HEDI & COKEMAN – usel tramskomedi präglad av påfrestande gapighet och grimaserande och värsta överspelet sedan…jag vet inte när

Annons

FAKTA
Originaltitel: En Passant Pécho: Les Carottes Sont Cuites (The Misadventures of Hedi and Coleman)
Regi: Julien RoyalHollande
Skådespelare: Hedi Bouchenafa, Nassim Lyes, Fabio Zenoni, Nina Kepekian, Julie Ferrier,
Land: Frankrike
År: 2021
Genre: Action, Brott, Komedi
Längd: 99 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 1

Är som bekant inte främmande för att avnjuta vulgäriskt trams. Om det är välgjort sådant. Jag kan mycket väl tala mig varm för sådana saker som de fyra originalfilmerna i American Pie-serien, Road Trip och liknande. Eller varför inte skamlöse mockumentärsatirikern Borat i sina två rullar. Eller för den delen franska och tillika icke oävna bagatellen Budapest, en fransk galen skapelse, som hade premiär strax innan jul på Netflix.

Franskt ursprung har även en annan Netflixproduktion, alldeles färska Hedi & Cokeman, men det hjälper inte det minsta. Det här är nämligen en av de uslaste ursäkter till film jag sett på mycket länge. Tänk i termerna hybrid av slapp röka på-komedi, övertydliga poänglösa sexskämt, stabbigt humorvåld och det värsta överspelet man sett sedan…ja, jag vet inte när, så får ni en uppfattning vad som väntar.

Dumskallar kan nå sina drömmars mål

I handlingens centrum finner vi de båda stenkorkade titelfigurerna. De är småhandlare längst ner i knarkdistributionens hierarki, men det ska det minsann bli ändring på nu. Eftersom Zlatana, Hedis tjusiga golddigger till syster står i begrepp att gifta sig med Arséne, en tät arvtagare i kakbranschen, hoppas man att, så att säga, få en del av kakan. Vid sidan om kakaffärerna har Arséne nämligen nävarna nerstuckna i knarkdealandes pengastinna verksamhet också, så kanske kan dessa bägge dumskallar nå sina drömmars mål nu trots allt.

Hyllning till Scarface

Behöver det tilläggas att den inte så dynamiska duon klantar till det rejält. Även om det inte blir så illa som trott. I alla fall ett tag. För de får faktiskt snurr på gräsdistributionen i sina kvarter ett litet tag innan komplikationer tillstöter, vilket illustreras i ett montage kopierat efter det man kan se i Brian DePalmas klassiska Scarface. Till och med samma låt spelas på ljudbandet. Den minnesgode kommer måhända ihåg Giorgio Moroders Push It to the Limit, sjungen av en viss Paul Engemann.

Så tala om hyllning, om än en tvivelaktig sådan. Å andra sidan sidan är detta inslag ett av få i Hedi & Cokeman som inte framstår som ett misslyckande, utan snarare som lite kul, så det är bara att vara tacksam för det lilla.

Vrålande gapighet och påfrestande grimaserande

Men en referens till Scarface gör förstås ingen film. Särskilt inte när helheten präglas av en oavbruten vrålande gapighet, påfrestande grimaserande agerande och en timing i leveranserna av repliker och skämt som faller platt till marken nästan varje gång. Speciellt Hedi Bouchenafa och Nassim Lyes i titelrollerna syndar i detta avseende, men de är knappast ensamma.

Den inte så heliga gralen

Fast det är klart, om det är någon av er som mot förmodan någonsin längtat efter ett stolpskott till mix av valfri Cheech & Chong-film, bröderna Vayans dubbelhaverier Scary Movie 1 och 2, vår egen helbisarra Sean Banan inuti Seanafrika samt en actionkomedi där varken slap stickrafflet eller de komiska elementen på något sätt kan betecknas som lyckade, ja, då har ni hittat den inte så heliga gralen,

Skriven 2021-02-19

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners