FEDERICO FELLINI FYLLER 100

Fellini, som under sin karriär nominerades till 12 Oscarstatyetter och belönades med 5, var född 20 januari 1920. Jag tycker att hans bästa film och kanske även världens bästa film är 8 ½ från 1963. Fellini själv menade dock, att hans film Il Casanova di Federico Fellini (Fellinis Casanova) från år 1976, är hans bästa. Manuskriptet till Il Casanova di Federico Fellini är skrivet av Fellini och Bernardino Zapponi efter Giacomo Casanova de Seingalts självbiografiska bok Histoire de ma vie var nominerad till en Oscar.

Dialogförfattaren är inte oviktig ens i filmsammanhang och dialogen till Fellinis Casanova är skriven av Christopher Cruise. Han omnämns nästan aldrig. Kanske på grund av att det sägs att ingen mindre än självaste Anthony Burgess var ansvarig för det engelskspråkiga talet i denna film. Men inte ens det är alltför välkänt.

Giacomo Girolamo Casanova, som levde mellan 2 April 1725 – 4 June 1798, hade inte lätt att få sina memoarer publicerade och faktum är att den kompletta, ocensurerade, utgåvan kom ut för första gången så sent som år 1960-62.
Il Casanova di Federico Fellinis kostymör, Danilo Donati, tilldelades en Oscar för bästa kostym-design.

Här kommer min hyllning till kanske världens bästa filmregissör och filmmanusförfattare Federico Fellini, i form av några rader om hans mest värderade film Il Casanova di Federico Fellini.

Mann und Weib, und Weib und Mann – reichen an die Gottheit an./Imanuel Schikaneder, Wolfgang Amadeus Mozart, Die Zauberflöte

Hjältarnas avbilder i form av stora dockor bärs som gudar i processioner. Hos dem finns nationens inneboende styrka, och därför är de också de först fängslade vid erövringar.
Ur det blygrå vattnet reser sig ett orakel, bara för att omedelbart sjunka tillbaka. I stora bubblor utandas det sin sista suck.
”Dumhetens och dödens bly” är dock knappast tungt nog att hålla livets och frihetens strävan instängd nere i kloakrummets fängelse. Likt den oförstörbara och ständigt återuppstående fågel Fenix flyr Casanova (Donald Sutherland) ovanför Venedigbornas huvuden.
Allt i filmen Il Casanova di Federico Fellini, alla rörelser, komponeras uppifrån och ned, nedifrån och upp, som i ett samlag, som i livet självt. Allt reser sig, allt strävar uppåt. De himmelska orglarna tronar högt, och så även de tyska artisternas säng.

Varför sjönk då oraklet?
Giacomo Girolamo Casanova, själv översättare av Iliaden färdas likt en Odysseus i ständig exil över många hav och länder i jakt på svaret, kunskapen.
Han söker hos Möbius, hos markisinnan d’Urfés trollkarlar, han söker hos Kvinnan…

From women’s eyes this doctrine I derive: They sparkle still the right Promethean fire: They are the books, the arts, the academes. That show, contain, and nourish all the world. / Shakespeare, Love’s Labour’s Lost

Han söker ständigt – dag och natt – Kvinnan, ett nytt släkte, ett nytt hus. Han Casanova – Casa Nuova.
Han, Casanova (själv så lik sfinxen, vars yttersta – livets och dödens – gåta skall lösas), han, sfinxen, den dubbla funktionens union, som är både lejon och jungfru, ande och materia, han borde ha vetat bättre än att slösa bort sin kraft på människor, och i stället hängivit sig åt gudar.

Vägen till denna insikt är lång. I en metafilmiskt utformad scen förnedrar den franske ambassadörens älskarinna, kokotten i mensfärgade underkläder, alla mäns överman Casanova, liksom Phyllis gjorde med Aristoteles. Skamset, som en kriminell, får Casanova utstå den vulgära voyeurens blick, priset för den kristna insikten att visdom/kunskap är fruktbar endast i samverkan med dygden.
Innan ridån går ner för sista gången för den omättligt kunskapstörstande Casanova, innan han gammal och impotent ser döden rätt i ögonen, är han ständigt bevakad av kvinnornas argusögon. (Öga är en eufemism både för vulva och testiklar. När Oidipus efter att ha lägrat sin moder berövar sig sin syn, är det därför lika mycket en fråga om hans kastrering, liksom Casanovas impotens är likställd med en hädanfärd i blindo.)

Kunskap besegras inte med rå styrka – man lägger inte ner den stora kvinnan. Hur dessa krafter tämjes, lär Casanova av två penningsluga dvärgar. Men liksom Teresias förblindades av Atena när han såg henne bada, riskerar nu Casanova ett grymt straff för sitt snokande i gudinnans hemliga riter. Hans kärlek som hungrande startade med heta blickar, slutar skamlöst i hungrig mun. Förgäves ropar Casanova för att rädda sin spaghetti.

Men han drog ändå det längsta strået och överlistade alla till slut, den gamle bibliomanen (jfr. läsa, etymologiskt: samla, plocka). I tävlan mellan anden och köttet, mellan kunskapen och muskelstyrkan, mellan konsten och barbariet, i tävlan mellan människan och djuret besegrade Casanova utmanaren, kusken. Till hjälp har han sin svala partner, om än en annan, dock i poesins fria språk en och samma kvinna som i en tidigare scen lät åderlåta sig flera gånger. Som i en cirkel dansar de till slut, symboler för den evigt överlevande konsten, han och hon, hon och han, för att än en gång bäras upp som stora dockor, som nationens hjältar.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© vladimir oravsky

Skriven 2020-01-22

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners