HILLBILLY ELEGY – Ron Howard utmanar gränserna, men lyckas bara till hälften med historien i “hillbilly country”

Annons

FAKTA
Regi: Ron Howard
Skådespelare: Amy Adams, Glenn Close, Gabriel Basso, Haley Bennett, Frieda Pinto
Genre: Drama
Land: USA
År: 2020
Längd: 116 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3

Tycker inte att det är särdeles jätteoförskämt att benämna Ron Howard – född 1954 – Hollywoodbroiler. Howard uppfostrades som barnskådis och på den vägen har det fortsatt, och för en gångs skull – åtminstone till synes – inte alls på något tragiskt vis.

Slog igenom med Splash

Som yngling förekom han i bland annat. Gänget och jag = Happy Days (TV-serie baserad på George Lucas film Sista natten med gänget, 1973, i vilken han repriserar sin roll från filmen). Några år senare slog han själv igenom som regissör, 30 år gammal, på allvar med trevliga, romantiska sjöjungfrukomedin Splash, 1984 (med Tom Hanks och Daryl Hannah i huvudrollerna), och har sedan dess ständigt fortsatt levererat habila, underhållande verk med något års mellanrum.

Utmanar bara gränserna till hälften

Att Howard kan sitt Hollywood är definitivt ett absolut ja! Dock har han ända sedan debuten alltid kört sitt race ytterst “safe”, befunnit sig “in the middle of the road”, inte befunnit sig nära “the edge” någon gång.

Och även om han nu, plötsligt, för en gångs skull, tycks utmana gränserna något med Netflixproduktionen Hillbilly Elegy (2020), lyckas han – inte helt oväntat – bara till hälften. Det ligger fortfarande en alltför “snäll hinna” över verket. Nästan lite jämförbart med hans egen rollfigur Richie Cunningham i Gänget och jag. Välmenande toppenkille, men lite för polerad för att det ska kännas ända in i märgen.

Vem är du att kritisera upplevelsen

Baserat på en självbiografisk bestseller av J.D. Vance (Hillbilly elegy: A memoir of a family and culture in crisis;, på svenska Hillbilly: en familj och kultur i kris, släppt på Dualis Förlag) beskrivs uppväxten, författarens egen klassresa och inte minst dennes familjs historia i “hillbillycountry”, Appalachernas bergstrakter i Kentucky och senare Ohio.

Howards och Vances porträtt av det lilla samhället Jackson, vars historia när vi kliver in i filmen börjar 1997, och dess befolkning har mötts av mycken kritik. “Fattigdomsporr!” Fördomsfullt, rasistisk! Folk beskrivs som korkade, inavlade, drogberoende…

WTF, utbrister jag! Vad vet ni? Detta är den unge Vances (och sedermera äldre) upplevelser, vem fan är du att kritisera hur denna man upplevt sin resa!? Nu ska det sågas, att inte jag heller kan påstå mig vara alldeles helsåld på verket. Men det är en annan sak. Som tidigare nämnts, det hela lyckas inte riktigt gå in under huden.

Gjorde mig tårögd

Älskar dock Owen Asztalos som unge J.D. Vance och älskar att man för en gångs skull hittat skådespelare som ser riktigt lika ut som barn som äldre. Glenn Close och den övriga ensemblen är i stort nästan lika bra (ett litet undantag för Amy Adams, men jag tror inte att det är hennes fel), men unge Owen Asztalos var den som gjorde mig tårögd.

Skulle vunnit på ett miniserieformat

Huvudrollen funkar väl, men framför allt Adams roll som J.D. Vance mor, fast i ett drogberoende och småstadens kvicksand är underutvecklad. Inte heller Closes, Hopkins och flera andras kommer riktigt fram. Tror att skapelsen skulle vunnit på att, istället för nuvarande format, presenterats som en miniserie på 3-4 avsnitt för att ge familjedynamiken ett mer närvarande spelrum. Hollywood vågar fortfarande inte riktigt att ta fram rivjärnet.

Skriven 2020-12-09

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners