LEO – Roald Dahl-aktigt och Pixar light när Adam Sandler ger röst åt ödla

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Robert Marianetti, Robert Smigel & David Wachtenheim
Originalröster: Adam Sandler, Bill Burr, Cecily Strong, Jason Alexander, Rob Schneider
Svenska röster: Anton Olofson Raeder, Andreas Rothlin Svensson, Sandra Caménisch, Kimberly Rydberg, Lesi Reveman
Land: Australien, USA
År: 2023
Genre: Animerat, Familj, Komedi
Längd: 102 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3

Leo vill bryta sig ut ur sitt terrarium i ett tråkigt klassrum i en tråkig skola. Men när barn efter barn i klassen behöver Leos levnadsvisdom och goda råd skjuter han upp rymningen. Gång på gång. Till och med den hårt prövade vikarierande läraren behöver en sympatisk ödla som lyssnar och levererar peptalks.

Vikarien är mot “paddor” (elektroniska sådana alltså) i klassrummet och föredrar böcker (där man inte kan fuska med AI och chatbots) och pålitliga väl beprövade medel. Kunskap ska vara en belöning i sig,  man ska inte få löjliga klistermärken på köpet. Och skärmtid ska begränsas, skärmar kan vara skadliga för små barn. Vikarien låter ungefär som en modern svensk folkpartist.

Ibland blir det lite Roald-Dahl-aktigt, ibland lite DisneyPixar light … Mellanstadiets känslomässiga berg-och-dalbana fångades bättre i InsideOut.

Trendig nepotism utan klagomål

Det här är Adam Sandlers tolfte film som han producerat för Netflix räkning via sitt eget produktionsbolag Happy Madison Productions. Manus är levererat av Sandler själv och hans gamle polare Saturday Night Live veteranen Robert Smigel.

Dessutom har Sandler skaffat jobb till alla sina kids, som röster till olika karaktärer i handlingen. Vem sa att nepotism har blivit omodernt? Ändå handlar en hel del av kidsens klagomål till Leo om att föräldrarna fixar för mycket för dem. Sandlers egna kids tycks i alla fall inte misstycka. Träffsäkert curlade rätt in i karriären och kändisboet, säkrare än en sten i pågående curling-EM i Skottland.

Från ett helvete till ett annat

Det blir lite enformigt och repetitivt när ödlan ska träffa barn efter barn och lösa deras problem. Same procedure every time, James. Ofta sker dialogerna i överdriven musikalform. I ett ensemblenummer sjunger alla barnen om hur lätt livet var förr, när man inte var så gammal, typ bara tio år, eller yngre. Vid elva års ålder är man ju problemtyngd som en fullastad kamel.

Ödlan hade kunnat upplysa kidsen om att högstadiet kommer att leverera ett ännu värre helvete. Men det låtsas vi inte om i den här filmen.

Man hinner med en parodi på klassikern Charlotte’s Web av bara farten. Ett road race till en nationalpark för att rädda Leo är filmens klimax.

Sjukligt beteende som filmen inte kommenterar

En väldigt märklig scen är när alla kidsen blir avundsjuka och arga för att Leo pratar med andra barn i klassen … alla vill vara “den ende” och den som är speciell. Men ingenstans tar filmen upp att ett sådant beteende mot en vän, en bästis, en partner, ett husdjur eller vem som helst är sjukligt och destruktivt. “Du får inte prata med någon annan än mig.” Ni hör ju själva hur knäppt det låter.

Ännu sjukare är att filmen inte påpekar detta. Istället leder kidsens avundsjuka till Leos “downfall” innan den slutgiltiga förlåtelsen och försoningen i akt tre. Det måste ju komma en vändning. Och ni kan skriva upp att det inkluderar ännu mer sång.

print

Här kan du se Leo (2023)

Våra samarbetspartners