MORBIUS – Marvelvampyr som knaprar moralkakor morgon, middag och kväll

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Doctor Jekyll och Mister Hyde i vampyrtappning. Jared Leto och Matt Smith spelar adoptivbröder med samma blodsjukdom. Genom en injektion förvandlas Leto till superhjälte med rejäla magmuskler och “manbun” frilla, medan Smith ser ut att vara redo att medverka i uppföljaren till The Wolf on Wall Street, vattenkammad och oklanderligt iklädd kritstrecksrandigt.

När vi sist såg Leto var det i en utskälld och kritiserad biroll i House of Gucci (också känd som House of Random Accents). Då var han närapå oigenkännligt fet och skallig. Svenskarna som låg bakom denna förvandling Oscarsnominerades för jobbet.

Ingen kommer att nomineras för Morbius smink

Ingen kommer att Oscarsnomineras för någonting som gäller röran som är Morbius. Allra minst den svenske regissören. Och absolut inte alla som jobbat med smink, mask och CGI. Det hela ser ut som en enda sörja. Som om Morbius-vampyren var ett misslyckat utkast till Lord Voldemort i Harry Potter-franchisen. Slutresultatet påminner om en överbliven vampyrfilm från 1990-talet.

Puta med munnen och se förvirrad ut

Matt Smith är bra, eller så bra man kan bli i en otacksamt onyanserad skurkroll. Alla andra ser mer eller mindre förvirrade ut. Letos kärleksintresse i filmen har superkraften att puta surt med munnen och att göra samma min oavsett vad som händer.

Duellerna borde ha varit höjdpunkten

Duellerna mellan Leto och Smith, som borde ha varit filmens höjdpunkt, undergrävs av att Morbius hela tiden har moraliska dueller med sig själv.
Morbius är en tråkig, högtravande karaktär som är svår att gilla och ännu svårare att intressera sig för och att inte bli totalt uttråkad av.

Vulture dyker upp från MCU

Det är lätt att se grundidén. Sony har en massa Marvelkaraktärer som de kan använda för sitt SSU och förhoppningsvis kan de åka lite snålskjuts på Disneys MCU. Marvel som Marvel.

Disney har så klart sett till att få alla de bästa och mest kända karaktärerna, och visst är det lite konstigt med Spider-Man-skurkfilmer utan Spider-Man, eftersom filmmakarna inte har rättigheterna till Spider-Man.

Dock har man fått låna Vulture (känd från Spider-Man: Homecoming) till en liten scen som dyker upp mitt i eftertexterna – en scen som lyckas med konststycket att få resten av filmen att verka ännu sämre och ännu rörigare.

Kan det finnas något guldkorn kvar i botten av tunnan?

Men visst finns frestelsen där, att Disney kan ha lämnat kvar några Marvelska guldkorn i botten av tunnan. Det fungerade ju att marknadsföra Venom i två egna biofilmer, utan att Spider-Man spelade en huvudroll, eller ens en biroll.

Men Jared Leto är inte Tom Hardy. Och Venom, med sin kakmonsterröst, är en rolig, självironisk och egennyttig loser, medan Morbius är en självgod och helt oironisk snubbe som knaprar moralkaka morgon, middag, kväll. Allt som man hittar i bottenskrapet av Marvels IP-tunna är inte glimrande guld – eller ens intergalaktiskt svart klet.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners