DEN SISTA DUELLEN – western med drömscener, hallucinationer och heroinspetsad hostmedicin

Annons

FAKTA
Originaltitel: Gone Are the Days
Regi: Mark Landre
Skådespelare: Lance Henriksen, Tom Berenger, Meg Steele, Danny Trejo, Steve Railsbeck
Land: USA
År: 2018
Genre: Western
Längd: 1 timme 39 min
Format: DVD/VOD
Distribution: Studio S Entertainment
Betyg : 3

Unforgiven, Lonesome Dove och givetvis Dantes Inferno är tre solklara inspirationskällor för Den sista duellen. Huvudpersonen är på jakt efter försoning – men även efter hämnd och upprättelse – samtidigt som han planerar “den sista stora stöten”.

Pimplar heroin som mellanöl

Taylon vet att hans dagar är räknade, han pimplar hostmedicin, med innehållsdeklarationen “pure heroin”, som om det vore mellanöl, och han planerar en sista stor heist tillsammans med kompisen Virgil … som kommer och går lite som han vill. Dante hade Virgil som sin hjältes guide genom helvetet i Inferno. Virgil (eller Vergilius i svensk översättning) råkade vara Dantes favoritpoet från den romerska litteraturen – och i det inferno som det laglösa westernlandskapet verkar vara, kan det också vara bra att ha en orädd guide. Denne western-Virgil är klädd i svart slängkappa, svart cowboyhatt och rider givetvis på en svart häst.

Utan spegelbild och frukostägg

Virgil har ingen spegelbild och äter inte upp sina ägg till frukost … (fantasikompisar behöver igen frukost) men han ger Taylon ett par mynt som han behöver för att korsa floden … Oavsett mytologi – “River Man” kräver sin tribut, vare sig det gäller Styx eller någon annan gudsförgäten flod. Taylon har hallucinationer i själva hallucinationen, i drömmen om att hans kompis Virgil är tillbaka somnar han och drömmer sedan om River Man, som kräver in de mynt som Virgil tidigare gett Taylon …

Drömmen om den stora stöten

Tillsammans ska Taylon och Virgil göra den stora stöten. Den som de misslyckades med som unga (och Virgil har så klart inte åldrats sedan deras gemensamma ungdom). Men Taylon blir distraherad av att se sin dotter en sista gång, för att ge henne sitt livs besparingar, och fantasikompisen blir allt mer otålig. Dessutom: det fanns en tredje kille i gänget, då en gång för länge sedan … Vad har det blivit av honom?

Vi får följa hans historia parallellt med Taylons och Virgils planering, han har bytt namn till Will, blivit sheriff för den stad vars bank Taylon och Virgil tänker råna … och ingen där vet om “Wills” bakgrund som bankrånare så klart. Den stora allmänheten som ser upp till sin sheriff tror att han har varit en respekterad Texas Ranger.

Minideckare spanar på sheriffen

Några nyanlända gruvarbetare från Texas anar oråd, och några småglin försöker LasseMaja-aktigt att samla bevis … (något spännande ska de ju ha att göra, annat än att spela kula) men alla går de bet.

Det är som bäddat för slutduell mellan de forna vännerna, nu på olika sidor … En duell som istället för gammaldags förolämpningar och vinande kulor innehåller förundrade repliker om hur gammal den andre ser ut nu för tiden … Virgil är ju de ende av de tre som inte har åldrats, och det är bara Taylon som kan se honom.

Trejo överlever filmen som färjkarl

Lance Henriksen (Alien, Terminator, Millennium ) innehar huvudrollen, Tom Berenger (Tracys hämnd, Plutonen) spelar sheriffen, Billy Lush (Generation Kill) dyker upp som Virgil, Meg Steele (Boardwalk Empire) innehar rollen som Taylons dotter och Danny Trejo dyker upp som River Man, som kräver mynt av alla som ska över “hans” flod … En mytologiskt inspirerad roll som innebär att detta är en av de få roller i Danny Trejos karriär i vilken han inte blir dödad under filmens gång. Trejo har rekord i dödsscener på film. I och för sig är det mycket möjligt att River Man redan är död. Liksom Virgil. Och det är också möjligt att Taylon drömmer hela filmen, så då är scenerna med River Man en dröm i en dröm i en dröm … Tanken svindlar lika mycket som hallucinogen hostmedicin.

Glansdagarna är över

Den sista duellen är en mycket långsam western med många drömscener och hallucinationer och gott om heroinspetsad hostmedicin.

Tidsmässigt ska tiden vara 1908 (även om sadeln ser mycket nyare ut) – järnvägen går genom den forna vilda västern, folk kör bilar och den moderna tiden kommer med stormsteg. Originaltiteln Gone Are the Days syftar inte bara på att Taylons glansdagar som laglös äventyrare ligger bakom honom, utan även på att westerns glansdagar är ett minne blott. Och snart kommer storskurkar att lägga rabarber på miljardbelopp utan att ens flytta sig från datorn, så de stora bankrånens dagar är också räknade. Vad ska man med kontanter till? Man kan inte använda dem i biljettautomater, många affärer, hotell och restauranger, och inte heller på de stora biograferna. Kontanter duger inte ens på de flesta banker. De stora bankrånarfilmernas dagar är räknade!

Bankrånare sadlar om till lagens väktare

Den sista duellen är liksom westernfilmen Badland inspelad på Veluzat movie ranch plus två andra moderna movie rancher, men sakar Badlands struktur och jädraranamma. En westernfilm där någon drömmer att han sover och drömmer att han somnar i badet och somnar i sadeln och där drömmer en annan dröm … det blir som sådana där små ryska dockor där allt blir mindre och mindre och mindre … Heroinfantasierna blir också ganska ofokuserade, och inte bara i bildspråket.

Parallellhistorien om sheriffen som har en bakgrund som bankrånare är däremot rolig, liksom de små minidetektiverna som tror att de ska kunna avslöja honom. Men de har inte lång tid på sig med Sheriffmysteriet. Virgil kommer med mynt också till den falske sheriffen Will … och även hans dagar är räknade.

Skriven 2020-09-14

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners