ÅSA LIABÄCK : I HJÄRTAT AV ÅDALA – feelgood i trädgårdslandet utan mord, men med stort mått av igenkänning

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Printz
Genre: Feelgood, Samtida skönlitteratur
Antal sidor: 274
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-03-03

Trädgårdstider hej, hej! Är det något som går bra i pandemitider så är det allt med trädgård. 2020 var ett rekordår när det gäller hur mycket folk spenderade på sina trädgårdar – och förmodligen också sina kolonilotter.

Trädgårdstrendens ständigt ökande kurva märks också i bokfloden — för nu om någonsin är det rätt tajming att låta sina bokhjältar flytta ut på landet, bli självförsörjande, odla grönsaker, bygga hönshus, starta handelsträdgård, ansöka om nya bygglov, skaffa kolonilott, lösa mord bland odlingsbäddarna …

Inget mord som sidointrig

Åsa Liabäck har valt att ge sin huvudkaraktär Anna en nyköpt kolonilott. I koloniträdgårdarnas paradis träffar Anna nya människor, hittar nya vänner och en ny kärlek.

Det här är inte en av trädgårdsböckerna som har mord som sidointrig, vilket verkar vara snudd på obligatoriskt att klämma in i många romaner idag, detta gäller även feelgood trädgårdsböcker – dock träffar Anna det romantiska intresset Patric som håller på att skriva en deckare som utspelar sig i koloniträdgårdarnas värld. När han läser sina alster för Anna, och Stina glatt går förbi och vikar till dem, undrar Anna i sitt stilla sinne om Stina kan ana att hennes alter ego i boken just har blivit mördad …

Vad ska hon föreställa? Tre år?

Den stora konflikten i boken handlar om bygglov – för en bastu (inte ett hönshus) – Ragnar är för, Rigmor är emot, och Rigmor ser till att Ragnars bygglov försvinner. Ragnars vän Stephanie slänger in mördarsniglar i Rigmors trädgård för att hämnas. Det där är mörkt! Fiktiva mord i koloniträdgårdar är en sak, men mördarsniglar … det är bara för grymt!

Flera gånger känner man att det här är en typiskt konstruerad “plot device” eller “stage fight”. Som när Stephanie har ett löjligt utbrott för att båda hennes föräldrar inte hälsar på direkt i koloniträdgården. Vad ska hon föreställa? Tre år? En snorig unge i trotsåldern, ständigt i behov av att stå i centrum? Eller som när Anna missförstår att en kille är kär i henne och istället tror att han är homosexuell. Det där finns på listan av slitna romcom klyschor strax under “jag såg min kille med en främmade vacker kvinna, men det visade sig att hon var hans syster!”.

Inte så mycket om växter och odling

Många av karaktärerna är också relativt endimensionella. Men det här är en start på en ny serie, och vem vet, kanske visar sig Rigmor ha oanade djup … och vara en riktigt vänlig mjukis innerst inne?! Det finns potential i många av karaktärerna som kan utvecklas i framtiden.

Man hade också kunnat önska mer i romanen av det som folk faktiskt gör i koloniträdgårdar: mer eller mindre ambitiös odling och dedikerat trädgårderande och förhoppningsfullt utlevande av trädgårdsdrömmar. Det finns inte så mycket om växter och odling som man kan förledas tro av omslaget och bokbeskrivningen.

Ett stort mått av igenkänning

Stephanie konstaterar dock att gräset växer hela tiden. Och så drömmer hon om att bli självförsörjande på grönsaker, som en äkta prepper-hipster. Men det får bli nästa år. I år har hon nog med att orka klippa gräset.

Där prickar författaren in ett stort mått av igenkänning: planerna för alla trädgårderande människor är alltid storslagna, vare sig det handlar om balkongodling, kolonilott, liten eller stor trädgård – eller kryddorna i köksfönstret. Planerna är alltid större och ambitiösare och vackrare än allt det som faktiskt hinns med … Kanske är det så även med trädgårdsromaner.

print

Våra samarbetspartners