DARIN, Malmö Live, Malmö den 26 februari 2016

Annons

Darin är bara tjugoåtta, men han har redan varit popstjärna i mer än ett decennium. Fast sångaren vill betydligt mer än att vara idol, han försöker bli en artist i dess mesta och bästa mening också. Någon som betraktas som seriös av både folk och fä, och såhär sju album in i karriären är frågan om han inte är nära målsnöret i detta avseende. I samband med hans medverkan i Så mycket bättre 2012 fick man se en annan sida av honom då han för första gången sjöng på modersmålet, och förra året kom så låtstarka och öppenhjärtliga Fjärilar i magen, den första skivan med egenhändigt nerplitade texter på svenska. Verket ifråga utgjorde också startskottet för ett nytänkande vad gäller soundet där maskinerna förpassades till skräphögen, och en överlag organiska ljudbild tog över.

Allt detta avspeglades programenligt i Darins framträdande på Malmö Live i fredags. Backad av ett lyhört femmannaband och en välljudande stråkkvartett fick den tidigare Idoltvåan precis den musikaliska inramning han – får man förmoda – suktat efter ända sedan planeringen av Fjärilar i magen inleddes. Lika självklart var det att nämnda album skulle pluggas hårt. Hela tio av verkets totalt elva sånger avverkades medan resten av kvällens repertoar bestod av tämligen förväntade hits. Den röda tråden i helheten var det organiska närmandet till materialet. Även de gamla sångerna hade nämligen strippats på sina syntljud till förmån för tämligen opluggade arrangemang, och det fungerade definitivt över förväntan. Sådana upptempoess som Lovekiller och Microphone lät alltjämt modernt radiovänliga, men kanske samtidigt tidlösare än i sina originalversioner denna afton.

På samma gång kan jag uppleva att Darin så här ett par år innan trettioårsdagen har växt ifrån de sötaste balladartade tonårsfantasierna, typ Why Does It Rain och Who´s That Girl. Visst, det är fortfarande fina “bitar” i sin ungdomliga genre, men de tillhörde inte höjdpunkterna. Då kändes sådant som den midtempopopiga årstidebetraktelsen Seasons Fly och det uppspelta glädjefnattet Nobody Knows med The Sounds Maja Ivarsson som duettpartner betydligt mer trovärdiga för att nu ta två tämligen väsensskilda låtar som exempel.

Samma sak kan verkligen också sägas om de svenska numerna. Dessa präglas rent allmänt av en mognad och närhet till Darins person man inte fått uppleva tidigare. Det kändes som man fick lära känna honom närmare på ett personligt plan när sådant som den vemodiga Vintern, Följa John i vilken motviljan att följa massan avhandlades och balladen Tänk dig, om det allmänna mörkret I världen, avverkades. För att inte tala om jättehiten och tillika avslutande Ta mig tillbaka, vars bedjande lyrik om längtan tillbaka till en lycklig barndom faktiskt tedde sig mer rörande än vad somliga kanske vill erkänna

Totalt sett visade Darin också mycket riktigt med eftertryck denna fredagskväll att han nu med god marginal stängt dörren till Idoltidens ungdomsår för gott. Det är inte så att han förnekar det som varit, men han har om inte blivit vuxen, så i alla fall en mogen yngling som målmedvetet stakat ut sin artistiska framtid med en ödmjukt chosefri självsäkerhet..

skriven 2016-02-27

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners