärda är att numret Thriller inte är skrivet av Michael Jackson, utan av engelsmannen Rod ”The Invisible Man” Temperton. M Jackson skrev bland andra även Wanna Be Startin’ Somethin’ , och det är också albumets inledande nummer.

Eftersom jag känner Katharina Oravsky Sandström sedan hon var liten som ett busfrö – hon ”spelar” huvudrollen i min bästsäljande barnbok Öya – en flicka liten som ett busfrö som handlar om Öya Öyavsky från tiden då hennes morsa befruktades, till Öyas födelse och hennes första utflykt till en park – tror jag mig veta varför hon valde benämna samlingen Flamingokvinden med denna berättelses eponym.

Flamingokvinden – Christines fortælling handlar, i förenklat form, om Christine som efter att hon erhållit sin läkarlegitimation, börjar specialisera sig till kirurg. Men något är fundamentalt fel, Christine håller på att ätas upp av vetskapen att hon blev läkare på grund av hennes fars påtryckningar, att hon hela sitt liv ställde upp på och uppfyllde alla andras krav och försummade sina egna behov. (”I perioden for nu snart fem år siden, hvor mit misbrug begyndte, var jeg overbevist om at mit vigtigste mål i livet var at leve op til andres krav. At stille andre tilfreds. I mit sind var en ondskabsfuld kommentator tændt, som fortalte mig hvor dårlig en person jeg var, hvis ikke jeg opfyldte disse krav.”)

På kirurgen tilldelas Christine en handledare som behandlar henne ovärdigt både som handledare och som läkare, en man som påminner om gynekologen och obstetrikern Samuel Green, som under andra världskriget var Grand Dragon inom Ku Klux Klan. Christine har svårt att sova, något som hon självmedicinerar med alkoholkonsumtion. Mer och mer. Och när inte ens det hjälper, börjar hon självskada sig även fysiskt med en skalpell. Först symboliskt genom att skära i en ansiktslös frigolitdocka och senare skär hon i sin egen kropp. (”På en måde kunne jeg identificere mig med hende. Jeg var flamingokvinden. Vi er alle flamingokvinden. Vi er blot mannequiner, som en dag inden længe skal reduceres til øjneløse skelet.”)

Under en operation svimmar hon och först då inser hon att hon måste söka professionell hjälp. En vändning som påminner om Johannes 9:25: ”Jag var blind, och nu kan jag se”. Hon inser att hon är vuxen som måste ta ansvar för sitt liv, utan att lägga skulden på omständigheter eller andra.

Hon berättar för sin far att hon tänker hoppa av kirurgyrket, något som fader inte försöker avråda henne från. Efter en lång sjukskrivning börjar Christine arbeta på ett medicinskt laboratorium och hon trivs.

Som sagt, detta är en förenklad redogörelse av en berättelse, som rymmer mycket mer och dessutom även en hel del av det rika judisk-kristna arvet:
Christina är en Kristusgestalt. Hon dör och återupplivas, hon känner sig sviken från sin far som ”övergivit henne”, hon bildar en treenighet enligt den kända förlagan. (Hon säger: ”Jeg fik en ny, god veninde. Christine hedder hun.” Liksom Gud som är Fadern, Sonen och den heliga Anden.)
Och trots denna bibliska överbyggnad som upphöjer det privata till det allmängiltiga och som gör berättelsen särdeles gripande, känns den yttre handlingen fullständigt organisk, helt utan påträngande symboliska övertoner. På det viset jämställs Christine med Randle Patrick ”Mac” McMurphy, och låter Flamingokvinden likna One Flew Over the Cuckoo’s Nest / Gökboet

Förlaget klassar Flamingokvinden i följande kategorier: Vidensformidling, Psykologi, Helbred, Sygdom, Relationer, Arbejde, Økonomi, Selvbillede, Patient, Pårørende, Sundhedsfaglig.

Jag håller med. Flamingokvinden är en klok bok som både sjukvårdspersonal och sjuka vinner på att läsa och ta intryck från. Men även sådana som jag, en människa som inte direkt slukar böcker, varken med denna eller annan tematik.
Jag är övertygad om att så gott som varje läsare av Flamingokvinden kommer att finna något här att identifiera sig med eller åtminstone känner igen från sin bekantskapskrets. Någon människa som inte är alldeles likgiltig för en. När man inser att Flamingokvinden handlar om någon som man känner, sig själv eller en bekant, och det gör man hela tiden, uppfattar man Flamingokvindenr riktigt spännande att läsa. Man vill veta hur det kommer att gå och man håller tummarna för den beträngda.

Jag är tacksam att Flamingokvinden blev tillsänd mig. Annars skulle jag antagligen missa dess värld som onekligen berikade mig både kunskapsmässigt och som meningsfullt divertissemang, definitivt mer än samtliga mina, kanske hundra tv-kanaler klarade av under det senaste året.

Flamingokvinden kan köpas på hur många ställen som helst både som fysisk, pappersburen bok, och som e-bok både i PDF- och ePub format, exempelvis här: https://www.gucca.dk/flamingokvinden-bog-p531227
Den kan även lånas på samtliga bibliotek.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker

© Vladimir Oravsky

Skriven 2021-08-17

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners