A MAN CALLED OTTO – med näring i det grått sentimentala och exakt rätt mix av sött och salt

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Marc Forster
Skådespelare: Tom Hanks, Mariana Trevino, Cameron Britton, Juanita Jennings, Mack Bayda
Premiär: 2023-01-13
Betyg: 4

Rolf Lassgård klädde i samband med sin roll som Ove i En man som heter Ove några intressanta och tänkvärda funderingar i ord sålunda ; ”Det är märkligt hur generationen innan mig alltid kände sig stolta över sin ålder och gärna lade till några år får att markera faktum. Man klädde sig, kammade sig och överhuvudtaget personifierade bilden av tanten och farbrorn. Min generation låter håret växa,har ringar i öronen, bär hästsvans och givetvis trasiga jeans för att hålla jämna steg med barnen och deras polare”.

Lassgård frös Ove i tiden, och hans porträtt av en medlem i “Den tysta majoriteten” är inskriven i den svenska filmhistorien. Tom Hanks var naturligtvis medveten om att Ove finns överallt i västvärlden. Han kan heta Jean i Frankrike, Heinz i Tyskland eller varför inte Otto i USA.

Bra historia som behöver dras i långbänk

Först som sist kan vi ju beta av frågan varför eller om det är någon mening med att göra en egen version av en film som redan är oslagbar. Det borde inte vara det, men eftersom amerikanarna inte går man ur huse för en film som inte är made in USA förstår jag Hanks tankegång att en så här bra historia bör dras i långbänk.Vilket behövs för att den skall få full utdelning, och det är ju snart Oscardags.

Skulle tro att de flesta sett Lassgård tackla Ove, och vet vad det handlar om, så det är närmast en fråga om Hanks kan tillföra rollen något nytt eller nöja sig med att göra om bravaden så gott det går.

Bitter och cynisk

Och det går bra, mycket bra till och med. Otto är Ove (eller Heinz och Jean med flera), bitter och cynisk mot en tid som han tycker är ur led. Hans hustru som var hans livs kärlek har gått bort i cancer och hans största önskan är att följa henne. Något han vid flera tillfällen misslyckas med.

Nya perspektiv

Grannen har han blivit ovän med, och den nya inflyttade familjen med den färgstarka mexikanska skådespelerskan Mariana Trevino i fokus börjar ta en allt större plats i hans begränsade tillvaro. Otto börjar motvilligt acceptera att glaset inte är halvtomt utan halvfullt.

Otto precis som Ove får genom sin nya granne nya perspektiv på den här jämmerdalen. Den är ett package deal med glädje, sorg, saknad, framgångar och misslyckanden. Och som vi pokerspelare brukar säga; man får spela på den hand man fått inte på den man önskat att man hade fått.

Rätt näring i det grått sentimentala

Styrkan hos både Ove och hans motsvarighet Otto är att bägge versionerna lyckats undvika alla de risker historien trots allt rymmer att hitta näring i det grått sentimentala och dosera med exakt rätt mix av sött och salt.

Skall jag avrunda med några ord om något som skiljer versionerna åt så skulle det möjligen vara att Hanks har större draghjälp av omgivningen än Lassgård som blev lite av en one man show.

print

Våra samarbetspartners