KEN WEGAS – THE LASER SUIT SHOW, Malmö Arena, Malmö den 14 december 2012

Annons

The Rat Pack återskapar fortfarande sina största ögonblick varje kväll, Bee Gees framför sin hitkatalog trots att bara en av bröderna Gibb är i livet och Frankie Boy själv får en revival tillsammans med den ännu levande Barbra Streisand i The Concert That Never Was. Fast bara i Las Vegas förstås där till och med döden rutinmässigt trotsas. Ja, också lever givetvis Elvis alltjämt i största välmåga i sina många skepnader. Över hela världen. För att inte tala om i Malmö.

Nej, jag talar inte om Glenn Wish, utan om Kenneth Wahlberg alias Ken Wegas, som med The Laser Suit Show tar med Elvis in i den framtid han aldrig fick uppleva. Vi skriver 1977, och rockkungens bortgång var nära förestående, men planer på en ny spektakulär show fanns redan på planeringsstadiet, och det är det Wegas tagit fasta på. Det är bland annat därför hans konsert innehåller låtar rockkungen aldrig hann spela in, inklusive en snyggt Elvisifierad version av Bruce Springsteens Fire – som Pointer Sisters sedemera fick en stor hit med istället – och den repetetativa rock’n’roll-dängan Come Out, Come Out.

Fast lejonparten av setlistan bestod förstås av idel klassiker, fattas bara annat. Om jag säger att sådant som inlevelserikt gråtmilda varianter av Always On My Mind och In The Ghetto tillhörde favoriterna bland det softa gardet medan Burning Love och Suspicious Minds i en programenligt utdragen suga på karamellen-version var givna upptemporökare att göra tummen upp för på andra sidan spektrat lär väl få bli förvånade. Sedan får man för all del inte heller glömma lätt jazzkryddade Fever i egenskap av något udda fågel. Åtminstone vid en jämförelse med låtlistan i övrigt.

Ken Wegas själv, som enligt egen uppgift gör mellan hundra och hundrafemtio gigs om året. Vad finns att säga om honom? Ja, till att börja med vore det synd att påstå något annat än att han övertygade i sin roll. Vid det här laget har han utvecklats till en driven och fokuserad entertainer med ordentlig koll på detaljerna. Kanske är jag lokalpatriotisk här, men mannens gester, mellansnack och maner i största allmänhet var i stort sett Elvis rakt igenom denna kväll. Allt detta förstärktes sedan bara av att Herr Wegas mer eller mindre var ”in character” hela tiden. Illusionen blev därigenom både roligare och fullständigare.

skriven 2012-12-15

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners