INGLORIOUS – tuff tid föregick nya albumet

På bara fem år har Inglorious lyckats bli ett av de mest respekterade och framgångsrika banden inom den nya vågen av combos med rötterna i klassisk hårdrock från sjuttio- och åttiotalet. Samtidigt har experterna redan börjat betrakta sångaren Nathan James som efterträdare till legendarer, typ David Coverdale, Ian Gillan och Ronnie James Dio. Inte illa marscherat, får man väl säga, och frontmannen själv sticker knappast under stol med att han är nöjd med utvecklingen så här långt.

Tänker fortsätta växa

– Definitivt inte, bekräftar han. För det är jag verkligen. Särskilt hemma i Storbritannien har vi åstadkommit så mycket. Vilket är helt fantastiskt. Bara att hålla ett band flytande är väldigt svårt i dessa tider, men vi tänker fortsätta växa, spela live, göra bra skivor och bara finnas till där ute.

Betydligt mörkare än tidigare

Nathan ser uppenbarligen positivt på framtiden, men han liksom många andra artister knorrar av naturliga skäl över den ekonomiska (o)ordningen i musikbranschen för närvarande. Streaming drar in pengar till tjänsternas ägare, men knappast något till artisterna. Ändå vill sångaren fortsätta spela in nya musik. Något alternativ finns inte. Nyligen släppta Ride to Nowhere är det tredje i ordningen,

– Som helhet är det här ett betydligt mörkare album än tidigare. Texterna är mycket tyngre och personligare. Jag tycker det finns en mognad som vi inte hade på de första skivorna, så jag är väldigt stolt.

Låtarna bara kommer

– Jag läste på er sajt att sångerna kom till väldigt fort i ett rum. Var det ett nytt sätt för er att arbeta när det gäller den kreativa biten?

– Nej, vi har alltid gjort på det viset. Låtarna bara kommer då. Det är mycket enklare att göra så än att sitta och skicka filer fram och tillbaka till olika länder som många andra band gör.

Kevin Shirley – perfekt man för jobbet

Precis som på föregångaren II ställde Kevin Shirley upp som mixare. En förfrågan från Nathan till dennes manager var allt som krävdes. Sedan var saken klar igen för demonproducenten bakom bland andra Aerosmith, Dream Theater, Iron Maiden och Journey att sätta sig bakom mixerbordet.

– Kevin var den perfekte mannen för jobbet, och vi var exalterade över att han ville arbeta med oss igen. Särskilt som han bara arbetar med folk han tycker om. Och han är verkligen en stor fan av oss.

Lyrik skapad under jobbig tid

De känsloorienterade texterna, som Nathan pratar om var dock något som tillkom tidigt under den kreativa processen. Därmed inte sagt att öppenhjärtligheten var planerad, snarare tvärtom. Det var först först när han hörde melodierna utan sång som inspirationen kom, och allting föll på plats. Sångaren berättar att lyriken har sin uppkomst i en jobbig tid då både hans mormor och en nära vän gick bort kort efter varandra.

– Det har varit ett väldigt tufft år, och det är just det som är så fantastiskt med musik. Man kan skriva ner sina känslor och dela dem med folk. Jag är så glad att jag klarade av att göra det.

Bandet ska komma först

Som om inte dessa personliga förluster vore nog resulterade en intern konflikt i bandet att tre medlemmar hoppade av strax efter det att inspelningarna av Ride to Nowhere var avslutade. Det är ingen hemlighet att Inglorious är Nathans baby, och att han kräver hundra procent engagemang av sina medmusikanter. Bandet ska komma först, och vare sig andra sysselsättningar, flickvänner eller familjebildande får komma före. En inställning som i slutänden krävde sina offer.

– Jag tycker bara att om man nu inte njuter av att göra något, så ska man inte göra det. Vi som är i bandet nu är lyckliga, och det ska inte vara svårt att känna på det viset. Jag tänker aldrig någonsin låta det här kännas som ett arbete.

Mer tillfredsställd än någonsin

– Well, roligt för dem, kommenterar Nathan när jag antyder att de tre avhoppade medlemmarna hittat något bättre att göra än att vara en del av Inglorious.

Sångaren verkar mest vara likgiltig inför det som varit. Han fokuserar på nuet istället, och den nya laguppställning, som befolkar kvintetten. Nathans prioritet ter sig glasklar, och någonstans ger han föga förvånande intryck av att vara betydligt mer tillfredsställd professionellt än han någonsin var under sina tidiga gig med symfoniska proggbandet Trans-Siberian Orchestra och Scorpions ex-gitarrist Uli Jon Roth. För som sagt; Inglorious är hans band, och ingen annans.

Skriven 2019-02-12

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners