Judisk neurotiker möter sin raka motsats, i det här fallet en enkel muskulös småstadskille i smältdegeln New York. Inte konstigt att min första tanke var att associera till några av Woody Allens bästa komedier. Men gaytemat är förstås inget Allen betonade, och det sofistikerade draget saknas därtill eftersom Judd Apatow, (Bridesmaids, The 40 Year Old Virgin) producerat. Tonen i det hela är således välbekant, och den känns helt rätt i det här fallet.

Bobby är den arty intellektuelle i konstsfären medan Aaron är advokaten från landet som hatar sitt juridikgig, och aldrig mötas de två. Och varför det? Well, helt enkelt för att de inte har något gemensamt. Förutom då att ingen av dem är särskilt tänd på ett förhållande. Men så träffas de likväl på lokal, och så går det som det går.

Montage med romantiska aktiviteter

Fast knappast som på räls. De SMS-ar och träffas. Har till och med het sex med varandra, men båda vidhåller att de inte dejtar. Förrän de verkligen gör det. Detta illustreras i det för sammanhanget sedvanliga montaget av omväxlande romantiska aktiviteter.

Färgstarka kollegor

Ändå vill det sig inte. Tvåsamhet i all ära, men rädslan för att bli sårad och förlora det oberoende bara singelskap kan ge står i vägen. Lägg därtill att Bobby arbetar hårt på sitt drömprojekt tillsammans med ett gäng färgstarka kollegor – ett museum med fokus på HBQT-historia – medan lättsamme Aaron helst inte vill missa dagens crossfit-pass på gymmet.

Följer det gängse mönstret

Hur det slutar? Är inte det uppenbart. Alla har väl hört talesättet motsatserna attraherar. Dessutom är det trots allt en ledtråd så god som något om jag säger att Bros vad gäller själva upplägget följer det gängse mönstret i romcoms, och det är vackert så.

Humor som brukar gå hem

Med detta sagt blir det också tidigt uppenbart att Bros inte spelar säkert och förlitar sig på att nå bredast möjliga publik. Filmen tar risker, helt enkelt. Visst, här finns definitivt rörande ögonblick, och då inte minst i en scen där Billy Eischners Bobby häller ut sitt hjärta om sitt hämmade gayliv genom åren till sin potentielle partner Aaron. För att inte tala om frispråkig rakt på sak-humor i sann Judd Apatow-anda, som oftast brukar gå hem i stugorna.

Lustfyllt lustig orgiescen

Däremot är jag dessvärre inte så säker på att alla sväljer de hyfsat explicita sex-inslagen. Till större delen då för att det är en gay romcom, då. Å andra sidan behåller herrarna kalsongerna på till och med i en lustfyllt lustig orgiescen när kameran är riktad mot de nedre regionerna, så egentligen borde inte särskilt många förutom ultrakonservativa kristna Trumpister reagera.

Inte redo för mainstream gay romcom

Fast detta motsägs samtidigt via de floppande intäkterna hemma i USA. Knappt 11,5 miljoner dollar har Bros dragit in där hittills, vilket väl får sägas bekräfta att den breda publiken inte är redo för en mainstream gay romcom.

Det är vad är, har medförfattande Billy Eischner själv sagt, och så är det förstås. Ändå är jag rätt säker på att mången tolerant straight både hade kunnat engageras och flina gott åt en hel del som Bros bjuder på. Det är undertecknad själv för övrigt ett bra exempel på.