AMANDA HELLBERG berättar om sin Ulltunasvit

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Amanda Hellberg har sadlat om från deckardrottning till romancedrottning. Kärleken till 1800-talets estetik och mänskliga relationer är intakt, oavsett genre. Från deckarintriger med Maja Grå, som mestadels utspelar sig i och runtomkring universitetsstaden Oxford där Amanda Hellberg är bosatt, till mustiga historiska juläventyr i svenska Ulltuna, där Luciafirande är en relativt ny företeelse och där verklighetens karamellkokardrottning Amalia Eriksson, polkagrisens uppfinnare, gör en fin cameo i Jul i krinolin.

Jul i krinolin, som handlar om karamellkokerskan Lovisa Lind, har nu fått en fristående uppföljare Jul i rubinrött, där friherrinnan Nina Swartensköld på Dackesta herrgård spelar huvudrollen. Berättelsens klimax utspelar sig under det nya, trendiga Luciafirandet.

Vi fick en intervju med Amanda Hellberg om genrebyte, tidsresor, historisk inspiration och givetvis om vad som är världens bästa julgodis …

– Du har länge varit känd som en av Sveriges deckardrottningar (du delade bland annat scen med Camilla Läckberg senast jag såg dig på Bokmässan) med din moderna gothic noir svit om deckaren Maja Grå – hur känns det att byta genre från “crime” till “romance”? Men kanske ännu viktigare … hur känns det att byta tidsålder?!

– Det är minst lika nervkittlande att skriva om kärleksförhållanden som om mordutredningar har jag märkt. Jag känner ju att romance är en genre som passar mig bra, förhållanden mellan människor som motor i en berättelse tilltalar mig. Jag har flirtat med historiska miljöer i vissa av mina tidigare romaner och har en sorts fetisch för 1800-talets hela estetik som jag gick loss i när jag pluggade litteraturvetenskap och inriktade mig på just denna period. Historiskt kostymdrama är en genre som fascinerat mig sen jag var liten, till exempel genom en BBC-filmatisering av Jane Eyre som sändes i SVT under tidigt 1980-tal, och jag älskade Flambards, Lilla huset på prärien, Raskens, Löwensköldska ringen och Gösta Berlings saga Jag minns också att jag som 11-åring fick med mig en klasskompis på bio i Skövde för att se Milos Formans film Amadeus som jag hade suktat efter. Vi två små tjejer satt helt ensamma i den tomma stora biografen och efteråt var vi alldeles mållösa, förtrollade. Jag minns att jag tänkte att folk i stan inte var kloka. Varför gick de inte man ur huse och köade längs med hela gatan för att se denna fantastiska film?!

– Hur mycket research gjorde du inför Ulltunasviten? Har du varit i trakterna och spanat in miljöer och härliga gamla byggnader och annat som är inspirerade? Jag måste säga att jag älskar din cameo av verklighetens godisdrottning Amalia Eriksson, som uppfann Gränna polkagrisar …

– Tack! Jag älskade att lägga in några cameos från verkligheten. Någon borde göra en film om Amalia Eriksson i Gränna och hennes samtid, det har jag tänkt länge. “Mitt” Ulltuna är en fiktiv stad i Västergötland där jag växte upp innan jag flyttade till England för att slutföra min masters i 20-årsåldern och blev kvar. Jag visste inte när jag valde namnet att det fanns ett verkligt Ulltuna nära Uppsala, fast det var ju bara en googling bort. Men vid det läget var jag så fäst vid namnet och bestämde mig för att behålla det. Mitt Ulltuna är en blandning av Lidköping, Skara, Skövde och Alingsås och jag kan se kullerstensgatorna, de vackra trähusen och de mysiga små affärerna framför mig. Godsen Mollberga och Dackesta i närheten är inspirerade av slotten Mariedal och Bjertorp i mitt vackra Skaraborg.

– Hur brukar du själv presentera dina huvudpersoner? Har du fått några favoriter i persongalleriet under arbetets gång? Du får så klart även välja bland dina minnesvärda biroller och cameos! Vilka skulle du helst hänga med, ta med på en fest, på en lyxig julshoppingrunda, eller bjuda in på julgodistillverkning?

– En recensent skrev en gång att jag är en författare som behandlar minsta biroll med omsorg och det blev jag väldigt glad över. Jag är förtjust i båda mina kvinnliga huvudpersoner, den skör-starka Lovisa Lind i Jul i krinolin, och den viljestarka men kuvade Nina Swartensköld i Jul i rubinrött. Jag är svag för deras kärlekar också, trots eller kanske tack vare alla deras skavanker och högst mänskliga fel och brister. Och de trogna vännerna omkring dem, Beata, fru Brask och Marielle … Nej, jag kan inte välja. Jag vill gå på en överdådig gnistrande vinterbal med dem allihop, och det är min varma förhoppning att läsaren ska känna på samma sätt!

– När man skriver romaner som utspelar sig förr-i-tiden är mycket som vi tar för givet helt eller ganska nytt … bland annat Luciafirandet. Har du hittat några skojiga exempel eller inspirerande “true stories” i arbetet med dina böcker?

– Min förläggare och redaktör är liksom jag själv noga med att vi kollar att priser stämmer på ett ungefär, och saker som när Falu rödfärg först började användas och när vissa sånger översattes. Men visst, vi tar oss konstnärliga friheter. Jag säger vi, eftersom det känns som om vi är ett team som jobbar ihop med dessa böcker, jag har enormt bra bollplank hos förlaget och min agent. Böckerna är underhållning, inga fackböcker, och saker som språkbruk diskuterar vi mycket. Om vi försöker vara hyperkorrekta så flyter inte prosan så som jag vill. Jag tror det var Jan Guillou som sa, apropå sin Arn-svit, att om man skriver historiska romaner så landar språkbruket i nån sorts 1930-talsstil. Om man försöker vara helt autentisk och går längre tillbaka så blir det obegripligt för läsaren. Jag ser på mycket filmer och serier som utspelar sig under 1800-talet men som är skapade i våra dagar, och inspireras av uttrycksätt som används där.

– Hur många böcker är planerade i Ulltunasviten?

– Jag har ett avtal på tre böcker. Den tredje kommer hösten 2022, den ska heta Jul i rampljus och utspelar sig i teatervärlden år 1902. Sen kan det ju vara så att jag har planerat någon mer, men vi får se hur jag och förlaget känner, och hur det går.

– Tror du att du kommer att återvända till Maja Grå serien någon gång i framtiden?

– Det är så glädjande att läsare som följt mitt författarskap länge undrar om Maja Grå. Det gör jag också! Jag skulle absolut kunna tänka mig att återvända till att skriva mer renodlade spänningsromaner någon gång igen, och kanske en novell eller kortroman om Maja Grå i mån av tid.

– Slutligen … hur godissugen blev du under arbetet? Och vad är din topp-fem godislista till jul?

– Min familj älskade när jag skrev Jul i krinolin, de är gottegrisar och jag hade alltid en massa olika karameller och praliner hemma då, som inspiration. Vi tillverkade även egna gammaldags pastiller, ett annorlunda julgodis efter gammalt recept, det finns längst bak i Jul i krinolin. De är ganska speciella och ‘vuxna’ i smaken, men 9-åringen gillade dem. Själv lutar jag mer åt salt och snacks hållet. Mina godsaks-favoriter i juletid är:

1. Rocky road på mörk choklad med salta jordnötter i.
2. Gräddig, smörig kola med vaniljsmak.
3. Ostbricka! Gärna med engelska ostar som Cornish cruncher cheddar och Oxford blue ädelost.
4. Lakrits, lakrits, lakrits i alla dess former! Inte bara i juletid utan alltid.
5. Polkagrisar har ju något särskilt. Framför allt är de så snygga. Och de är en del av vårt svenska kulturarv.

– Det låter som en färgglad och vacker kombination! Så härligt! Lycka till med Ulltunaserien i fortsättningen – och vi trogna Maja Grå fans håller fast vid hoppet!

– Det är alltid så roligt att diskutera litterära världar med andra likasinnade. Tack för fantastiska frågor!

Skriven 2021-12-06

Läs JPS Medias recensioner av:
AMANDA HELLBERG : JUL I RUBINRÖTT
AMANDA HELLBERG : JUL I KRINOLIN

Jul i krinolin och Jul i rubinrött finns ute nu på Lovereads förlag (Forum förlag).
Jul i rampljus utkommer hösten 2022.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners