KAZUO ISHIGURO : KLARA OCH SOLEN – artificiell vän bygger på en lång tradition av missförstådda leksaker, tjänare och hjälpare

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Wahlström & Widstrand
Originaltitel: Clara and the Sun
Översättning: Niclas Hval
Antal sidor: 312
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021.03-02

Att följa upp en framgång är inte alltid så lätt. Att som regerande världsmästare försvara sin titel. Att ta ett andra OS-guld. Att skriva en ny hitsingel efter att ha toppat Billboardlistan. Att skriva någonting över huvud taget efter att ha vunnit ett Nobelpris i litteratur.

Vanliga strategier är att inte skriva något alls eller att försöka skriva något helt annorlunda och totalt utflippat eller att ge fansen vad fansen vill ha och att skriva mer eller mindre samma bok en gång till, och att återanvända framgångsrika teman. Folk gillar att känna igen sig.

Väldigt lik de två största succéerna

Kazuo Ishiguro är nu tillbaka med sin första roman sedan han belönades med Nobelpriset i litteratur 2017. Vilken strategi har han valt?

Klara och Solen är väldigt lik Kazuo Ishiguros två största succéer – ett par böcker (och filmer) som har många fans.
För det första har vi Återstoden av dagen, ett mästerverk som blev en Merchant-Ivory film och en stor Oscarsvinnare, med Antony Hopkins som självuppoffrande butler och Emma Thompson som hans stundom rebelliska kärleksintresse.

För det andra har vi Never Let Me Go, en bästsäljande dystopi om klonade ungdomars dödsdömda kärlek, som även den blev filmad (fast ingen Oscarsvinnare). Den sistnämnda romanen är mer som en Young Adult roman – där dystopier och “star crossed lovers” närapå går tretton på dussinet.

Blir vald trots de nya modellerna

Klara och Solen handlar inte om klonade människor utan den andra stora sci-fi och dystopi grejen – humanoider. Robotar som ser ut som människor. Klara har artificiell intelligens, men mer viktigt än så: hon har artificiell emotionell intelligens. Hon är en AV, en Artificiell Vän, och hon drivs av solenergi. Hon står i skyltfönstret och njuter av solen och hoppas på att någon ska välja just henne, att ett barn ska älska just henne … och hon blir vald. Trots att nyare och coolare modeller har kommit ut på marknaden. (Vad händer med dem som inte blir valda? Hamnar de i skärselden, modell Toy Story 3? Välj själv vad du tror …)

Herrefolket inte värt hennes beundran

Klaras människa är dödligt sjuk, liksom många andra barn, på grund av genetisk modifikation. Klara vill rädda sin människa och hon tar grannpojken till hjälp – här har vi “star crossed lovers” temat, återigen lite “sicklit romance”, där pojke möter dödssjuk flicka och ljuv musik uppstår, trots att, eller just på grund av att, deras dagar är räknade.

Klara påminner också om Anthony Hopkins självuppoffrande butler i Återstoden av dagen. Han som inte kan förstå vad som egentligen pågår i huset där han tjänar. Han erkänner inte ens för sig själv att mannen som han så troget tjänar och uppoffrar allt för – även kärleken till Emma Thompsons upproriska karaktär – inte alls är värd hans kärlek, respekt och uppoffring.

Klara beter sig som en tjänare som är blind för att herrefolket inte är värt hennes beundran, uppoffring, kärlek och tjänande. I en scen frågar en människa Klara om hon ska ses som en gäst eller som en dammsugare. Är en tjänare en person eller ett redskap?

Framtiden låter som 1800-talet

Klara och Solen blir aldrig en “robotar gör revolution” roman, vi går aldrig in på Terminatorområdet – eftersom alla parter är överens om att robotar är mindre värda.

Men samtidigt finns det tydligen också människor som är tjänare i den här världen, en dystopisk framtidsversion av Amerika, för det finns konversationer med i romanen som handlar om hur svårt det är att få tag på bra tjänstefolk nuförtiden (framtiden låter som 1800-talet) och att alla de bra tjänstefolken är från Europa. Ja, vem vill inte ha en butler som Anthony Hopkins eller John Gielgud?

En smäll mot hårddisken

Klara utvecklar en egen religion, där hon tillber solen, som hon stavar Solen med stort S, vilket kanske inte är så konstigt eftersom hon går på solenergi, men samtidigt är det som att utvecklingen har gått hela cirkeln runt – nu är vi tillbaka på ruta ett igen, med primitiv soldyrkan, som hos de första mänskliga civilisationerna. Klaras väg framåt är en väg tillbaka. Tillbaka till något som människorna har glömt bort.

Klara utvecklar också en plan för hur hon ska rädda sin människa, en plan som involverar “the boy next door” och en massa långsökta saker och strategier … som får en att undra om Klara måhända har fått en smäll mot hårddisken.

Märkligt fabricerade ord

Läsaren ligger hela tiden steget före Klara, vilket ger hela boken som en sorgesam svepning. Klaras sätt att se men inte förstå, att sakna ord, men att hitta på ord, gör att prosan blir poetisk med många nya, märkligt ihopsatta och fabricerade ord.

Befinner vi oss i en alternativ verklighet? Finns inte internet? Så många av mysterierna som Klara inte förstår hade hon enkelt kunnat googla. Eller så hade hon kunnat fråga Siri. Det finns till och med online lexikon och ordböcker.

Var inte Pinocchio också en artificiell vän?

Kazuo Ishiguro använder sig flitigt av motiv som man har sett förr i hans författarskap och även av urgamla sagomotiv – man känner igen alla klassiska sagoarketyper i Klara och Solen – och var inte den lille sagopojken i Pinocchio också en slags artificiell vän, långt innan Star Trek, Star Wars, Westworld, A.I., Alita:Battle Angel, Ghost in the Shell, Akira och Chobits gjorde artificiell intelligens och smarta robotar till vardagsmat?

Och … det är omöjligt att inte tänka på Frankensteins kärlekstörstande monster och hans soldyrkan när man läser Klara och Solen.. Kazuo Ishiguros verk bygger på en lång tradition av missförstådda leksaker, tjänare och hjälpare.

Att bli vald och älskad är allt

Men Klaras uppoffringar kan kanske mest av allt jämföras med cowboyen Woody i Toy Story volym ett, två och tre … för Woody, liksom Klara, gör allt för sitt barn, även om han riskerar att själv stryka med på kuppen. Klara är som den ultimata självuppoffrande leksaken. Att bli vald och att bli älskad är allt. Temat “kvinnlig uppoffring” går som en röd (och ganska gammaldags) tråd genom hela romanen. Men vem vet, i en alternativ verklighet kanske det blir en “fyra” där den självuppoffrande leksaken Klara får ihop det med en inte fullt så självuppoffrande pastoral kick-ass brud med porslinshy.

Skriven 2021-03-02

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners