Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Serie: Fayes hämnd (del 1)
Antal sidor: 370
Utgivningsdatum/inbunden: 2019-04-11
Utgivningsdatum/pocket: 2020-03-10
Årets mest sålda bok 2019 står det på omslaget till Camilla Läckbergs senaste bästsäljare, som nu släppts som pocket. Inte illa och inte alldeles oväntat, får man väl konstatera med tanke på damens till synes obrutna ”track record”. Fast för egen del hade jag i ärlighetens namn aldrig läst något av henne tidigare. Inte förrän nu, det vill säga. Men så är det här också något annat än de sedvanliga kriminalromanerna om författarinnan Erica Falck och kriminalinspektören Patrik Hedström.
Ingen ska få veta något
För tro det eller ej i En bur av guld har hon minnsann lämnat Fjällbacka tillfälligt bakom sig, den enda kopplingen till den bohusländska skärgårdsidyllen är det faktum att huvudpersonen sagt tack och hej för tid och evighet till nämnd födelseort till förmån för ett nytt liv i Stockholm. Egentligen heter hon något annat, men numera kallar hon sig Faye, och ingen ska få veta något om den ungdomliga tragiken och den person hon var innan livet i storstaden tog vid.
Smart, sexigt och snyggt konstruerat
Till att börja med ska sägas att själva handlingen inte berättas i en rak kronologisk ordning. Istället begåvas läsaren med flashbacks där bakgrunden och Fayes mörka våldsamma förflutna avslöjas gradvis samtidigt som den direkta spänningen och nerven ligger i den hämndhistoria som utkristalliserar sig i nutid. Jag uppskattar även att Läckberg vågat varva berättande i jag-form med ett dito i tredje person. Greppet funkar smärtfritt, men samtidigt effektfullt sätt.
Det är en smart, driven, het, sexig och snyggt konstruerad roman som håller hela vägen och därtill avslutas med en oväntad knorr. Att denna i sin tur öppnar en uppföljare är givet, och mycket riktigt är denna redo för utgivning i detta nu under titeln Vingar av silver. Ordet bladvändare används ibland väl rutinmässigt, men i det här fallet är det svårt att undvika att ta denna betekning till heders igen.
Drömman förvandlas till mardrömsman
Utgångspunkten är bilden av den lyckliga framgångsrika familjen i sina bästa unga år. Faye har träffat och fångat drömmannen Jack. Han har stora planer, hon stöttar, sätter sig frivilligt i bakgrunden och bidrager till hans affärsidé. De får barn, den söta dottern Julienne samtidigt som Jack ”hit the jackpot” och blir storspelare i företagsvärlden. Världen är deras, varpå de lever lyckliga i alla sina dagar.
Nej, inte riktigt. Istället förvandlas drömmannen till en mardrömsman. I kölvattnet av framgången blir han rätt omgående tämligen otrevlig och distanserande. En vrång, tvär, förminskande och jobbig typ. Något Faye avdramatiserar och ursäktar in absurdum. För hon tror på kärleken. Hans kärlek. Ända tills hon utsätts för en situation så förnedrande att hoppet slutligen släcks.
En berömvärd twist
När den initiala chocken lagt sig bestämmer sig Faye. Hon ska inte bara hämnas, hon ska fullständigt krossa Jack. För att lyckas med detta utarbetar den bedragna kvinnan en utstuderat genomtänkt och tidskrävande plan. Hon må ha förlorat allt, men hon har kvar sitt skarpa intellekt och sitt affärssinne – det Jack tidigare parasiterat på – och nu har det blivit dags att slå honom i hans eget ruttna spel. För ”hell hath no fury like a woman scorned”, som det brukar heta när engelsktalande ska lyxa till det hela språkmässigt.
Hur det hela slutar? Det ska självklart inte yppas, men som sagt; man får sig till livs en knorr eller twist innan ridåfall värd beröm både för dess oförutsägbarhet och välbehövliga upplyftande känsla. En feministisk sådan bör påpekas, men utan den där nattståndna tolkningen av termen i släptåg som extremistvänstern pådyvlat termen.
Hämndhistorier tilltalar
Överhuvudtaget ter sig hela detta alster upplyftande. Ja, själva ämnet är kan väl inte direkt sägas vara ett dugg euforiskt, men Läckbergs berättande är onekligen effektivt och när Faye väl får insikt, reser sig och bestämmer sig för att slå tillbaka är det lätt att engageras och heja på henne inombords. Jag erkänner; hämndhistorier med rättmätiga motiv i alla dess former tilltalar mig. Sedan kan det handla om allt från manliga machofantasier som klassiska Death Wish till kvinnliga diton som The Brave One med Jodie Foster och två år gamla Peppermint i vilken Jennifer Garners rollfigur så att säga ”tog ut soporna” i kölvattnet på en knarkkartells mord på make och dotter.
Skadar där det gör som mest ont
Nu är förstås En bur av guld knappast någon våldsorgie, långt därifrån. Men det gör inte hämnden mindre njutbar att avnjuta. Skildringen känns både inspirerad och lekfull i Läckbergs händer, och graden av skoningslöshet i Fays hämnd är knappast mindre för att blodet inte sprutar.
Utan att förstöra spänningen kan man väl säga som så att vår hjältinna skadar sitt offer där det gör som mest ont, och den som tänker till kan säkert räkna ut eller i alla fall ana vad som avses med detta.
Men oavsett vilket; En bur av guld är bara början på Fayes historia. Redan nästa vecka avtäcks uppföljaren Vingar av silver i inbunden form för världen.
Skriven 2020-05-07
Läs mer om boken här
