FIONA VALPY – författarinnan bakom bestsellern Sömmerskans gåva: “Kvinnors mod och beslutsamhet i svåra tider fortsätter att fascinera och inspirera mig”

Annons

Klicka för att se hela bilden

Fiona Valpy är en hyllad bästsäljande författare av både samtida och historisk fiction. Sedan debuten med The French for Love 2013 har hennes böcker erövrat världen på översatta till över tjugo språk. Ett av dem är svenska. Vi fick en intervju med Fiona Valpy om hennes älskade bokserie om andra världskriget i Frankrike – ett land där hon bott i flera år och som dessutom är en utmärkt plats för research – särskilt när mat och vin finns med i storyn.

– Dina böcker är så uppslukande, härliga och tänkvärda! I Sverige publiceras de av Forum och, de har väldigt snygga omslag. Sömmerskans gåva (The Dressmaker’s Gift) och Biodlarens löfte (The Beekepper’s Promise) marknadsförs som delar av samma serie – men de är också väldigt individuella historier med starka, minnesvärda hjältinnor.

Tänker på de där böckerna som ”syster”-romaner

– Hur mycket tänker du på dina romaner som del av en serie? Och…hur många delar är planerade i serien? Vad kan vi se fram emot i framtiden?

– Jag tänker på de här två böckerna som ”syster”-romaner. De är nära relaterade till varandra – och naturligtvis berättar de historierna om två systrar som var och en hittar sitt sätt att överleva krigsåren i Frankrike – och en del av temana, platserna och karaktärerna korsar bådas väg. Jag har inte fler andra världskriget-baserade böcker planerade i den här serien, men det finns en uppföljare som utspelar sig på Chateau Bellevue i sydvästra delen i Frankrike. Den följer en serie bröllop och utspelas mer i samtiden på ett slott under loppet av en sommar. Där figurerar en del väldigt välbekanta karaktärer.

Kvinnliga egenskaper undervärderas

– Hur skulle du vilja beskriva din hjältinnor?

– De är vanliga kvinnor som lever under extrema tider. På sistone – och det gäller alltför ofta än idag – har många av de egenskaper kvinnor uppvisar naturligt undervärderats eller setts som tecken på svaghet. Ändå är sådant som medkänsla, empati och vänlighet något som vi är i desperat behov av här i världen. Jag tycker att mina hjältinnor klarar att vara sanna mot sig själva medan de navigerar genom alla komplexa saker som livet utsätter dem för. Jag hoppas att mina läsare kan relatera till och inspireras av dem.

Smakade många franska viner på vägen

– Reser du runt mycket och gör research? Att researcha en fransk vinkällare måste vara roligt! Det är min idé om bra research

– Absolut det brukade jag göra, innan den globala pandemin gjorde resandet mycket svårare! Under lockdown i Storbritannien skrev jag en roman som utspelas i Marocko. Jag hade en researchtripp planerad, som blev försenad upprepade gånger, och sedan till slut inställd. Så det var väldigt frustrerande. Men jag var tvungen att hitta andra sätt att göra min research på.

– Annars försöker jag alltid att besöka de platser jag skriver om – och jag smakade många franska viner på vägen! Men så levde jag också i sydvästra Frankrike i sju år, så jag lärde känna den delen av världen väldigt väl. Jag åkte speciellt till Paris för att göra research inför Sömmerskans gåva – jag bodde i ett vindsrum i Saint Germain-området runt hörnet från Rue Cardinela där bokens sömmerskor arbetade. Så när andra turister fotograferade turistmålen tog jag foton av gatstenar och lyktstolpar, detaljer som jag tycker om att väva in i mina böcker, så att läsaren verkligen kan transporteras till den tid och plats där historien utspelar sig.

En chockerande brutal och grym handling

– Finns det något du har upptäckt, något speciellt roligt eller intressant eller överraskande, stort eller litet…något som överraskat dig, och som till slut hamnat i dina böcker?

– När jag gjorde research för de delar av Sömmerskans gåva som utspelade sig i tyska koncentrationsläger upptäckte jag att det fanns många, många fler sådana platser än de stora som vi brukar höra talas om. I en artikel i New York Times av Eric Lichtblau, ”The Holocaust Just Got More Shocking” (1 mars 2013), refererade man till ett researchprojekt på The United States Holocaust Memorial Museum där man dokumenterade alla ghetton, slavarbetarläger, koncentrationsläger och mordfabriker runt om i Europa, som nazisterna byggde upp. Det de hittade chockerade även lärda forskare som sysslat med historien kring Förintelsen i hela sitt liv. De som gjorde researchen katalogiserade kring 42.500 nazighetton och läger runt om i Europa, i tyskkontrollerade områden från Frankrike till Ryssland och själva Tyskland under Hitlers brutala regim från 1933 till 1945. Man beräknade att mellan 15-20 miljoner människor dog eller fängslades på dessa platser.

Karaktärerna skapar sig egna liv

– Har du några favoritkaraktärer när du skriver, personer som du njuter mest av att skriva om eller människor som du fantiserar om att spendera tid med? Som huvudpersonerna? Eller…kanske också någon av birollsfigurerna eller karaktärer i periferin, som gör cameos i dina historier?

– När jag skriver blir mina karaktärer väldigt äkta för mig, och de utvecklar egna liv och leder mig iväg på oväntade stigar ibland! Jag älskade att skriva om alla tre sömmerskorna i Sömmerskans gåva – de är så väldigt olika, och ändå blir de nära vänner när de stöttar varandra under dessa svåra tider. Jag hade älskat att möta dem alla, eftersom jag tycker de förkroppsligar kvinnors olika styrkor. Och jag avgudar Eliane, huvudpersonen i Bioldlarens löfte, jag tror att hon hade varit en verkligt god vän. Hon är en väldigt mild person, men hon är ändå stark.

– Samtidigt, ibland är det de mindre karaktärerna som kan förvåna mig mest när jag skriver om dem. Jag tror att de kan berika en roman mycket, även om de inte står i centrum, och de kan verkligen hjälpa till att diversifiera en historia och ge den momentum.

1945 har alltid varit ”åratal sedan”

– Har du någon favoritera i historien?

– Jag har en särskild fascination för andra världskriget, och jag tror det beror på att efterhand som jag levt mitt liv, så har mitt perspektiv på de här krigsåren förändrats. Jag föddes på 60-talet och, som barn kändes det som gammal historia med liten relevans för mitt eget liv under min uppväxt. Det är bara på sista tiden som jag insett betydelsen i att kriget hade slutat mindre än tjugo år innan jag föddes – det är jämförbart med med det första decenniet på 2000-talet för oss idag, och det känns bara som igår! Jag antar att åldern gör det med oss – det förändrar vårt perspektiv på tid.

– Åh nej, det handlar inte om åldern. Det betyder bara att du är modern, när du känner på det viset! Du föddes när den moderna tiden började, med lanseringen av The Beatles, The Rolling Stones, James Bond, popmusik, popkultur, modern design och så vidare. Enlgt modeexperterna och musikkritikerna har inget nytt hänt sedan 60-talet – nu recyclar vi bara allting! Så jag tror du har rätt – 1945 har alltid varit ”åratal sedan”, händelserna då hör hemma i en annan era, medan 2000-någonting kommer att kännas som ”igår” väldigt länge. Precis som 60-talet…och jag kommer inte ens ihåg 60-talet, det är bara något som finns i vårt popkulturella DNA.

En utmaning att hitta samband mellan separata eror

– Men, tillbaka till historien. Och till framtiden! Att skriva om historiska Europa – eller historiska Frankrike (båda dessa böcker utspelas i Frankrike) – ser du på historisk fiktion som eskapism från dagens stressfyllda liv, eller som en kommentar till dagens liv eller en varning för oss om vart vi är på väg, om vi inte aktar oss? Eller kanske som en kombination av alltihopa…?

– Historien upprepar sig konstant! Vi kan lära så mycket av att läsa om hur människor reagerade på utmaningar i det förflutna och applicera dessa lärdomar på dagens värld. Det är därför jag också inkluderar en samtida vinkling i mina böcker, och skriver historier med dubbla tidslinjer. Det ligger en utmaning i att hitta kopplingar mellan två separata eror och dra dem tillsammans på ett övertygande sätt. Jag älskar känslan av att väva ihop två berättelser som kan verka utan koppling initialt, men som sedan smälter samman. Och naturligtvis, våra historier är alltjämt en så stor del av dem vi är idag.

Hjärtskärande utmaningar

– Dina kärlekshistorier har alltid många hinder – självklart är det så, annars skulle där inte finnas mycket spänning för läsaren! – men har kärleken svårare hinder idag eller i den historiska tiden under andra världskriget, som du skriver om?

– Pressen under krigsåren uppvisade hjärtekrossande utmaningar och tragedier för så många människor, och det är definitivt en era som sätter ett intensivt fokus på relationer. Vi är lyckligt lottade att få leva i en tid av relativ fred, åtminstone i Europa. Men det betyder inte att individer inte fortfarande har utmaningar i sina liv idag. Även om världen har gått vidare, så har den mänskliga naturen inte förändrats mycket, och personlig hjärtesorg är något som många av oss alltjämt måste möta. Fast det finns något betryggande i att veta att andra har hittat sätt att komma igenom sådant innan oss, och att vi inte är ensamma i vårt lidande.

Flera romaner på gång samtidigt

– Vad inspirerar dig mest? Har du någon favoritmusik som du lyssnar på när du skriver? Promenerar du med hunden och ser på främlingar och fantiserar…hyllar du dina favoritförfattare?

– Jag är en ivrig läsare, och har för det mesta flera romaner på gång samtidigt. Jag har definitivt inspirerats av många olika författare – en del av mina favoriter är Barbara Kingsolver, Anita Shreve, Annie Proulx, Anne Tyler, John Steinbeck, George Eliot, Jane Austen, Elena Ferrante…och listen bara fortsätter. Jag njuter också av att vandra omkring på kullarna nära mitt hus. Jag har kommit på att det bästa tillfället att arbeta fram historier i mitt huvud är när jag promenerar – det verkar hjälpa mig att väcka den kreativa delen av hjärnan på något vis, mycket mer än att istta och stirra på en tom skärm och försöka komma på vad jag ska skriva härnäst.

Arbetar på en andra världskriget roman som utspelas i Italien

– Har du några barndomsfavoriter eller favoriter just nu som du alltid kommer tillbaka till, för inspiration eller bara för att de är så bra?

– Jane Austen, absolut. Jag älskar samtida romanförfattare som är bra på att fånga ett ögonblick I tiden. Hon var så bra på det!

– Har du några planer för din nästa bok som du kan ge en hint om eller avslöja?

– För tillfället arbetar jag på en roman som utspelas i Italien under andra världskriget samtidigt som jag reviderar mina första tre böcker (The French for Love…serien med samtida romaner), som ska släppas i nyutgåva kommande år. Så allt det där håller mig väldigt upptagen.

Kvinnors mod och beslutsamhet i svåra tider fortsätter att fascinera och inspirera mig. Jag skulle vilja utforska lite andra historiska och geografiska kontexter i framtida böcker, och har redan ett par idéer som jag skulle vilja jobba på när jag har avslutat mitt nästa andra världskriget projekt.

– Tack så hemskt mycket för två verkligen fängslande böcker, och tack för din tid!

– Nöjet är mitt! Tack för dina frågor!

Skriven 2021-10-05

Fiona Valpys böcker finns tillgängliga från Forums förlag. Sömmerskans gåva och Biodlarens löfte är ute nu.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners