CHARTA 77 släpper en hyllning till Leif Ekring

Annons

Klicka för att se hela bilden

I somras på morgonen den 22 juli nåddes vi av det tragiska beskedet att vår tidigare trumslagare och käre vän Leif Ekring inte längre fanns bland oss.

Leif hade efter en längre tids sjukdom valt att ta sitt eget liv. Den dagen dog även någonting inom oss.

Låten är skriven i efterdyningarna av dödsbeskedet. Det är otaliga människor som har hört av sig till oss och talat om Leif betydelse som trummis i deras egen utveckling. Vi önskade att han faktiskt förstod det, men vi är tveksamma.

Leif var medlem i bandet mellan 1987-1994 och det är han som hörs trumma på bandets största hit “Lilla Björn och Lilla Tiger”.

På cello hör vi underbara Anna Dager.

Nedan följer ett någon omskrivet avskedstext som publicerades på Charta 77 facebooksida innan begravningen.

”Fan fan fan.

För dryga 32 år sen ringde min telefon. I andra ändan befann sig den några år yngre punkare, Leif Ekring. Vi hade träffats ett antal gånger tidigare. Jag hade bland annat spelat in hans band några gånger i en studio i Köping. Studion var inte mycket för världen, bandet han spelade i var sådär men sämsta delen i ekvationen var nog jag som tekniker.

I alla fall hade Leffe hört att vi i Charta 77 sökte ny trummis och ville testa. Några veckor senare gick flyttlasset till Köping och han hade på den tiden även lyckats fixa jobb, lägenhet och jag tror även flickvän. Sådan var han, när det hände hände det snabbt. Det blev i alla fall startskottet på en otrolig lång och djup vänskap.

Leffe var väldigt dedikerad det vi gjorde. Vi repade minst två gånger i veckan hela bandet men även bara vi två då vi skrev låtar på akustiska gitarrer och nötte stämsång minst lika många dagar. Vad vi saknade i musikalitet vann vi båda på envishet. Han ägde en skitdålig akustisk gitarr och jag hade två hyfsade så du fick helt sonika min ena. Den målades genast om i rött och svart.

Första skivan vi gjorde tillsammans spelades in i Skåne på en gård som heter Lärkeröd. Resultatet blev 10” vinylen ”White face”.

• Vi visste så lite men ville så mycket mer.

Livet rullade på och vi inte bara spelade tillsammans, vi umgicks väldigt mycket på fritiden. Nörda ner oss i olika saker, som den gången vi bestämde oss för att allt skulle gå i vitlökens tecken. Tillsammans med en annan kompis, Stephan (Kamelen) gjorde vi vitlöksöl, vitlökssnaps, vitlöksgryta och hade en helkväll som jag tror började med att vi åt ett antal vitlöksklyftor råa. Många år hade han dessutom en bild på en vitlök målad på baskaggens frontskinn.

1994 beslöt sig du dig att göra om samma sak som du gjort när du flyttade till Köping. Du skulle flytta till Göteborg i vad som verkade vara ett beslut över en natt. Vi var mitt uppe i låtskrivandet till det som skulle bli albumet ”Tecken i Tiden”.

Men vänskapen höll för det. Vi hade täta kontakter och så fort jag kunde bad jag om hjälp med ljussättning i olika videoprojekt. Han kom även upp och körade på nästkommande album ”n Annorlunda”. Sedan dess även varit en av de första människor jag skickat nya Charta 77 låtar till för utlåtande.

Sen gick flytten vidare till Thailand för dig. Innan han åkte kom han upp och bodde några dagar hemma hos mig. Med sig hade han två presenter. Ett stentroll du köpt under en Charta 77 turné som gick under namnet MS-trollet och den numera rödsvarta akustiska gitarren.

Åren har gått och vi fortsatte hålla kontakten. Vi hälsat på i både Bangkok och Pattaya och när han kom hem till Sverige hängdes det alltid en hel del.

Det känns som en parantes, hans sista år. Visst det fanns en sjukdom men vi var bara ett telefonsamtal bort.

Han skulle ha fyllt 52 men så blev det inte. Det känns som en del av mig dog med honom. Men ”We are faster then them”.

Det finns ingen som jag har så mycket att tacka för när det gäller min egna musikaliska resa. För första gången kände jag att det fanns någon annan som trodde man kunde ändra världen, och det gjorde vi fan tillsammans.

Per Granberg / Charta 77”

© RMP Musik

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners