AFTER WE COLLIDED – vattentrampande och långbänk i dramatiken i frispråkigare och naknare uppföljare till After

Annons

FAKTA
Regi: Roger Kumble
Skådespelare: Josephine Langford, Hero Fiennes Tiffin, Dylan Sprouse, Louise Lombard, Shane Paul McGhie
Premiär: 2020-09-09
Betyg: 2

Vi talar en pojke möter flicka-skapelse där handlingen tar sin början efter allt är slut, något filmens inledande berättarröst är noga med att påpeka. Som om det på något vis skulle göra denna anrättning mer unik på något vis. Fast så är det ju inte eftersom kännare vet att det här är uppföljaren till förra årets After, filmen som initialt presenterade kärleksparet i handlingens centrum.

När vi nu kommer in i historien igen fortsätter den skakiga romansen på välbekant maner. För det här handlar som den informerade vet om den välartade och ambitiösa Tessa och dramats djupe och känslige bad boy Hardin, och deras ändlösa kärleksbesvär. För ändlöst är det onekligen. Att motsatser attraherar varandra sägs det ju, men paret lyckas verkligen strula till det jämt och ständigt, och då särskilt Hardin. Han är ju inte för inte en bad boy.

Samtidigt kan Tessa och Hardin inte vara ifrån varandra. Passionen är stark och suger dem ständigt tillbaka till varandra, vilket illustreras titt som tätt i hyggligt heta, men på samma gång inte särskilt erotiska kärleksscener, som mest tycks fungera som sammanhängande kitt och – ursäkta lustigheten – välbehövliga klimax. Alltså något som kan för vrida upp temperaturen på helheten när vattentrampandet i allt annat blir för uppenbart. Tänk som parallell i termerna de upprepade biljakterna i The Fast & the Furiousserien som en jämförelse, så förstår ni vad som avses.

Sedan tänkte jag inte alldeles osökt på Twilightserien när After We Collided rullade där på bioduken. Samma upprepningar och samma långbänk i dramatiken om än inte riktigt samma velighet präglar detta alster. Dock ska framhållas After We Collided ter sig betydligt frispråkigare och naknare än sin föregångare. Med andra ord följer denna ”tvåa” inte sin föregångares kyska ton och mjäkighet i spåren, vilket man tacksamt noterar.

Likaså bör Dylan Sprouse i rollen som Tessas korrekte och schysste arbetskollega få ett ett extra plus i kanten för sin sparsmakade och diskret komiska rolltolkning. Han och Louise Lombard i rollen som Hardins kärleksfullt lojala, men hårt prövade mor hjälper ger faktisk till att ge ett mindre lyft varje gång de är i bild.

För övrigt är historien om Tessa och Hardin långt ifrån över än. Den litterära förlagan signerad Anna Todd består av hela fem böcker, så den som lever får se om de får varandra till slut. Fast för egen del undrar jag mest hur komplikationerna dem emellan ska kunna varieras på ett vettigt sätt i tre långfilmer till. Det ser inte lovande ut.

Skriven 2020-09-08

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners