Klicka på bilden, för att se hela bilden
Batman är verkligen en sann serielegendar. I dryg sjuttio år har populariteten hållit i sig, och sammanhangen The Caped Crusader figurerat i och på är många, inklusive tv, radioshower dataspel och merchandise i mängder. Någon teateruppsättning med honom har dock såvitt jag vet inte gjorts tidigare. Inte förrän nu det vill säga, så det var väl dags. Fast med detta sagt var det svårt att veta vad man skulle förvänta sig innan ljuset släcktes ner i den danska arenabunkern. Att göra superhjälteäventyr på scen tillhör liksom inte vanligheterna, vilket gör att det heller inte finns några rutinmässiga recept att gå efter. Man får alltså pröva sig fram för att komma fram till något vettigt där speciell hänsyn tas till det för sammanhanget någorlunda oprövade mediet samtidigt som respekten för karaktärerna bibehålls.
Den actionladdade historien berättar som sig bör Batmans ursprungshistoria från början då lille Bruce Waynes föräldrar blir bragta om livet på öppen gata av en rånare, men vägen mot vuxenlivet och en maskerad hämnare dras över snabbt. Istället ligger fokus på mötet med den framtida Robin, Dick Grayson och jakten på hans föräldrars mördare. Helt riktigt, om ni frågar mig, den delen av Batmanlegenden passar sig utmärkt för det här mediet.
I bakgrunden lurar sedan givetvis även superskurkarna The Riddler, Dubbelansiktet, Pingvinen och givetvis Jokern. För att inte tala om Catwoman, som klokt nog fått behålla sin tvetydighet som gör att man inte riktigt vet om hon spelar för det onda eller det goda laget.
Hur har då upphovsmännen rent allmänt lyckats med sin uppgift då? Jovars, riktigt bra. Allvaret från Frank Milllers klassiska serie The Dark Knight saknas självklart, men tack och lov är det hela aldrig någonsin i närheten av att bli tjosan hejsan-trams, typ tv-serien från sextiotalet heller. Ska någon association vad gäller själva stämning och ton nämnas ligger väl Tim Burtons två Batmanrullar närmast.
Mest av allt påminner emellertid Batman Live om en rörlig serie. Estetiken är tydligt serietidningsmässig, och mycket riktigt har upphovsmännen samarbetat nära med figurernas förlag DC. På fonden förstärks till exempel seriekänslan ofta med sidbläddrande och serierutor i kolossalformat. Samtidigt är scenografin ofta over the top vad gäller såväl färg, form och proportioner. Man har vågat ta risker för att få en häftig effekt och vunnit. Att få fram den hetsiga storstadskänslan med hjälp av inte alltför stora höghusmodeller eller att illustrera Dick Graysons litenhet genom att placera honom vid ett gigantiskt bord och dito stol I Wayne Manor är inte helt självklara tilltag, men det är vad man gör här.
Sedan gillar jag djupet i scenen. I egenskap av åskådare känns det ofta som om man antingen sugs in i handlingen eller är en del av en publik. Ta bara i scenen där Dick Graysons föräldrar skjuts till döds i cirkusmanegen mitt under sitt akrobatnummer. Eller varför inte den i historiens upplösning då vi får följa med in i Arkham mentalsjukhus för de kriminella där Jokern bjuder på en obehaglig överraskning för Batman.
Batman ja, det är ju han och Robin som spelar huvudrollerna, men det är givetvis den bindgalne Jokern i rutinerade Mark Frosts skepnad som stjäl showen totalt. Inte nog med att mannen går in med liv och lust i sin roll, han har de bästa replikerna och leksakerna, och hans skämtande i de mest dödliga situationer får en att flina varje gång. Ondska är sällan så rolig som i Jokerns sällskap. Därför det är inte så konstigt att gravallvarlige Batman och sidekicken Robin framstår som något av träbockar vid en jämförelse.
Summa summarum är Batman Live en storslaget häftig och fartfylld åktur i ett välbekant universum. Vi talar i termerna smart genomförd och inspirerad teatershow av eventkaraktär med hjärtat på det rätta (superhjälte)stället, och mer kan man egentligen inte begära. Åtminstone inte om man har minsta relation till karaktärerna. Det här är nämligen en riktigt underhållande popkulturell maräng värd namnet.
skriven 2011-10-20
