[STUDIO GHIBLI] SAGAN OM PRINSESSAN KAGUYA – den dyraste animefilmen genom alla tider är stor filmkonst

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Kaguya-hime no monogatari (The Tale Of The Princess Kaguya)
Regi: Isao Takahata
Originalröster: Aki Asakura, Kengo Köra, Takeo Chii, Nobuku Miyamoto, Atsuko Takahata
Land: Japan
År: 2013
Genre: Animerat, Äventyr, Drama
Längd: 137 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: TriArt Film
Betyg: 5

Det är synd om människorna, konstaterar gudinnan Indra, efter ett gästbesök i människornas värld i Strindbergs drama Ett drömspel. Det är inte alls synd om människorna, konstaterar mångudinnan och tillika prinsessan som gästat människornas värld I Sagan om Prinsessan Kaguya. Det är fantastiskt vackert och spännande att vara människa! Det är helt underbart! Synd bara … att människorna inte vet om det. De lägger sin energi och sitt fokus på helt fel saker!

Sagan om Prinsessan Kaguya är den dyraste animefilmen genom alla tider och även en av de allra vackraste och mest hyllade filmerna – alla kategorier. Det här är stor konst i filmformat. Varje ruta är ett perfekt, sparsmakat japanskt akvarellkonstverk.

Ja, hela filmen är gjord för hand – och i akvarell. De svåraste färger man kan välja att använda …

Stödlinjerna är det vackraste

Regissören Isao Takahata beordrade också att stödlinjerna i blyerts skulle synas och inte raderas i “clean up” processen, som man brukar göra inom animation. Takahata tyckte att stödlinjer, själva processen i konstens tillblivelse, var det allra vackraste, och ville inte att det skulle se “färdigt” ut.

Att få stödlinjer att röra sig i animationsprocessen – ingen har någonsin ens fått en sådan galen idé innan Takahata! Eftersom han, till skillnad från kollegan Miyazaki, har en bakgrund inom musik och inte animation innan han blev regissör, så vet han inte om vad som anses vara “omöjligt” att göra. Och vet man inte att det är omöjligt att göra … då går det att göra.

Akvarell – ett speciellt medium

Akvarell är ett speciellt medium. Till skillnad från akryl, olja eller poster paints (som Miyazaki använder till sina filmer) så kan man inte måla över om man gör fel. Man måste göra om. Allt. Från början. Tänk dig då att göra en långfilm med en speltid på över två timmar, där varje liten filmruta är handmålade akvareller – som måste göras om från scratch om något blir fel. Supersvårt, svindyrt, ambitiöst … och har aldrig gjorts förr. Eller sedan. Kommer förmodligen aldrig att göras igen, i och med att den mesta animation idag görs med datorn, där det går att rita om och göra om hur mycket, hur ofta och hur billigt som helst.

Två mästerverk skapades samtidigt

De flesta studios hade redan gått över till datoranimering när Takahata satte igång med sitt akvarellmästerverk i Studio Ghiblis animationsstudio. Samtidigt höll Miyazaki på med sin senaste film, Det blåser upp en vind – en animerad biopic som handlar om flygplan, flygplan och ännu fler flygplan och högtflygande drömmar som kraschlandar när verkligheten visar sig brutalare än fantasin. Även detta är ett mästerverk gjort för hand, men med poster paints. Arbetskrävande, visst, men mindre svindyrt. Och det behövdes en kompletterande film för att rädda Studio Ghiblis finanser – Takahatas filmer är respekterade och hyllade medan Miyazakis filmer är respekterade och hyllade och drar in de stora stålarna till studion.

Underbar, originell, rolig

Spana även in Takahatas Mina grannar Yamadas – en underbar, originell, rolig och speciell film, gjord i nydanande akvarellteknik, som gick med brakförlust. Men studion hade gått omkull om det inte hade varit för Miyazakis Spirtited Away – den mest inkomstbringade animefilmen under två decenniers tid.

En gyllene tid i Studion – och en gyllene interaktion mellan mästarna

Extramaterialet är underbart. Det är härligt att se både Takahata och Miyazaki i sitt esse, i full gång med vars sitt mästerverk, Det blåser upp en vind respektive Sagan om Prinsessan Kaguya, och de båda mästarnas interaktion med varandra.

Ni minns skivspelaren i Det blåser upp en vind? Miyazaki ber sin musikaliske gode vän om råd när den ska animeras och Takahata kommer mycket riktigt med goda råd. Han hade exakt samma skivspelare som ung och brukade tälja nålar av bambu till …

– För att det hade varit krig och det var ransonering? undrar Miyazaki.
– Nej, för att skivorna låter mycket BÄTTRE om man spelar dem med hemmatäljda bambunålar! förklarar Takahata.

Det där är Takahata i ett nötskal. Extremt kreativ. Och inte det mista knusslig. Om man gör något så är det aldrig för att det är billigt, utan alltid för att det är bra!

Övergivna barn ett återkommande tema

Sagan om Prinsessan Kaguya är baserad på gamla japanska sagor och legender. Så många sagor över världen påminner om varandra – legender om månen och månprinsessor, månfolk och månkaniner återfinns lite varstans, och övergivna barn som hittas i skogen eller i växter är också ett återkommande tema i berättelser runtom i världen. Fast H.C. Andersens Tummelisa hittades så klart inte i en bambustjälk som Prinsessan Kaguya. Man tager vad man haver, och bambu inte växer inte vilt i stora skogar i Danmark!

Skriven 2021-09-27

print

Våra samarbetspartners