POLAREXPRESSEN (The Polar Express)

Annons

FAKTA
Regi: Robert Zemeckis
Originalröster: Tom Hanks, Michel Jeter, Nora Gaye
Svenska röster: Andres Nilsson, Roger Storm, Calle Dahlström

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2004-12-10

Årets julfilm? Ja, definitivt – i brist på konkurrens! Men är den bra? Ja, troligen – beträffande målgruppen 6 år och ytterligare några år uppåt i åldersskalan! Den vuxna publiken kan däremot ha ett och annat sarkastiskt/cyniskt att invända – om de är på det humöret! Men har man bara hjärtat på rätta stället kan man se det hela betydligt annorlunda också!

Till att börja med skall det nämnas att jag såg den dubbade, svenska versionen, med allt vad det innebär av krystad teatersvenska (jodå, jag vet; alla sjuåringar behärskar inte engelska, men ändå). En inte alltför avancerad gissning är att originalversionen är betydligt bättre. Dessvärre verkar det som om det inte finns några alternativ denna gång; ibland brukar nämligen en del så kallade barnfilmer även visas på originalspråket vid någon föreställning. Så är du engelskkunnig och kan ta det lite lugnt, vänta på DVD:n!

”Polarexpressen” bygger på en i USA populär sagobok av en herre vid namn Chris Van Allsburg, vilket kanske kan vara en liten anledning till att den gått så bra i det stora landet, trots inte alldeles lysande kritik.

Filmen är gjord för 3-D-formatet som bäst avnjutes i så kallade IMAX-biografer. Dock var detta inget som störde undertecknad nämnvärt, tvärtom – alla berg-och-dalbanesekvenser var riktigt sköna. (Ni som brukar följa Tomas Gyllings olika TV-shower vet vad jag menar, datoranimerade resor upp och ner i olika miljöer, är man koncentrerad är det nästan ”verkligt”.)

Därmed också sagt att det rör sig om datoranimation. På gott och ont. Fifty/fifty i fallet ”Polarexpressen” skulle jag vilja påstå. Vår huvudrollsinnehavare, en liten kille i kanske nioårsåldern, som plötsligt börjar känna sig lite tveksam angående Tomten existens, är mer än lovligt plastig. Uttryckslösa ögon och hår från perukstocken. Tom Hanks, som konduktören på tåget till Nordpolen och tomteverkstaden, är något mer levande, men bara lite. Ögonen är riktigt hyfsade emellanåt men, framför allt, mustaschen verkar vara stelopererad. Nej, utvecklingen verkar inte ha gått mycket framåt sedan dödstråkiga ”Final Fantasy” beträffande människoansiktet i digitalformat. Varför använder man inte människans huvud som det är, istället för att digitalisera det? Det borde väl inte vara så svårt? Sedan kan ju miljön fortfarande kreeras å det mest fantastiska.

I ”Polarexpressen” har man nämligen fäst sensorer, dioder, eller vad det nu är, på skådespelare som sedan digitaliserats, vilket innebär att rörelser men även utseende i stort sett är som det är ”på riktigt”.

Hanks fick frågan av Letterman i ”Late Show”, varför man då inte lika gärna kunde visa skådespelarna som de var? Svar: Det blir alldeles för kallt att sitta uppe på ett lok på väg till Nordpolen! Ett egentligen alldeles utmärkt svar, det är lättare att fejka saker och ting i datorn, men jag förstår fortfarande inte varför man inte kunde använda Hanks och ungarnas riktiga fejs.

Jo, i just detta fall förstår jag – men ändå inte. Av någon anledning spelar Hanks nämligen även pojken i huvudrollen! Men hade det inte varit för denna detalj, kvarstår mitt resonemang.

Hanks ”spelar” dessutom pojkens pappa, luffaren på tågtaket (Gud?), Scrooge och Jultomten. Jag säger det igen: Av någon anledning…

Nåväl, åter till manus. En liten grabb, jag tror aldrig att hans namn nämns, ligger vaken natten till julafton och upplever, för sin ålder, allvarliga existentiella grubblerier. Han börjar tvivla på att Tomten existerar! Men mitt i detta tankehelvete, händer plötsligt något. Ett tåg stannar utanför huset i vinterlandskapet. Pojken går ut i sin pyjamas, och ombeds av konduktören (Hanks) att stiga in. Efter aningens tvekan tar han steget! På väg mot Nordpolen och Tomtens hemvist!

Dessvärre uppstår alltför många frågor för en tänkande vuxen i detta sammanhang. Vår lille hjälte ombeds tydligen att följa med på grund av sina grubblerier. Men de andra barnen i kupén då? De verkar ju bara vara allmänt glada… Och den lille stackars fattige pojken, som plockas upp sist av alla, what’s his story?

Nej, i mina gamla ögon är det ingen alldeles utmärkt suverän julfilm (det finns mer att invända mot än det jag tagit upp), men ändå: är man inte filmkritiker utan en helt normal sju och ett halvt-åring är detta nog en alldeles ypperlig upplevelse!

Vi bjuds bland annat på några riktigt häftiga ”åkningar”; de första minuterna med ”den förlorade biljetten” och även resan över isen var riktigt schysst, tyckte till och med surgubben till recensent! God Jul!

Skriven 2004-12-10

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners