Klicka för att se hela bilden
Tedeborg följer upp höstens album Jag är en insekt och fjolårets engelska singel Ian Curtis Reached Heaven Long Before Me (feat. Ida Long) med EP:n Konfirmand. Utöver titelspåret, som gästas av Fou Parle från det legendariska Borås-bandet Råttorna, finns här ytterligare tre spår med såväl filosofiska, politiska och religiösa tankeställningar som en återblick på den långa hem på Brynäsgatan i Gävle en gång för länge sedan…
– Konfirmand är låten jag helst hade sluppit skriva men mörkret gjorde ett utbrott nödvändigt, berättar Tedeborg. Vem som var med under 70- och 80-talen kunde tro att den kristna högern, den sjukaste tolkningen av Bibeln, helt plötsligt skulle vara mainstream tankegods i den svenska riksdagen? Kåpor nästa? Hata din nästa som dig själv?
– Så länge sekten höll till i USA gick det väl an. Men här och nu… lierad med nazister, lika gudfruktiga de och i slutändan ett och samma. Men en skillnad finns och en sak ska jag ge Åkesson och de andra fullblodsnazisterna: De agerar och ser ut som arvet de för vidare. Tänk Jomshof! Värre med äppelkindade fru Busch Thor – hon är farlig på ett försåtligare sätt och kanske just därför ännu farligare. Fy fan.
Konfirmand sjungs av Fou Parle, sångare i legendariska Borås-bandet Råttorna (som f.ö. är LP-aktuella inom kort). Även sångerskan Lotten Gustafsson, känd från punkbandet Groteshka och soloprojektet Love As In Revolution, medverkar. Liksom trummisen Alexander Sandstedt, som även har medverkat i spåren på såväl tidigare som kommande Tedeborg-releaser.
– Fou Jarle och jag har haft långa diskussioner under Indiens sol och i botten på ölglasen på John Scotts på Linnégatan i Göteborg. Vi kommer till samma ställe, det där ”fy fan”, konstaterar Tedeborg.
Utöver titelspåret Konfirmand innehåller EP:n även följande tre spår:
Frusna sjöar – En gång ett land med en stark röst – Sverige. En gång ett land med mod – Sverige. Kanske var det bara parentetiskt och synonymt med Olof Palme. Jag vet inte men nu är alltför många redo att fegt inordna sig i flocken och avskaffa den demokrati andra dog för, samtidigt som ditt lidande inte längre är mitt, min glädje aldrig din.
Isansiktad – Något av ett andra utbrott här. Feuerbach (och Marx) hade förstås rätt: Vi människor skapade Gud och inte tvärtom. Och jag behöver inte Gud som hypotes. Likväl: Varför övergav Han oss utan att sända någon eller något i sitt ställe? Nu blickar vi ut över ett laglöst land med frusna själar och den riktiga frågan tycks vara:
Varför har vi övergivit oss själva?
Brynäsgatan – Gävle. Den långa vägen hem 1986.
© COMEDIA
