DORA AND THE LOST CITY (Dora and the Lost City of Gold)

Pippi Långstrumpigt matinéäventyr, USA 2019
Regi: James Bobin
I rollerna: Isabela Merced, Eugeno Derbez, Eva Longoria Michael Pena, Jeff Wahlberg
DVD/Blu-Ray/VOD

BETYG: FYRA

Dora the Explorer är som en latino-version av Pippi Långstrump. Ständigt glad, ständigt nyfiken, ständigt pigg på äventyr … Hon struntar fullkomligt i hur andra ser henne och hur man “ska vara” för att anses vara snygg och välanpassad, och hon skuttar runt och sjunger och leker med sina djurkompisar, och bästa kompisen är en apa …

Isabela Moner lyser som solen i huvudrollen som tonåriga Dora – och när det är maskerad på skolan klär hon ut sig till solen. Hon är varm, generös, smart och helt enkelt strålande.

Dora är liksom Pippi en starkt feministisk karaktär – utan att det någonsin behövs påpekas eller skrivas på näsan på publiken. Dora är också en icke-vit karaktär som alla känner till … små barn som växt upp med Dora är nu i tjugoårs åldern eller tonåringar. Samtidigt finns en helt ny generation med Dorafans och även de som inte har en aning om vem Dora är kan uppskatta det nya äventyret.

Fjärde väggen rivs ner av spontan spansklektion

Madelyn Miranda spelar Dora som barn och hon bryter snabbt ner den fjärde väggen för att lära publiken säga “Delicioso!”. Ja, i TV-serien skulle barn lära sig enkla ord på spanska. Föräldrarna ler och menar att Dora kommer att växa ur villfarelsen att hon är en TV-stjärna.

Snabbt klipp till tonåriga Dora – som jagad av vilda elefanter pratar in i kameran (denna gång en mobil som hon själv har med sig) – och hon är helt klart fortfarande stjärnan i sitt eget liv och i sin egen show. Hon har inge växt ur det. Tack och lov. Hon är lika glad, nyfiken, nördig och äventyrslysten som hon var som barn. Och givetvis ska allting dokumenteras!

En förtrollande Dora

James Bobin och Nicholas Stoller, manus-och-regi paret som låg bakom The Muppets (2011) har på ett både finkänsligt och halsbrytande fartfyllt sätt fångat essensen hos den storögda och sjungande hjältinnan i den framgångsrika Nickelodeon serien (2000-2006) som gick ut på att barn skulle lära sig om djur och natur och ha kul samtidigt som Dora sjöng och lärde de små tittarna ord på spanska.

En del av charmen med den nya Dora-filmen är densamma som med Disney filmen Enchanted (2007) . Hur kan en sjungande Disney-prinsessa, god glad och varmhjärtad som tror alla om gott, klara sig i en modern och cynisk värld? Typ storstaden New York. Det visar sig att hon klarar sig utmärkt – även om det blir en hel del humoristiska kulturkrockar längs vägen.

Från en djungel till en annan …

Dora har växt upp i djungeln, hennes bästa vän är en apa som heter Boots (som hon är övertygad om kan prata, trots att ingen annan kan höra vad Boots säger), hon älskar att lära sig saker och hon tror alltid att allt ska ordna sig till sitt bästa. Plötsligt ska föräldrarna ut på en farlig resa, för att hitta den gamla guldstaden Parapata … och Dora ska skickas “i säkerhet” till kusinen Diego (Jeff Wahlberg), som numera går i skolan i USA. Tror du att New York är en cynisk djungel? Det är minsann ingenting emot en modern amerikansk high school!

Dora fortsätter däremot att vara Dora, lika pigg och glad och storögd och nyfiken som alltid, lika förtjust i att sjunga och dansa och att lära sig nya saker … Medan de andra high school ungarna är upptagna med att se uttråkade och coola ut, är Dora som en lysande färgglad klick av livsglädje. Speciellt uppenbart är det på maskeraddansen, där Dora är den enda som dansar …

Astronominörd i minoritet

Kusinen Diego försöker vara cool och tar avstånd från Doras sjungande dansande livsglädje. Sammy Moore (Madeleine Madden) ser den smarta Dora som en konkurrent om de högsta betygen i klassen. Nördige Randy Warren (Nicholas Coombe) som älskar astronomi blir omedelbart förälskad ut Dora. Vilket hon naturligtvis inte märker. Dora verkar älska allt i världen lika mycket, och gör ingen skillnad på kompisen Randy eller kusin Diego eller apan Boots.

Randy Warren är förresten den enda vita karaktären bland alla huvudrollsinnehavarna i filmen. Man gör ingen stor grej av det, det bara råkar vara så att hjälten är en latinotjej, hennes kompisteam består av en latinokille, en first-nations-tjej (som mest av allt beundrar en judisk kvinna – Ruth Bader Ginsberg) och en nördig vit kille, som är den enda i hela gänget som inte talar spanska. (Han valde mandarin som språktillval).

Latinoskådespelare lyser i både små och stora roller

Eva Longoria och Michael Peña spelar Doras föräldrar, Benicio del Toro gör rösten till räven Swiper, komikern Eugenio Derbez spelar en skojig bad guy som verkligen tar ut svängarna … och ledaren för parapata folket spelas dels av den mexikanska veteranen Isela Vega (nu över 80 år och still going strong) och dels av den unga peruanskbördiga Q’orianka Kilcher, känd från den utmärkta filmen Te Ata (rekommenderas varmt!). Skådespelerskans namn betyder “Gyllene örnen” på queqhua, ett språk som talas under filmens gång – förutom engelska och spanska. Dora är helt klart inte bara naturvetarnörd utan även en sann språkbegåvning.

Sådan medveten casting i en familjefilm har inte synts sedan Robert Rodriguezs Spy Kids filmer, och Dora är mycket roligare och mycket mer lärorik (både som karaktär och som film). Dessutom får man mycket mer kids och inte så mycket föräldrar för slanten, och barnen uppskattar att se sig själva – eller tonåringar som hjältar, istället för vuxna, som så ofta innehar huvudrollerna i barnfilmer dessa dagar.

Danny Trejo överlever i en filmroll

Danny Trejo gör förresten rösten till apan Boots. Trejo har lyckats slå Christopher Lees svårslagna rekord, gällande flest gånger som en skådespelare spelat en karaktär som strukit med under filmens gång. Det här är en av de få gånger som en av Trejos rollfigurer överlever filmen — även om det är i form av en animerad apa. Boots är en klar barnfavorit och hans soundtrack är These Boots Are Made for Walking – så klart. Han undviker inte bara att bli dödad själv – han räddar även livet på alla sina tonåriga människovänner.

Djungelmatiné som levererar äventyr

Dora i high school skulle räckt till en helt egen förtrollande Enchanted film, men filmmakarna vet ju vad vi egentligen vill ha (speciellt alla ungar som sitter storögda och följer filmen) – vi vill ha djungel-matine-äventyr.

Men snart är vi tillbaka i djungeln igen, på ett äventyr värdigt Indiana Jones eller gänget i Jumanji-filmerna.

När hela skolan besöker ett museum så kidnappas Dora, och hennes vänner åter med i kidnappningslådan på köpet, och snart är vi tillbaka i djungeln igen. Där är Dora som fisken i vattnet – nu är hon på hemmaplan och hon får visa sina high school vänner hur man överlever i en riktig djungel. Samtidigt som man flyr från skurkar och räddar livet på päronen.

Tips hur man överlever kvicksand

Grädde på moset: Dora – är dessutom den enda familjefilm som innehåller matnyttiga tips om hur man överlever kvicksand. Dora räddar livet både på sig sjävl och sina vänner.

Alla verkar ha haft kul under inspelningen och den känslan smittar av sig – men ingen verkar ha haft roligare än filmens production designer Dan Hennah (han ligger bland annat bakom Thor: Ragnarök) som har byggt upp ett Raiders of the Lost Ark scenario med en rejäl studio budget – och då är det inte konstigt att barnen skuttar av glädje! Även vuxna åskådare (främst Indiana Jones fantaster) borde vara redo att skutta av glädje över det här lekfulla och lärorika matinéäventyret – Dora har ett stort, varmt hjärta och det har smittat av sig på tonen i hela filmen. Vem skulle förresten inte vilja skutta omkring på dessa fantasifulla filmbyggen? Som förresten finns i Australien och inte i Sydamerika … Thor & Co är inte de enda som har landet “down under” att tacka för lyckade filmresultat!

Doras livsglädje smittar av sig

Extramaterialet inkluderar bland annat bloopers, deleted and extended scenes (några riktigt roliga, som övernattningen i hängmattorna) och en minifilm om hur Dora-filmen gjordes. Isabella Moner lyser även i denna minifilm. Så klart!

Dora får nördighet och kunskapstörst och skuttande livsglädje att verka så coolt!

När det gäller långfilmens grande finale så finns det många fler än Dora som dansar och har kul … Kanske är alla de coola kidsen helt enkelt trötta på att se coolt uttråkade ut varenda dag i skolan och även på alla high school danserna? Sensmoral à la Dora: Man har roligare – när man har roligt!

Skriven 2020-02-07

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners