LIZA MARKLUND : STORMBERGET – riktigt bra och lite som en svensk western

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Piratförlaget
Serie: Stenträsktrilogin (del 3)
Genre: Deckare
Antal sidor: 329
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2023-09-26

Laxen leker, furorna stretar mot den låga himmelen, vattnet forsar så som det gjort sedan Skapelsen. Långströmmarna och Stormbergarna hävdar båda att de var först på platsen. De timrar sina hus på var sin sida om Långviken, en smal fåra på västra sidan av Luleälven, ett par mil ovanför Stenträsk. Fejden lever vidare och blossar upp med ny kraft med jämna mellanrum.

Så kommer järnvägen. Folket vid Luleälven får veta att de i alla år varit ”isolerade”. Sedan kommer Vattenfall. Och dränker platsen som de båda parterna stridit om i generationer. För att ge energi till Sverige.

Så börjar Liza Marklunds imponerande roman Stormberget, den sista delen i Stenträsktrilogin. Det här är utan tvekan Liza Marklunds magnus opus. En svindlande släktkrönika. Till skillnad från de flesta författares magnum opus (och till skillnad från de flesta deckare) så skriver Liza Marklund föredömligt kort och kärnfullt. En mindre koncis författare hade lätt kunnat bre ut sig över dubbla antalet sidor[BG1] . Till skillnad från de flesta författare lyckas hon också få ihop nutid och dåtid så att kopplingarna blir tydliga och engagerande.

Välavvägd mix mellan klassiska genrer

Romanen bjuder på en välavvägd mix mellan olika klassiska genrer. Porträttet av hur vildmarken koloniserades, som en svensk western. Laglöst land som lagen bitvis tar över. Den episka släktkrönikan som spänner över generationer. Den rafflande kuppen.

Det är som att bevittna Rififi i nordligaste Sverige. Kärlekshistorien mellan två unga människor från två släkter som hatar varandra … men det leder inte till försoning utan snarare till nya grymheter.  Och så klart deckaren. Deckare är vad Liza Marklund har blivit känd för. Inledningsvis är det midsommar, ett skelett hittas i Kallmyren och Wiking ska ta itu med ännu ett mord. Ett verkligt cold case som legat begravt i generationer.

Ett fiktivt arv

Men la pièce de résistance ligger i det förflutna, när Wikings mamma Karin var en ung flicka och sedan en hoppfull tonåring som gång på gång får sina drömmar krossade.  Man sympatiserar verkligen med Karin, och hoppas på mer lycka och välgång för henne. Fast man förstår tidigt vart historien är på väg, för annars hade Wiking inte blivit som han blivit, och han har växt upp med en benhård tro på ett fiktivt arv som många vet är en lögn. Hans far och farfar verkade inom polisen, alltså har Wiking valt samma väg. Eller hur var det egentligen?

En svensk western

Romanen är lite som en svensk western, en nordisk ”How the West was Won” …  Norden blev erövrad, koloniserad och blötlagd på kuppen. Stora delar är ju sann historia. Det finns en viss ironi i det faktum att det land som generationer legat i fejd över plötsligt inte finns utan står under vatten. Men fejdens låga slocknar för den skull inte, utan tar om med förnyad glöd.

Inga förutsägbara formler och långsökta lösningar

Det här är en riktigt bra roman, både för inbitna deckarfans och för alla som tröttnat rejält på deckare och deras förutsägbara formler och långsökta lösningar. Här är allt skarpt, sparsmakat och logiskt. Det finns inte en gnutta överflödighet på romanskelettet. Liza Marklund har putsat och snitsat till max.

Den legendariska kuppen – hur gick den till?

En av de mest spännande och rafflande trådarna i romanen är hur den legendariska kuppen, den då Vattenfall rånades, gick till. Vilka var dessa våghalsar, hur lyckades de planera och genomföra den ultimata stöten och vart tog pengarna vägen?

Liza Marklund lämnar festen när det är som roligast

Detta är den tredje och avslutande delen i serien om Stenträsk i Norrbottens skogsland. På ett sätt är det synd att en högkvalitativ serie har tagit slut. På ett annat sätt är det mycket fint att Liza Marklund har fått in allt hon vill säga i denna berättelse som utspelar sig i hennes uppväxttrakter. En efterfest kan inte pågå hur länge som helst. Liza Marklund har vett att säga tack och hej när det är som bäst och roligast.

Det är välskrivet, väl researchat, väldigt engagerande och verkligen underhållande. Liza Marklund. Tack. Och ett trefaldigt leve för denna trilogi.