LARS LERIN : KRÅKSOMMAR – om en rolig och busig kråka med stor sorg i botten

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Bonnier Carlsen
Illustrationer: Lars Lerin
Genre: Berättelser
Antal sidor: 72
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-09-07

Lars Lerin har gått från att vara en skygg och blyg konstnär till att vara precis överallt. En av hans nya lyckade karriärer är som barnbokskonstnär och barnboksförfattare. En annan är som TV-profil. Det var i rollen som SVT:s julvärd som Lars Lerin satt och berättade om alla fantastiska intressanta “tanter” som han känner och har känt genom tiderna. Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter har redan fått en egen bok. Nu är det dags för Margareta i Lillolastugan och hennes kråkunge Lotta.

Efter en storm hittar Margareta kråkungen på marken, ensam, kall, blöt och tilltufsad. Vilken tur för kråkungen att Margareta skulle ut så tidigt och mjölka korna. Vilken tur för kråkungen att inte räven eller någon av gårdens katter hittade henne först! Margareta tar så väl hand om kråkungen Lotta, som växer upp till en stilig, rolig, nyfiken och busig kråka. Många, många historier berättas om hennes hyss! Lotta är helt enkelt kråkvärldens svar på Emil i Lönneberga.

Gör en cameo i sin egen bok

Ett hyss är när Lotta flyger in hos en känd konstnär vid namn Lars, och får tag i hans penslar och väljer att “bättra på” en akvarell. Lars blir väldigt ledsen, men erkänner samtidigt att himlen blev mer livfull efter Lottas intervention! (En kvalificerad gissning är att det är Lars Lerin själv som gör en liten cameo i sin egen bok …)

Ovisshet stannar kvar hos läsaren

Liksom i så många barnböcker om husdjur så finns här en stor sorg i botten som genomsyrar hela berättandet. Det här utspelar sig inte i nuet, det här är ett minne från lyckligare dagar, från en förtrollad och förtrollade Kråksommar som aldrig kommer igen.

Lotta försvinner och hittas aldrig igen. Har hon skapat sig ett nytt liv i varmare länder – eller har hon blivit uppäten av en räv? Vi får aldrig veta. Det finns en ovisshet i berättelsen som stannar kvar hos läsaren.

Bildernas meditativa tillstånd

Lottas öde är fjäderlätt och luddigt. Men bilderna är knivskarpa i sin iakttagelseförmåga. Stora, vackra generösa akvareller som inte ens Lotta själv hade kunnat göra mer inlevelsefulla och levande med några extra streck. Hela uppslag utan ett ord. Det är bara att sjunka in i bildernas meditativa berättande. Det är som en konstutställning och en resa in i forntida slit på landet på en och samma gång. Och det är en ojämförbar hyllning till strävsamma människor som är nöjda med det lilla. Äventyr kommer i alla möjliga former och färger – och alla behöver inte vara så högtflygande.

Skriven 2021-10-11

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners