Tedeborg följer upp höstens album Jag är en insekt och fjolårets engelska singel Ian Curtis Reached Heaven Long Before Me (feat. Ida Long) med EP:n Konfirmand. Utöver titelspåret, som gästas av Fou Parle från det legendariska Borås-bandet Råttorna, finns här ytterligare tre spår med såväl filosofiska, politiska och religiösa tankeställningar som en återblick på den långa hem på Brynäsgatan i Gävle en gång för länge sedan…
– Konfirmand är låten jag helst hade sluppit skriva men mörkret gjorde ett utbrott nödvändigt, berättar Tedeborg. Vem som var med under 70- och 80-talen kunde tro att den kristna högern, den sjukaste tolkningen av Bibeln, helt plötsligt skulle vara mainstream tankegods i den svenska riksdagen? Kåpor nästa? Hata din nästa som dig själv?
– Så länge sekten höll till i USA gick det väl an. Men här och nu… lierad med nazister, lika gudfruktiga de och i slutändan ett och samma. Men en skillnad finns och en sak ska jag ge Åkesson och de andra fullblodsnazisterna: De agerar och ser ut som arvet de för vidare. Tänk Jomshof! Värre med äppelkindade fru Busch Thor – hon är farlig på ett försåtligare sätt och kanske just därför ännu farligare. Fy fan.
Konfirmand sjungs av Fou Parle, sångare i legendariska Borås-bandet Råttorna (som f.ö. är LP-aktuella inom kort). Även sångerskan Lotten Gustafsson, känd från punkbandet Groteshka och soloprojektet Love As In Revolution, medverkar. Liksom trummisen Alexander Sandstedt, som även har medverkat i spåren på såväl tidigare som kommande Tedeborg-releaser.
– Fou Jarle och jag har haft långa diskussioner under Indiens sol och i botten på ölglasen på John Scotts på Linnégatan i Göteborg. Vi kommer till samma ställe, det där ”fy fan”, konstaterar Tedeborg.
Utöver titelspåret Konfirmand innehåller EP:n även följande tre spår:
Frusna sjöar – En gång ett land med en stark röst – Sverige. En gång ett land med mod – Sverige. Kanske var det bara parentetiskt och synonymt med Olof Palme. Jag vet inte men nu är alltför många redo att fegt inordna sig i flocken och avskaffa den demokrati andra dog för, samtidigt som ditt lidande inte längre är mitt, min glädje aldrig din.
Isansiktad – Något av ett andra utbrott här. Feuerbach (och Marx) hade förstås rätt: Vi människor skapade Gud och inte tvärtom. Och jag behöver inte Gud som hypotes. Likväl: Varför övergav Han oss utan att sända någon eller något i sitt ställe? Nu blickar vi ut över ett laglöst land med frusna själar och den riktiga frågan tycks vara:
Varför har vi övergivit oss själva?
Brynäsgatan – Gävle. Den långa vägen hem 1986.
© COMEDIA
