MARTIN STENMARCK – Musikaliska madeleinekakor, Hitsen & Hjältarna – en julig intervju

Martin Stenmarck är på turné, och det är inte med en julkonsert!
Den koncisa titeln Hitsen & Hjältarna säger allt – här är allt ljus på musiken och på de stora hitlåtarna genom tiderna, både Martins egna och de han växt upp med.
Fokus ligger på musikens hjältar à la Blinded by the Light.

Givetvis finns Springsteen och Elvis med – men också storbands-Sinatra och några riktigt oväntade val. Ledstjärnan är att bra musik är bra musik – oavsett genre.

Dessutom står Martins egen nya singel på programmet, en hyllning till de låtar som får oss att minnas …

Mitt under turnén passade vi på att samtala om julfirande, hårdrock, författardrömmar, lussebullar, musikaliska madeleinekakor … och givetvis: Hitsen. Och Hjältarna.

– Det är en väldigt träffande titel på din nya turné!

– Tackar! Jag kom på titeln själv, producenterna och skivbolaget ville ha titeln Martin Stenmarck live

– För annars skulle folk kunna missa att det verkligen är Martin Stenmarck, som sjunger live … ?

– Precis! (skratt). Men jag ville ha en lite roligare titel, så då satte jag mig ner och antecknade vad showen skulle innehålla, och jag kom fram till att det var bara en hel rad med hits. Hitsen!
Och sedan kom jag på att många av de som skrivit eller sjungit låtarna, de är mina hjältar. Hjältarna! Hitsen & Hjältarna. Det blev en rätt bra titel, tyckte jag! Och så gillar jag verkligen teckningen med jukeboxen som jag står lutad mot, det signalerar att vad som helst kan hända och vilken låt som helst kan komma att spelas … Överraskningar!

– Hur länge har du hållit på med att skapa den här turnén och dess musikaliska innehåll?

– Väldigt länge! För en tid sedan höll jag på att skapa föreställningen Syskonkärlek. Och det stod klart att jag skulle turnera med den i kanske ett par år. Det skulle vara en föreställning som skulle kunna spelas överallt. Lika gärna på Stadsteatern som på krogen, framför matgäster. Det var nästan bara jag i showen, som är som en lång monolog, om min uppväxt och barndom. Delar är tonsatta. Men som sagt, mycket text, mycket prat … och då visste jag, efter åren med Syskonkärlek skulle jag vilja göra något helt annat! Jag skulle vilja köra rejäla rockrökare och bara ge järnet och showa och sjunga och spela och knappt prata något alls … och DET är den här showen! Det är Rockcirkus hela vägen! Bara massor av bra musik! Jag kanske har någon längre “prata” under showen, men det är inte mycket!

– Syskonkärlek var verkligen bra! Den gjorde ett sådant stort intryck både på både publik och kritiker. Wille Crafoord sa att han älskade den föreställningen.

– Ja, han sa det! Och så ville han sedan ha med mig till Hovturnén! Det var väldigt roligt!

– Du var Robin Hood där, din barndoms hjälte! Kommer han också att få vara med på ett hörn bland Hjältarna?

– Faktiskt så … Ja! Jag har en liten blinkning till Robin Hood och vad jag gjorde i Hovturnén, ni som var där kommer att känna igen det, och en liten blinkning till Syskonkärlek. Det är som små påskägg som är inbäddade i föreställningen Hitsen & Hjältarna. Ni som var där, ni kommer att känna igen det, och le inombords, och alla som inte var där … kommer förhoppningsvis att le eller till och med skratta högt i alla fall!

– Bästa Robin Hood – så här i juletider!

– Räven! Helt klart räven! Jag såg mig själv som en räv när jag var liten! Det var det djuret som jag identifierade mig med.

– Du växte upp som hårdrockare …

– Ja, det var väl min första musikaliska kärlek och det var en jättebra skola, jag gick där på landet och sjöng hårdrocksklassiker på vägen till skolan, eller skolbussen, och sedan sjöng jag i timtals i mitt rum … och det var en jättebra skola, för man tränar upp rösten så att den håller … Klarar man att sjunga hårdrock i timmar så klarar man allt!

– Det där stämmer helt och hållet på mig! Jag tror din teori stämmer. Sedan upptäckte jag fler bra musiker i andra genrer, jag upptäckte att Elvis inte bara var en rolig kille som vickade på höfterna, han var en gudabenådad sångare och musiker, jag upptäckte Springsteen och Sinatra … och jag upptäcker fortfarande nya musikaliska hjältar! I alla musikgenrer! Så har det varit för mig, och så har det varit för många av mina musikervänner och kollegor. Jag sa att om man kan sjunga hårdrock, så kan man sjunga allt … Samma sak är det till exempel med trummisar – har du skolats i hårdrocksgenren, kan du sedan ta den kunskapen med dig och klara av vilken genre som helst.

– Vad kan du berätta om vad man får uppleva under Hitsen & Hjältarna?

– Jag har ett oroligt bra liveband med mig, fantastiska musiker, hela två trumset, ett på varje sida och en en fantastisk blåssektion. Alla musikerna jag har med mig är bara så bra och så talangfulla … Jag känner alla och jag har jobbat med de flesta tidigare, men aldrig i den här konstellationen. Fredrik Landh på bas, Marcus Olsson på keyboard, Nicci Betini Wallin på trummor och Stella Thors Berefelt på trummor och slagverk … Agnes Grahn på gitarr och trumpet, Jonas Thander på sax och flöjt och Göran Ericsson på gitarr. Det blev så bra!

– Vad kan du berätta om låtvalet? Utan att spoila för mycket? Det är ingen julkonsert i alla fall, så mycket framgår av affischen!

– Nej, det är verkligen inte någon julkonsert, men jag har en liten flirt med julmusiken med i alla fall … och alla som känner mig vet att jag kommer att bjuda på en fantastisk Elvis-final, ett medley som är en hyllning till Kungen. Sedan blir det mycket Springsteen och Sinatra, men jag kommer också att bjuda på en Billie Eilish tolkning. Bad Guy Jag tänkte: Vad skulle Elvis ha tänkt om han hade hört den här låten? Han skulle ha älskat den! Bra musik är bra musik, oavsett genre och oavsett tidsålder. Det kanske är lite otippat att en 40-plussare, som jag, ska köra en låt av en 17-årig tjej, men hon är bra, och det är en bra låt, och det var min äldsta dotter Ida som introducerade mig för Billie Eilishs musik. Jag gick förbi hennes rum och hörde musiken och var tvungen att få veta mer … Jag frågade förresten henne om lov innan jag tog hennes låt och satte in den i min föreställning! Och hon gillade det!

– Vad har du själv för julplaner? Någon julkonsert?

– Vi brukar alltid baka lussekatter tillsammans, och dela degen i tre delar och det är alltid ETT barn som gör EN jättelik lussebulle av hela sin deg! Det blir mer som en lusselimpa än en lussebulle! Men det är en tradition. En annan tradition är Adolf Fredriks julkonsert. Det är sista året nu som min äldsta dotter är med där, sedan går hon ut nian. Min fru Hanna var på den förra julkonserten, men den missade jag. Min son, Love, gick också på Adolf Fredriks tidigare, fyran till sexan, men sedan ville han gå på ett vanligt högstadium för att inte behöva pendla så långt till skolan. Och den yngsta går bara i ettan, så vi får se om hon också vill gå på Adolf Fredriks musikskola i mellanstadiet … Det är ett stående skämt här hemma att Ida kom in på Adolf Fredriks och Love kom in på Adolf Fredriks … men jag kom inte in!

– Du kanske rockade dem för hårt?

– Vad snäll du är! Jag kör med den bortförklaringen från och med nu! Jag vill faktiskt gärna tro att det är sant, men ärligt talat … jag var så himla nervös att jag tror att jag bara gjorde bort mig på antagningsprovet.

– Nu får du rocka desto mera! Och ända in på nästa år!

– Det känns faktiskt hemskt skönt att få avsluta i Stockholm, med några spelningar på Rival … Då kan familjen komma och se vad jag har haft för mig hela hösten och vintern! Och sex av mina syskon bor i Stockholm, de ska komma. Vi ska gå ut och äta tillsammans och sedan ska de se Hitsen & Hjältarna. Sedan har jag två syskon i Göteborg, ett på Sri Lanka, ett i Uppsala … Vem glömmer jag nu?

– Du kanske inte har räknat dig själv? Det brukar bli så ibland …

– Du har säkert rätt!

– Du måste ha en lång julklappslista!

– Vet du vad, jag köper inga prylar till syskonen, istället hyr jag en stuga en vecka i fjällen och sedan är det god mat och skidåkning som gäller … och jag bjuder på rubbet. Så då vet alla: att Martin gör det här, han behöver inte slå in några julklappar! Och sedan mamma gick bort så har vi inte längre någon naturlig samlingsplats att träffas på. Det är kul att göra det här för familjen.

– Varje år?

– Förra året gick det inte ihop, bara hälften av syskonen kunde komma, så vi fick hoppa över det … Men nästa år! Då ska vi försöka ses allihopa!

– Ni kan kanske träffas på Rival i januari?

– Det får vi försöka fixa! Det är en bra idé! Det är ju redan klart att hälften av syskonen kommer! Fast det är ju lite dyrare att fixa en biljett från Sri Lanka än ett par biljetter från Göteborg till Stockholm …

– Du verkar vara en väldigt kreativ och påhittig person …

– Jag tror att det ligger i släkten, att det ligger i generna. Min mormor, Julie Bernby, var en känd revyartist, hon jobbade bland annat för Karl Gerhard. Min morfar, Olof Gemvik, var också musikalisk, men blev inte lika känd. Min farfar och min pappa var mer akademiker och inne på annat, men det blev en bra kombination. Jag tror att kreativiteten och musikaliteten och påhittigheten ligger i mina gener, liksom det mer akademiska. Det är därför jag vill prova på allt!

– Du har haft massor av hits, du har spelat huvudrollen i en svensk romantisk komedi, du har gjort seriös show i Stadsteater-stil, du har varit Robin Hood – har du några drömprojekt kvar på listan? Vara programledare för Allsång på Skansen? Kanske lansera en självbiografisk musikalisk film, och den behöver inte likna Så som i himmelen som Peter Jöbacks julfilm?

– Jag har fortfarande kvar massor av saker som jag vill göra, som jag inte har hunnit med än, men det känns bara roligt, jag är inte längre stressad över att jag måste uppnå det och det och det … Det känns istället som en morot att man har så mycket roligt kvar! Som att skriva en bok, det har jag inte gjort än, och det skulle jag vilja göra. Och jag skulle gärna vilja göra mer film. Jag har inte sett Peters film, men jag har hört att den är väldigt lik Så som i himmelen, med den där kören … Programledare, ja, det har jag redan varit, fast inte för Allsången utan i TV4, men det tar för mycket tid att vara programledare, då hinner man inte med något annat eller att förverkliga några andra drömmar.

– Måns sa samma sak, att programledaruppdraget tog all tid, och att han knappt hann med sin egen musikaliska karriär.

– David Lindgren, som är en av mina nära vänner, han är ju en duktig programledare, men han säger jämt att han inte hinner med något annat, det är programledare och familjen. Och så gör han väl en del filmer ibland, men han ser det kanske som en del av programledarrollen, att spela in film!

– Du har vunnit det mesta, Rockbjörnen, Melodifestivalen, Grammis …

– Förr i tiden var sånt väldigt viktigt för mig, och det är jätteroligt att vinna, och det var roligt att vinna, men … jag har vuxit ifrån det lite. Det känns inte så viktigt att vinna längre. Eller att tävla. Jag gör hellre andra saker.

– Du har en ny singel ute nu … Jag kan inte glömma. Kan du berätta lite om den?

Jag kan inte glömma är som en musikalisk madeleinekaka, du vet som hos Marcel Proust, i På spaning efter den tid som flytt… det är en sång som bara handlar om minnen för mig och om sånger som betytt mycket .. och när man hör sångerna så kommer minnena tillbaka. Jag nämner mina stora betydelsefulla sånger i den här singeln. Elvis och influenser från Elvis finns med så klart, och Springsteens Born to Run, och några av mina egna låtar, men även låten Forever Young, det var den låten som jag dansade tryckare till på skoldiscot … och det minns man för alltid. Så Forever Young finns med, både omnämnd i min nya singel och tolkad i showen Hitsen & Hjältarna. Den nya singeln har redan haft ett fantastiskt genomslag, på premiären sjöng folk med redan efter första versen, låten har verkligen en stark hook …

– Det låter helt fantastiskt, det är ovanligt att en publik sjunger med första gången som den hör en sång!

Ja, det är det! Sedan ska vi marknadsföra singeln ytterligare, och jag har fler nya projekt på gång för nästa år … Hitsen & Hjältarna har redan fått fler speldatum, men turnén kan inte förlängas hur länge som helst på våren, för då har jag ett nytt projekt på gång, som är hemligt än så länge! Men jag lovar att berätta för dig vad det är … nästa år!

Skriven 2019-11-23

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners