ISOLE, Silent Ruins (Nuclear Blast)

Annons

Episk Doom Metal sitter aldrig fel.

Denna svenska kvartett släpper sitt fjärde album och maler långsamt vidare i den Episka Doom genren. Med influenser från Candelmass och Paradise Lost tidiga verk är detta inte helt fel. Lite growlsång uppblandat med mestadels snäll sång som ligger lite i bakgrunden följer dom mallen för hur det ska låta. Låtarna har ett sävligt tempo och öppningsspåret är 11 minuter……

Det dystra och medivala (heter det så på svenska?) känns äkta och genomsyrar hela plattan. Arrangemangen är sparsamma med lite solon här o var men det är en ganska kollektiv musik utan några större möjligheter för att visa upp några egotrippade gitarrsolon eller liknande. Ibland låter det som dom spelat i något gammalt kloster för att få fram soundet. Hoppas att dom är något gladare när dom inte spelar, annars lär dom få gå på ljusterapi eller motsvarande.

Är det några spår som jag fastnat för är det ”Forlorn”med en orientalisk gitarrslinga som ger ett extra lyft samt det långa första spåret ”From The Dark” med lite kul taktskiftningar. Dystert mässande och en sorglig gitarrslinga som aldrig tar slut. Sista spåret ”Dark Clouds” manglar långsamt på och efter den akustiska delen någonstans i mitten har dom hittat ett fräckt och nästan ändlöst tema som tuggar på i åtminstone 6-7 minuter. Den klockade in på 11 minuter och 40 sekunder vilket var skivans längsta spår. Det är dessutom den mest progressiva låten på skivan där dom lyckats få med vanlig sång /growl/schysst gitarrsolo/kör/aviga takter. Lite fler av den här sortens låtar hade varit kul och förmodligen utvecklande för bandet.

Älskare av dyster musik kommer att gilla plattan och bara man pausar emellanåt och går ut för att få lite sol är det en skiva man kan lyssna många gånger på.

Skriven 2009-04-13

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners