FRANCIS ROSSI & HANNAH RICKARD, We Talk too Much (Ear Music)

Francis Rossi gillar visst country. Därför har han slagit sina påsar ihop med Hannah Rickard, violinisten som hjälpte till att göra Status Quos akustiska Aquostic: Stripped Bare till en succé.

Det skulle han inte gjort. För på det hela taget är det här en umbärlig skapelse. Men missförstå mig nu inte. Det är inget fel på Rickards insats. Hon har en fin klar röst, men resten lämnar onekligen en del kvar att önska.

Dansbandsdoft i diverse tappningar.

Hur jag än försöker kan jag nämligen inte undgå att tänka på dansband i diverse olika musikaliska omgivningar. Dansband när de ska göra en riktigt svängig buggvänlig ”bit” som i I’ll Take You Home och Maybe Tomorrow. Dansband när de prövar på att flirta med Beatles á la titelspåret. Dansband när de försöker poppa till det lite, som i I’ve Tried Letting You Go. Dansband när de siktar in sig på country, typ Oughta Know By Now och dansband när de ska boogierocka á la…ööh Status Quo. Som i I Just Said Goodbye.

Goda intentioner och ofrivilligt lustmord.

Oförargligt är nog det första adjektiv som poppar upp i huvudet när det hela ska karaktäriseras, och det är knappast någon rekommendation. Även om det inte finns någon anledning att betvivla Rossis goda intentioner.

Men oavsett vilket; det vore verkligen synd att hävda att jag är knockad eller ens särskilt förtjust. Fast ändå, att döma av denna beskrivning låter det här måhända som värsta lustmordet. Men i så fall ber jag om ursäkt. För det finns trots allt små små ljuspunkter. Särskilt när tempot sänks och Hannah Rickard tillåts ta extra plats vokalt och Rossis anonyma stämma sätts på undantag. Spår som Waiting for Jesus och Good Times Bad Times fungerar nämligen tillfredsställande. Sångerskans röst får en om inte annat att glömma den i sanningens namn rätt enahanda och fantasilösa produktionen.

Skriven 2019-04-26

Skriv ut sidan

Våra partners

  • Toppraffel