FLORIDA GEORGIA LINE : LIFE ROLLS ON (Big Machine) – countryns superstjärnor har börjat trampa vatten

Annons

Klicka för att se hela bilden

Brian Kelley från Ormond Beach i Florida och Tyler Hubbard, bördig från hålan Monroe i Georgia har en skaplig karriär ihop. Eller skaplig är verkligen att underskatta deras framgångar. För deras combo Florida Georgia Line har gjort dem ekonomiskt oberoende för all evighet. Redan 2015 kom finansmagasinet Forbes fram till att duon tjänade 36,5 miljoner dollar om året.

Och då ska ni ändå veta att herrarna hade slagit sina påsar ihop bara fem år tidigare. Å andra sidan var genombrottet både omedelbart och massivt. Om jag säger att debutsingeln Cruise vad det lider blev den bäst digitalt säljande countrysingeln någonsin. Därmed var också den förhatliga nischen bro country född.

Mångmiljonsäljande singlarna har fortsatt komma

I ärlighetens namn bör väl här också nämnas att det inte skadade att rapparen Nelly i förlängningen medverkade på en remix av låten ifråga. Vilket väl bara bevisar – like it or not – att crossover och samarbete över gränserna kan vara ett användbart lösenord i musikvärlden trots att den riktiga världen är absurt polariserad och fast i en konfrontativ samtalston.

Hur som helst; efter denna initiala knock har framgångarna bara fortsatt för dessa good ole countryboys. Att överträffa succén med Cruise har de förvisso aldrig lyckats med, men de (mång)miljonsäljande singlarna har fortsatt komma i en strid ström. Liksom flitiga samarbeten utanför (country)gränserna med alltifrån Backstreet Boys och popvokalissan Bebe Rexha till R&B-sångaren Jason Derulo, Ziggy Marley och DJ-duon Chainsmokers.

Börjar mättnaden skönjas?

Med detta sagt har Kelley och Hubbard knappast diskriminerat folk inom den egna genren heller. Samtida countrystjärnor som Jason Aldean, Dierks Bentley, Luke Bryan och Chase Rice har också välsignats med deras musikaliska input.

Så so far so good, som det heter. Vid det här laget har historien nått till album nummer fem i ordningen. Life Rolls On är titeln, och den är onekligen passande. För visst rullar det alltjämt på. Eller börjar rent av en mättnad skönjas? Det verkar i alla fall en del av de amerikanska recensenterna tycka. Recensenter som väl egentligen aldrig gillat Florida Georgia Lina ens från början, för övrigt. Men ändå.

Pinsamma exempel

För egen del kan jag se problemet; att fokusera på att skriva om öl, bilar, tjejer, polaranda och partajande blir begränsande i längden. Något närmast parodiska spår som Beer:30 och New Truck, utgör närmast pinsamma exempel på. Jag säger inte att den här typen av sånger inte kan vara underhållande eller till och med bra. Fråga bara kollegor som Kenny Chesney, Brantley Gilbert, Toby Keith eller ovannämnde Luke Bryan, som alla haft en och annan sång om dessa ämnen. Eller för den delen 80-talets hairmetal-band. Men de här två sångerna är bara slappa och oinspirerade.

Sedan verkar duon rent allmänt ha en agenda som följer tanken om att om något inte är sönder, varför då fixa det in absurdum. Vilket också kan vara mer än okej. I bästa fall. I min bok handlar det till stor del om kvaliteten på sångerna tillsammans med viss variation och infallsrikedom på helheten som gäller.

Lång upprepning av countryingredienser

Och visst, lyssnar man sedan igenom Life Rolls On från början till slut, så går det visst det att hävda att herrarna varierar sig. Här finns både det uppspelta och det allvarligt balladartade, samt lyrik med visst skiftande innehåll. Skillnaden mellan låt säga släpiga och tillika light sydstatsrockande I Love My Country och balladen Eyes Closed är om inte himmelsvid, så i alla fall tämligen uppenbar.

Sedan måste jag också säga att Long Live är en skön feelgood sak även om texten i princip bara är en lång upprepning av alla ingredienser en countrysång kan tänkas innehålla. Fast här är alltihop medtaget i ett svep från pickup trucks och kalla burkar till ”country girls in cut up jeans” och ”old school Haggard and Hank”.

Ovillkorlig försäkran om evig kärlek

Life Rolls On å sin sida har en allvarligare utgångspunkt, men är i grund och botten också en upplyftande feelgood-skapelse. Liksom Good to Me i vilken sångens jag tackar Gud för att han kommit igenom livets svårigheter. På samma sätt fungerar balladen Always Gonna Love You, som en ovillkorlig försäkran om evig kärlek ”From now ’til forever, something you can count on is”, och det är ju fint.

Och nej, jag ironiserar inte här. Det finns det ingen anledning till. Det behövs trots allt kärlekssånger som struntar i hjärtesorgerna och relationsproblem och koncentrerar sig på lycka utan strul också, och här har vi i alla fall en.

Har börjat trampa vatten

Så med detta sagt; visst innehåller Life Rolls On en del sånger väl värda att lyssna på, men 16 spår är minst fyra, fem för många. Det hade varit bättre om duon tonat ner den volymmässiga generositeten. Särskilt som det någonstans framgår att duon börjat trampa vatten kreativt. Vad göra? Well, är lite osäker på det. Men vid närmare eftertanke skulle jag önska att Hubbard och Kelley försökt bli lite djupare och personligare i sitt uttryck. Även om jag är lite osäker på om de verkligen har den förmågan i sig.

Uppdatera, snarare än ändra inriktning

Att man sedan bytt ut ständige producenten Joey Moi mot en handfull nya rattare märks inte nämnvärt, men det är förmodligen ett steg i rätt riktning. Sedan efterlyser jag inte nödvändigtvis några revolutionerande grepp, det här handlar mer om ett behov att uppdatera, snarare än ändring av inriktningen. För även bro country har potential mogna en del, det är jag övertygad om. I alla fall med ålderns rätt.

Skriven 2021-05-04

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners