REBEL MOON – PART ONE: A CHILD OF FIRE – bättre än de senaste årens Stjärnornas krig skapelser

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Zack Snyder
Skådespelare: Sofia Boutella, Djimon Hounsou, Ed Skrein, Michiel Huisman, Bae Doona
Land: USA, Ungern, Sverige, Danmark, Storbritannien
År: 2023
Genre: Action, Äventyr, Drama
Längd: 133 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3

Jag kan väl inte påstå att mina förväntningar på Rebel Moon var de högsta – vilket beror på att det är Zack Snyder som skrivit, regisserat och även hållit i kameran. Snyder brukar ju ofta få ur sig rätt erbarmliga filmer. Ibland är de dock hyfsat snygga – på ett kitschigt sätt.

Space opera-äventyret Rebel Moon – Part One: A Child of Fire visade sig vara något bättre än jag förväntat mig. Åtminstone filmens första hälft.

… Men det här känns som Stjärnornas krig-fanfiction. Det hade gått att byta ut de flesta av rollfigurerna mot motsvarande gestalter ur Stjärnornas krig-filmerna. Nästan allting i Rebel Moon känns igen. Snyder verkar ha velat göra en Stjärnornas krig-film. 

ämnet Stjärnornas krig känns uttömt

Stjärnornas krig är en företeelse som nästan försvunnit helt ur mitt liv. Jag minns ju hur besatt jag var av Stjärnornas krig för 40-45 år sedan. Fast jag blev besviken redan när Jedins återkomst hade premiär. Idag är jag inte det minsta intresserad av företeelsen – jag tittar inte på alla de här TV-serierna (jag såg första säsongen av The Mandalorian, men gillade den inte), jag bryr mig inte om alla dessa sequels och prequels, ämnet känns uttömt och uttjatat, och charmen försvann med datoranimationernas intåg.

Även om Rebel Moon inte är någon större höjdare, får jag nog hävda att filmen är bättre än de senaste Stjärnornas krig–skapelserna jag sett.

Hjältinna med mystiskt förflutet

Det börjar dock inget vidare. En berättarröst redogör nämligen för det vi behöver känna till om denna nya värld. Exposition. Filmer som börjar med en massa exposition brukar ofta vara kassa. Vi hamnar på en planet där det bor snälla bönder. Av någon anledning har de isländska namn – och gillar vad som låter som irländsk folkmusik. En kille som heter Gunnar (Michiel Huisman) ser ut som någon som kan bli hjälte vad det lider. Den självklara hjältinnan bor också bland de här bönderna. Kora heter hon och spelas av Sofia Boutella. Hon har ett mystiskt förflutet. 

Ohyggligt ond

Plötsligt landar några rymdskepp och filmens skurkar kliver ur. Ed Skrein spelar Atticus Noble, som iförd en futuristisk naziuniform leder skurkarna, en ond armé som vill söndra och härska. Ur skeppet kliver en massa stormtroopers – höll jag på att skriva. Atticus Noble är ohyggligt ond. Han slår ihjäl byns snälle ledare och kräver att alla ska jobba åt honom. 

Är en jävel på att slåss

Atticus Noble flyger hem igen, men lämnar kvar några råskinn till soldater. Då kommer Kora traskande. Vi får veta att hon tidigare varit en av dessa onda soldater, men nu är hon snäll. Hon är en jävel på att slåss, så hon dödar de onda soldaterna.

Under resten av filmen åker Kora och Gunnar omkring för att samla ihop tolv fördömda män och kvinnor som kan hjälpa till att bekämpa den onda armén. Eller, ja, om de är tolv vet jag inte, det var bara en liknelse. En rad kända skådespelare dyker upp – Charlie Hunnam, Cary Elwes, Djimon Hounsou med flera. Anthony Hopkins gör rösten till en C-3PO-liknande robot.

Slutar med en cliffhanger

Likheterna med Stjärnornas krig når sin kulmen när hjältarna kliver in på en bar. Denna scen känns nästan som ett rent plagiat än en hyllning – om det nu är tänkt som en hyllning.

Filmen tappar styrfart under sin senare del. Det slutar med en cliffhanger. Rebel Moon – Part 2: The Scargiver har premiär den 19:e april. Senare ska visst bägge delarna släppas även i R-rated-versioner. Jag undrar varför de inte släpptes R-rated på en gång. Filmen är ganska våldsam och brutal, men det saknas blod. Jag vet inte hur många som orkar se om det här bara för att få se blod och vad det nu mer kan vara som finns i den oklippta versionen.

Alldeles för många rollfigurer

Rebel Moon ser dyr ut, scenerierna ser ofta ut som kitschiga pocketbokomslag, eller möjligen rollspelskartonger. Jag gillar Sofia Bouitella, hon är ofta cool. Dock har hon inte alltför mycket att göra här, trots huvudrollen. Det förekommer alldeles för många rollfigurer i filmen.

Betyget här till höger är kanske i snällaste laget, men vaffan: det är ju ett nytt år!

print

Våra samarbetspartners