ANDRZEJ SAPOWSKI : ELDDOPET – det händer ofta man önskar Witchervärlden var mindre konservativ och traditionell

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Gondol
Serie: Witcher (del 3)
Genre: Fantasy
Originaltitel: Chrzest ognia
Engelsk titel: Baptism of Fire
Översättning: Lisa Mendoza Åsberg
Antal sidor: 374
Format: Häftad
Utgivningsdatum: 2021-03-02

Världens öde ligger i Geralts händer. Eller, det skulle göra det om det inte tog så förbaskat lång tid att gå!
Geralt har räknat ut att i rådande promenadtakt kommer det att ta över ett år och fyra månader att komma fram till Ciri för att rädda henne …

Geralt, hans bäste vän poeten Riddarsporre, en bågskyttetjej (dryad? alv? människa?), en potentiell förrädare, en vampyr och ett gäng dvärgar med anhang utgör följet.

Vem kan mucka med en Netflixsuccé?

Det låter som något ur Rowley Jeffersons senaste försök till en bästsäljande fantasyroman (i Dagbok för alla mina fans-serien av Jeff Kinney) men det här är på fullt allvar och Witcher tar sig själv på fullt allvar. Men vem kan mucka med en Netflixsuccé?!

Och … dessutom så vet läsaren att Geralt & Co är på väg åt fel håll! Geralt är en häxkarl – titelns “Witcher” – vars uppgift är att jaga och döda monster, att vara opolitisk och diplomatisk som en jediriddare och att beskydda de oskyldiga och utsatta …

Men det är svårt när världen är i uppror, när krig rasar, och när man är på väg åt fel håll på grund av fel information … Kriget mellan Nilfgaard och kungadömena i norr har brutit ut i full skala. Magins och även hela denna världs framtid är hotad.

Har gått med i rövarband

Lösningen för Geralt är att hitta sin älskade Ciri, som ödet har länkat honom till. Ciri är arvtagerska till kungariket Cintras tron, och hon finns just nu i Nilfgaard, där hon förbereder sig för att gifta sig med kejsaren. Hon måste räddas, tror Geralt. Ack, om det vore så lätt!

Läsaren vet hela tiden att Ciri inte alls är hos kejsaren – hon lever rövare. Bokstavligen. Hon har gått med i rövarbandet Råttorna och lever livet som laglös och trivs med det. Hon har också skaffat en trevlig flickvän, Mistle, i denna enormt macho chauvinistiska och homofobiska värld.

Politik och genetik blandas i ohelig mix

Geralt är på väg åt fel håll. Telepatisignalen mellan Ciri och Geralt måste helt enkelt ha spårat ur. Och en förföljare hävdar att han, inte Geralt, är Ciris utvalde … Han kan minsann fortfarande se vad hon drömmer och var hon befinner sig …

Vem ska få föröka sig med Ciri, som, visar det sig, besitter helt makalösa gener, och just därför vill alla ha henne till maka … Eller eventuellt döda henne, så att ingen annan får henne. Politik och genetik blandas i en ohelig mix, och man önskar verkligen att Ciri och Mistle helt enkelt kunde lämna den här världen och sticka till en annan fantasyvärld och trolla fram egna barn, eller strunta i förökning över huvud taget … Kanske kan de bli inneboende i Halvblodslägret, där Percy Jackson, Annabeth och andra moderna hjältar har gjort jämställd och jämlik succé, oavsett sexuell läggning.

De brännande frågorna är många

Det händer ofta att man önskar att Witchervärlden var mindre konservativ, mindre homofobisk, mindre traditionell … och lite mer som Rick Riordans Percy Jackson, Olympen och Apollon-serier, där homosexuella par helt magiskt kan trolla fram sina egna barn, eller där folk trivs bra med att vara singlar och skapa konst eller plantera träd eller jaga en förtrollad räv … Ungefär som de grekisk-romerska gudarna själva skulle leva alltså. Men polsk och amerikansk fantasy har inte samma värderingar.

Vi är inte ens halvvägs i Witcher– serien – kommer Geralt att kunna rädda Ciri? Kommer han överhuvudtaget att komma fram? Behöver Ciri ens räddas? Kommer poeten Riddarsporre att göra större succé med prosa än med poesi?

De brännande frågorna är många inför nästa del av Witcher!

Skriven 2021-06-18

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners