GET CARTER i två versioner

Annons

Sylvester Stallone spelar Jack Carter i “Get Carter”, en ambitiös nyversion av kultklassikern med samma namn från 1971, där Michael Caine hade huvudrollen.

Det var ingen enkel uppgift regissören Stephen Kay och producenterna Mark och Neil Canton tog på sig när de valde “Get Carter”. Den brittiska originalrullen är högt ansedd i filmkretsar för sitt dystra porträtt av en man som är besatt av att utkräva en våldsam hämnd för mordet på sin bror. Men den amerikanska omarbetningen undviker alla försök att efterhärma originalet, och framstår som en mörk men högklassig thriller som står på egna ben. Den ursprunglige Carter (Caine) framställdes som en hänsynslös dödsmaskin som inte väjde för något när det gällde att få vad han ville. Stallones Carter är förvisso en hårding, men i stället för bara död och förintelse finner han också försoning i en film som har en stark biton av optimism.

Jack Carter (Stallone) har tillbragt sitt vuxna liv med att i hög grad stå ensam. Han är en anonym individ som specialiserat sig på göra inkasseringar åt andra – av skulder eller vedergällning. Men när hans bror dödas i en olyckshändelse får Carter anledning att resa hem till Seattle, till den familj som han lämnat bakom sig.

För Jack är resan hem till Seattle en chans att gottgöra gamla misstag. Han tar kontakt med sin brors fru Gloria (Miranda Richardson) och hennes tonårsdotter Doreen (Rachael Leigh Cook). Bägge är allt annat än glada åt att Carter aldrig visade sig där så länge hans bror levde.

Men de tre kommer närmare varandra när Carter upptäcker att broderns död bär alla tecken på mord, och svär att finna mördaren. Jack sluter fred med Doreen, och hon hjälper honom i hans jakt genom Seattles otrevliga undre värld när han försöker få reda på sanningen.

Den imponerande rollistan fullbordas med stjärnan från den ursprungliga “Get Carter”, Michael Caine, som spelar Cliff Brumby, ägare till klubben som Carters döde bror basade för. Andra som medverkar är Alan Cumming som Jeremy Kinnear, en ung spoling till datamiljonär med en ljusskygg sidoverksamhet, och Mickey Rourke som gangstern Cyrus Paice.

Den ursprungliga “Get Carter” från 1971 (som även hetat “Ta fast Carter” i Sverige), baserad på Ted Lewis’ bok “Jack’s return home” och regisserad av Mike Hodges, är oerhört mörk i tonen, speciellt när man ser den i dag, mot bakgrund av nordöstra Englands postindustriella ödemarker.

Michael Caine valdes till rollen som Jack Carter, en smågangster från London som ville ta ut hämnd på dem som mördat hans bror Frank. Carter anländer till ett Newcastle som hela tiden framstår som dystert och depressivt och med en mycket ljusskygg sida. Hodges vägrade kompromissa om svärtan i filmen, och slutet, där Carter dödas av en anonym gärningsman, fick filmbolaget MGM att surna till. MGM såg hur möjligheterna till en uppföljare slogs i kras i och med att huvudpersonen bragtes om livet. Hodges däremot betraktade detta som det enda passande slutet, för visserligen har rättvisa skipats, men brott lönar sig inte.

Mark Canton, medproducent till den nya “Get Carter”, är en stor fan av originalet, men jämfört med det ser han den nya filmen som mera ett drama om familj, moral och en andra chans.

“Vår Jack Carter är inte samme Jack Carter som man såg i filmen från 1971”, förklarar Canton på filmens officiella webbplats. “Han är den andra sidan av den stoiske och kalle kontraktskillen som man har sett på film. Det här är i sista hand en historia om hur den figuren sonar sina brott.”

Stallone tillägger: “‘Get Carter’ tar upp ett av mina favoritämnen, nämligen sonande av vad man gjort fel. Carter, som har haft en rätt självdestruktiv livsstil, har till slut hamnat i en situation där han kan vända på alltihop. Han har fått en andra möjlighet att bli allt det som han aldrig har varit, att engagera sig för andra och inte vara så egoinriktad som han varit hela livet igenom.”

Så här förklarar Michael Caine skillnaden mellan Carter av år 1971 och av år 2001: “När jag spelade Carter var jag, uttryckt i maffiatermer, en ‘made man’. Jag var en av de stora grabbarna. Den här Carter däremot står utanför och försöker komma in. Han är inte lika brutal. Trots allt är det ett moraliskt korståg han är ute på. Det är en mycket trevligare figur som Sly spelar.”

“Den gamla ‘Get Carter’ är en film om att vara besatt av hämnd”, säger regissören Stephen Kay. “Den här filmen handlar om centralfigurens utveckling mot att bli en mera hel människa. Det finns en själ i den här filmen. Faktum är att det är en hämndfilm om förlåtelse. Skådespelarna vi har avspeglar det. Jag skulle vara beredd att slå vad om att oddsen för att Sylvester Stallone, Michael Caine, Miranda Richardson, Rachael Leigh Cook, Alan Cumming och Mickey Rourke allihop skulle medverka i samma film skulle betraktats som mycket dåliga.”

Det hindrar inte att den nya “Get Carter” ändå är en film med en mycket mörk sida, och filmmakarna funderade till och med på att göra den i svartvitt. Till slut bestämde de sig för färg men med en blekningsprocess i framkallningen av negativet, som gör färgerna mindre mättade och lägger till större kontrast, vilket ger en mörk, mystisk känsla åt den färdiga filmen.

Dessutom ville de ha en miljö som, utan att vara lika dyster som 1971 års Tyneside, hade en stark stämning med en anstrykning av mörker. De fastnade för Seattle och Las Vegas. Stallone håller med om att “stämningen, regnet och molnen i Seattle stämmer precis överens med vad figuren går igenom känslomässigt. Det blir en dramatisk förändring i det visuella som återspeglar vad som händer inne i huvudet på Carter vid den tidpunkten.”

Den nya “Get Carter” är en mycket välgjord thriller. Stallone betraktar den som ett av sina mest minnesvärda projekt, och den visar att han fortfarande har mycket att ge som skådespelare i rätt roll – och Carter är perfekt för honom som en hård man med en dold mjuk sida.

Njut av den nya “Get Carter”, och se sedan originalet, om du inte redan har gjort det. Med sitt berömda musikaliska ledmotiv av Roy Budd (som nyligen Stereolab, bland andra, gjort en cover på) är det en film som ideligen omnämns som en av de bästa brittiska filmerna från senare delen av 1900-talet.

Sylvester Stallone har också nyligen skrivit, producerat och spelat huvudrollen i “Driven”, regisserad av Renny Harlin. “Driven” handlar om racerföraren Joe Tanto (Stallone), som schabblat till sin karriär men får en ny chans på banan. Det finns bara en hake: han måste hjälpa den unge sensationsföraren Jimmy Bly (Kip Pardue), som har börjat falla från rankingtoppen. Det är Joes enda chans att komma tillbaka på banan men till priset av någon annans seger.

Skriven 2001-11-01

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners