DEN FÖRLORADE TRÄDGÅRDEN – du kan aldrig finna samma trädgård två gånger

Annons

Frances Hodgson Burnett sitter staty med Kate Maberly som fick rollen som Mary i Den hemlighetsfulla trädgården

Trädgården. Drömmen om den egna täppan. Paradiset på jorden. Edens lustgård eller Candides lustfyllda odlande i Voltaires upplysningsroman. Har du en boksamling och en trädgård så har du allt!

Det hemliga, förbjudna odlandet

Den hemliga trädgården barnboken av Frances Hodgson Burnett, är trädgårdsterapiboken nummer ett, än idag, och ligger helt rätt i tiden. Trädgårdsarbete och hemodlat verkar kunna bota det mesta, enligt dagens rön. En promenad i en trädgård är utmärkt friskvård. Att vara i en trädgård och att ägna sig åt växter är oöverträffat nyttigt för sorgearbete. Gangstaodlingar i förslummade delar av Los Angeles lär ha botat hela områden från kriminalitet och övervikt och snabbmatskonsumtion. Heja trädgårdens läkande krafter! Det hemliga, det förbjudna (och olagliga) odlandet blev till sist prisat, uppmärksammat och uppmuntrat. Både i Den hemliga trädgården och i dagens Los Angeles.

Trädgården i Den hemliga trädgården står för allt som är friskt och nyttigt och glädjefyllt. Den står för kärleken, livet och friheten.Den hemliga trädgården befrias av barnen som hittar nyckeln till den och trädgården i sin tur befriar dem som öppnar den och tar hand om den.

Ordning och reda och ren skönhet

I konstens värld är den väl anlagda trädgården ett ideal. Kanske en förebild för renässansens välplanerade städer?

Ferrara är en av de mest välplanerade av alla de norditalienska renässansstäderna, med långa, raka gator i rutnät och regelbundna piazzor. Denna gamla stad är känd för sin skönhet, sitt lugn, sin renhet och sin ordning. Under det första världskriget bodde Giorgio de Chirico i Ferrara. Chirico var verksam som konstnär i staden när Giorgio Bassani föddes, den 13 april 1916. Chiricos drömlika målningar och dess speciella atmosfär går hand i hand med Bassanis skildringar av sin ungdoms hemstad.

Renässans för renässansträdgården

Bassani och Chirico har båda två skapat oförglömliga trädgårdar inspirerade av renässansens Ferrara. Romanen Den förlorade trädgården innehåller en av litteraturhistoriens stora trädgårdar.

Redan från början, redan i förordet, avslöjas att alla i familjen Finzi-Contini kommer att hamna i de nazistiska koncentrationslägren och läsningen blir en bitterljuv upplevelse – det här är en förlorad värld.
De långa eftermiddagarna med tennismatcher och umgänge och drinkar blir som en frusen bubbla i tiden, precis som en Chirico målning.

En del av Italiens historia

Nutida läsare kanske frågar sig varför inte judarna i Ferrara flyr, varför stannar de kvar? En del av svaret kan vara att judarna är en del av Italiens historia, många har kommit till Italien från olika delar av världen, därför finns det till exempel många olika synagogor i Ferrara, som skildras i romanen. Alla vill ha sin synagoga, en som är kopplad till just deras kultur. Fascismen var från början inte antisemitisk, Mussolini hade en judisk-venetiansk älskarinna, men situationen för judarna förändrades i och med att Mussolinis fascister allierade sig med det nazistiska Tyskland 1938.

Tennis – en trendig sport i tiden

Den glömda trädgården är inte en självbiografisk roman – men den är baserad på verkliga händelser, som att judarna plötsligt inte fick vara med i tennisklubben. Tennis var en trendig sport på denna tid, och tennis är ett viktigt motiv i romanen.

Michelangelo Antonioni, som blev en av Italiens mest framgångsrika filmregissörer, spelade tennis i samma klubb som Bassani och märkte att alla hans judiska vänner plötsligt försvann från klubben, inklusive Bassani. Bassani hade tur och överlevde kriget, lämnade Ferrara och levde större delen av sitt liv i Rom. Sin fru träffade han under en tennismatch.

Oscarsbelönad filmversion

Omslaget till den utgåvan av romanen Den glömda trädgården visar unga trendiga människor iklädda tenniskläder. Bilden är från filmen, som vann en Oscar för bästa utländska film, men romanens hängivna fans var aldrig nöjda med de friheter som filmen tog med romanen och Bassani själv tog avstånd från filmen.

I romanen är det så mycket som är underförstått, så mycket som kanske händer, men det är inte säkert, medan i filmen är allt uttalat och det finns inget utrymme för spekulation.

Du kan aldrig besöka samma trädgård två gånger

Trädgården som symbol i romanen är mycket intressant. Huvudpersonen missar först att se den fantastiska trädgården, för han är upptagen med att gömma sin cykel. Först flera år senare får han tillfälle att besöka den. Men då är det ju inte samma sak.

Det är som om barnen i Den hemliga trädgården inte skulle ha hittat nyckeln förrän de blivit vuxna, och då hade det ju varit för sent, både för dem och för trädgården, som varit bortom all räddning.

Skriven 2020-07-18

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners