PETER R. ERICSON släpper nytt album med många gäster

Annons

Klicka för att se hela bilden

Idag, fredag 20 november, släpper Peter R. Ericson sitt nya album Duett¸ från vilket duetten Boxaren (en svensk version av Simon & Garfunkels The Boxer) med den tidigare i år så tragiskt bortgångne Ola Magnell redan har släpps på singel. I de olika duetterna och artistsamarbetena på albumet medverkar förutom Ola Magnell även bl.a Lolita Pops sångerska Karin Wistrand, Anna Stadling, blueslegendaren Sven Zetterberg, jazzmusikern Bosse Broberg, fiolspelaren Lotta Johansson (Stefan Sundström, Traste Lindéns Kvintett m.m.) och sångerskan Linda Brandemark från Peter R. Ericsons hemstad Uppsala.

Efter att på 80-talet ha inlett sin solokarriär med de i höstas återutgivna och digitalt remastrade albumen Rouge, Lusthus (nu Renoverat lusthus & rekonstruerade 45:or) och Hjärtan brinner, hamnade han i producentstolen och gjorde album med bl.a Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk och Sven Wollter. Sedan i slutet av 90-talet har Peter R. Ericson turnerat med Anders F. Rönnblom och de senaste decennierna har han bl.a producerat Ringo Starr och stått på scenen med Norah Jones i New York… Men efter höstens återutgivningar av sina tre första soloalbum är han nu tillbaka som artist i eget namn – om än i sällskap med en namnkunnig skara samarbetspartners!

PETER R. ERICSON OM LÅTARNA PÅ DET NYA ALBUMET

Ola Magnell & Peter R. Ericson: Boxaren Jag har alltid tyckt enormt mycket om den här sången, i original naturligtvis, men också versionen som Ola och jag gjorde året jag skrev musik till radioprogrammet Eldorado. Tyvärr så hamnade den helt i skymundan av Sommarkort, som jag ju skrev och spelade in med Cornelis under samma period. Det blev ju lätt så att en eller två låtar per album tog all uppmärksamhet. Nu är den i varje fall här igen, lite uppfixad av mastraren Viktor Buck.

Peter R. Ericson & Linda Brandemark: I Carry You Home (ft. Bosse Broberg, trumpet) Texten här har många inspirationskällor, bland annat förstås dokumentären om Harry Dean Stanton som visades på SVT för några år sedan. Mycket stjärnprat var det där – Wim Wenders, Sam Shepard och David Lynch, liksom i den sistnämndes film The Straight Story också. Där sitter de båda gamla bröderna till sist på verandan till ett gammalt hus där dom har återförenats och tittar på stjärnorna… ”You sit on your frontporch, look at the stars…”

Karin Wistrand & Peter R. Ericson: Ska vi anfalla? ”Anfalla” spelade jag själv in först tillsammans med bl.a FJK på plattan En helig natt. Sedemera gjorde Karin och jag den här versionen i en tid då vi spelade in några saker ihop, bl.a med Kjell Höglund och den nyss så sorgligt bortgångne Sven Wollter. Det finns dssutom en gammal video till låten, som jag ska försöka leta fram. Låten spelades till stor del in i klassiska studion Atlantis i Stockholm.

Sven Zetterberg & Peter R. Ericson: When The Sun Comes Up (ft. Jukka Tolonen, gitarr) Spelades in i Värmlandsskogarna i Silence studio då jag producerade en platta med Jukka Tolonen. Jag skrev den för plattan och det var egentligen inte meningen att jag skulle sjunga, men i väntan på att vi skulle komma på vem som skulle sjunga lade jag lite “stödsång”. Sen var Sven där för att lägga sång på en annan låt och då lade han ändå lite sång på den här också, och så vips var det klart! Vi planerad för att Sven några år senare skulle sjunga även på några andra sånger som jag skrivit,men så blev det inte… Sorgligt. Hans visitkort ligger fortfarande på mitt bord i studion i Uppsala.

Anna Stadling & Peter R. Ericson: The Ghost Den här duetten och nästa sång är plockade från det som jag betraktar som mitt kanske främsta arbete, nämligen boxen Three Colours. Den består ju av tre album: det blå, röda och vita (ett bonusalbum också). Tricoloren kan man väl säga. Musiken här består av långa sviter och sammanhängande musik, mycket instrumentalt och ljudcollage och olika teman, men här finns också många sånger, bl.a den här och nästa. Anna sjunger jättefint och Hasse Larsson gnisslar skönt med sin stråke på kontrabasen.

Gerry Nnaggibanga & Peter R. Ericson: Little Africa: The Song (ft. Anna Stadling, kör) Här vill jag bara säga: – Lyssna på Garys oerhörda sång, den vackra rösten och fraseringen. Magic. Mr Nnaggibanga var ju också med och sjöng på Monica Z:s Under vinrankan och annat.

Peter R. Ericson & Linda Brandemark: Hang On To A Dream (The Long One) Tim Hardins fina sång, den Tim som skrev som så många fina sånger i sitt alltför korta självförbrännande liv. Det här är en löst hållen tolkning av Hang On To A Dream. På slutet en liten brottningsmatch med min National guitar, med en mikrofon som tjuter bara man tittar på den. Linda sjunger jättefint i dom ordlösa partierna. Den här långa versionen av låten fanns med på EP:n Hang On To A Dream (Some Dream Versions) som släpptes i somras.

Lasse Englund (gitarr) & Peter R. Ericson: Till Gunilla över gränsen Då är vi över på de instrumentala duetterna. Här Lasse och jag i en sång som jag skrev till en kär vän som gick bort i sina tidiga tjugo. Sången skrevs aldrig ner eller spelades in då utan fanns bara i mitt huvud. Så mer än tio år senare spelade jag och Lasse in den. Märkligt, men jag kom ihåg den så väl visade det sig. Den hade helt enkelt bara legat där. Vi spelade in den i Lasses lilla studio bredvid huset på Lidingö.

Peter R. Ericson & Lotta Johanson (fiol): Little Africa: The Epilogue (ft. Anna Stadling, sång) Sången skrevs i ett sätt att stämma gitarren som jag inte kommer ihåg nu. Jag experimenterade med lite olika sätt att stämma gitarrerna under en period, inte så mycket nu dock. Jag tror även att det är en barytongitarr där någonstans… Lottas fiol har sån fin ton tycker jag. Och så spelar hon så vackert.

Bosse Broberg (trumpet) & Peter R. Ericson: Silently Into The Future, Danke kranke baby och A funeral march Bosse – the master. Han har till min glädje deltagit i en hel del inspelningar jag gjort genom åren. Han var t.ex med i Rönnbloms och min liveinspelning i EMI:s gamla studio (tillika film) om The Incredible Gretsch Brothers tillsammans med bl.a Anders Widmark och Sara Isaksson. Men, som sagt, väldigt mycket annat också. Han är bara enastående i min värld, med en unik både vass och vacker ton. Det har varit en ynnest att få arbeta med honom och höra hans reflektioner över musiken vi gjort. Efter The Funeral March satt han tyst länge och sen sa han: ”Det är väldigt vacker musik du gör Peter”. En sådan kommentar kan jag leva på länge och det inspirerar mig att jobba vidare, även om det går lite trögt då och då. Means the world, så att säga. Till den låten finns förresten en Youtube-film där jag irrar omkring på Highgate-kyrkogården i London bland kända och okända gravar.

© COMEDIA / Claes Olson Media

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners